Brentford - Watford2 - 1
Leicester City - Chelsea 2-1 (1-0)
Chelsea med en ny tung förlust, den här gången på King Power Stadium, när Mourinho går bort sig taktiskt mot Ranieri.
Inför
En hemmapublik i lika bra form som sitt lag ramade in tillställningen på King Power, där de båda lagen kom med helt väntade startelvor. Leicester fortsatte med sin än så länge mycket framgångsrika elva, som alltså mer i regel än undantag sett ut enligt följande:
Leicester (4-4-2): Kasper Schmeichel; Danny Simpson; Roberth Huth, Wes Morgan, Christian Fuchs; Riyad Mahrez, Danny Drinkwater, N’Golo Kanté, Marc Albrighton; Jamie Vardy, Leonardo Ulloa
Mourinho valde, precis som förutspått, att satsa på samma elva som kvalificerade sig för slutspelet i Champions League under förra veckan, där Cesc Fabregas fortsatt hålls på bänken och Costa får förnyat förtroende längs fram:
Chelsea (4-2-3-1): Thibaut Courtois; Branislav Ivanovic, John Terry, Kurt Zouma, Cesar Azpilicueta; Nemanja Matic, Ramires; Willian, Oscar, Eden Hazard; Diego Costa
Första halvlek:
Publiken har knappt hunnit sätta sig innan den annars så stablie Cesar Azpilicueta tappar bollen ute på vänsterkanten, och möjliggör för Riyad Mahrez att avancera in i planen. Den formtoppade algeriern gör några snabba dragningar innan han testar Thibaut Courtois för första gången denna kväll, men belgaren gör en stabil räddning. Detta efter en och en halv minut, och således en varken förtroendeingivande eller lovande start.
Läget stabiliseras, och Chelsea faller ner i trygga, låga utgångsposition. Anmärkningsvärt är Leicesters otroliga intensitet när de väl får bollen, där framförallt Vardy drar iväg som ett spjut så fort bollen passerat mittlinjen. Zouma snabbhet känns dock som en väldigt viktig trygghet. Det tar Chelsea en ungefärlig kvart att etablera ett lite längre anfall, med Leicester visar att man också behärskar att packa ihop sig tätt runtom sitt eget straffområde. Drinkwater blir här någonstans skadad, och Ranieri tvingas till ett tidigt byte, där den Andy King ersätter.
Courtois testas ett flertal gånger under matchens inledning, där han dels får komma ut långt och agera ”sweeper keeper”, dels får motta ett gäng chansavslut rätt på sig, där han behärskat löser båda delarna. Matchbilden går inte alls mot det undertecknad hade trott, där Chelseas alltså är betydligt mer offensivt ambitiösa i sitt spel än förutspått. Efter en knapp halvtimme går Vardy in tufft i en närkamp mot Hazard på mittplan, där smällen tar så pass illa att belgaren tvingas gå av. In kommer Pedro, och även Mourinho tvingas alltså till en byte redan innan en halvtimme av matchen har hunnit passera.
Bara några minuter efter att Hazard gått av planen kommer matchens första mål. Ett fint uppbyggt anfall genom Chelseas centrallinje slutar med att Mahrez (vem annars?) lyfter in ett briljant inspel mot straffpunkten från högerkanten, där Vardy (vem annars?) dyker upp och dunkar in ledningsmålet till Leicester bakom en chanslös Courtois. 1-0 till Leicester i den 34:e minuten. Kändes som att både Terry och Zouma agerade lite väl tamt där, även ifall Vardys rörelsemönster är extremt svårläst. Chelsea får direkt efter sin hittills bästa möjligt när Matic kommer upp på en hörna, men inget mål. Chelsea fortsätter att styra spelet halvleken ut, men har förtvivlat svårt att producera något konkret från det öppna spelet. Hotet mot Leicester kommer snarare från de fasta situationer som uppstår med jämna mellanrum.
Andra halvlek avslutas och det känns som att Mourinho spelat Ranieri matchen i händerna. Att Leicester baserat hela sin säsong på att ligga lågt och kontra snabbt är välkänt, och visst hade det varit intressant att se matchbilden om Chelsea gjort precis samma sak. Nu försöker Chelsea styra spelet, och som ett brev på posten kommer Mahrez briljans och Vardy kliniska avslut. Nu måste Chelsea framåt i andra halvlek, och visst bådar det inte gott.
Andra halvlek
Andra halvlek börjar i ett rasande tempo, där Vardy återigen är ful i närkamperna och går in hårt mot Diego Costa, som låter engelsmannen veta vad han tycker. Lite gruff slutar med att Vardy blir varnad. Det dröjer bara ytterligare någon minut innan Mahrez bjuder på ny magi, när han suger ner en långt inlägg från vänsterkanten, ”Cruijff”-fintar Azpilicueta, och sedan viker upp bollen i Courtois vänstre kryss. 2-0 till Leicester i den 48:e minuten. Mourinho reagerar med att be Fabregas göra sig redo för inhopp, och ungefär där och då vet vi redan att den här matchen är förlorad. I den 53:e minuten får Fabregas tillslut komma på, när Mourinho väljer att ta av Terry, och gå ner på trebackslinje i ett desperat försök att ta sig tillbaka in i matchen. Känns snarare som att den förändringen kommer bidra till ännu fler mål, men vi får väl se.
Chelsea lyckas påbörja en forcering framåt, men har fortsatt svårt att komma till de avgörande situationerna. Efter en timmes spel lyckas Chelsea sätt lite press på Leicester bara några meter framför Schmeichel i målet, men ett uppoffrande spel av Danny Simpson hindrar Willian, Pedro, Costa, och de andra från att få in en välbehövlig reducering. Willian börjar dock ta ett allt större ansvar i offensiv, och det är även då saker börjar hända. Oscar friställer Costa, men Schmeichel får ut ett ben. På den efterföljande hörnan hamnar bollen hos Ivanovic på den bortre stolpen som i princip har ett öppet mål, men på något sätt lyckas serben inte putta bollen de få centimeter som krävs för att få den över linjen, och underlaget kvarstår.
Chelsea inleder nu en rejäl forcering, och dominerar matchbilden helt när Mourinho ändrar om till en slags 3-5-2 uppställning, där Loic Remy kommer in istället för Oscar som sista byte. Chelsea börjar nu rulla runt bollen, fram och tillbaka, utan att egentligen kommer någon vart. Precis som under tidigare säsongen fungerar Fabregas som utmärkt symbol för Chelseas spel, där spanjoren i nuläget inte erbjuder mycket mer än det eviga bolltrillandet i sidled. När Leicester väl kommer fram fortsätter Mahrez att runda Chelseaförsvararna som koner, men som tur är väljer att han inte alltid att gå själv, vilket säkerligen förhindrar åtminstone ytterligare ett mål från att trilla in bakom Courtois.
Tillslut kommer Chelseas igenom, när Pedro bryter sig in i straffområdet från vänsterkanten, och slår ett inlägg parallellt med straffpunkten som landar mitt på Remys panna, som kan raka in reducering. 2-1 Chelsea i den 78:e minuten! Chelsea växlar nu upp ytterligare, och sätter igen en riktig belägring av Leicesters straffområde. Ranieri reagerar med att plocka av sin trollgubbe Mahrez, som rättmätigt möts av stående ovationer, och istället plocka in den rutinerade schweizaren Gökhan Inler. Leicesters faller i och med bytet ner i sina positioner, och Chelseas forcering mattas av något.
Klockan börjar ticka väldigt fort, och plötsligt är vi framme vid tilläggstiden utan att Chelsea egentligen etablerat något spel på Leicester planhalva sedan precis efter ledningsmålet. Kanté växer fram som en gigant hos Leicester, och Chelsea kommer ingenvart. Fem tilläggsminuter ger Chelsea en ärlig match att försöka få till en kvittering, men framsjungna av en fantastisk hemmapublik lyckas Leicester reda ut stormen, och således behålla sin sensationella serieledning.
Analys
Mourinho har gjort mycket fel under säsongen, med sin mediahantering, sitt beslut att på alldeles eget initiativ starta ”Eva Carneiro”-gate, sina val av nyförvärv under sommaren, och så vidare, men en sak jag faktiskt tyckt att Mourinho har fortsatt sköta mer eller minder felfritt är taktiken. Ofta har startelvorna portugisen slängt fram känts helrätt i undertecknads ögon, och avvägningen i att antingen ligga på kontring eller försöker styra matchen har också alltid känts rimligt. Detta fram tills idag. För mig var det givet att Chelsea skulle försöka falla tillbaka till grunderna och lämna över taktpinnen till Leicester, men istället tar Mourinho det naiva beslutet att försöka möta Europas mest inspirationsfunna lag på hemmaplan med en offensiv grundinställning. Stöttade av en fanatisk hemmapublik kändes det redan från början som att Mourinho begått ett misstag i att försöka styra matchen, och helt riktigt straffades Chelsea både en och två gånger av Leicesters offensiva krafter. Misären fortsätter således, och frågan är hur många poäng till Chelsea kan tappa innan ligan börjar bli körd på riktigt.
