Chelsea vek ned sig mot Arsenal – utklassade i derbyt

Chelsea bjöd sina supportrar på en genomklappning när Arsenal bjöd oss åskådare på en lektion i hur man ska spela fotboll. Hemmalaget visade varför de är med och slåss om ligatiteln i år igen.

Sjukdom gör att Chelsea fick klara sig utan sin för tillfället hetaste och samtidigt iskallaste spelare – Cole Palmer. Det innebar att de andra spelarna som fick chansen denna derbymatch skulle behöva fylla hans skor, ingen omöjlig uppgift på pappret om det fördelas på de tre frontspelarna.

Första halvlek:
Chelsea rullade igång matchen, men det tog inte många sekunder innan Arsenal erövrade bollen och Kai Havertz hamnade i ett friläge som turligt vinkades av för offside efter att den för matchen nykomponerade backlinjen räknat fel.

DEt såg ut som att det var ett lag som kom ut på tårna samtidigt som det andra stod på hälarna, kanske till och med satt kvar i bussen.
Klappklappspel genom ett till synes samlat Chelseaförsvar gav Arsenal ledningen i den fjärde matchminuten. Ett skolboksexempel på en uppspelsövning där avslutet tillslut kom från Leandro Trossard – spelaren med sämst vinkel.

Efter tio minuter hade Chelsea inte ens tagit sig fram till offensivt straffområde, ännu mindre haft bollen i kontroll på hemmalagets planhalva.
De kungsblå spelarna såg stressade ut, så snabbt det sattes en lite aggresivare press på bollföraren, passades bollen till närmaste rödklädda spelare – vi spelar i blått vill jag bara skrika!

Chelsea fick sin första möjliga målchans efter kvarten spelad, då de lyckades spela in den ett par gånger i Raya’s straffområde, men där avsluten uteblev.

                                  ”Känslan är att Pochettinos tanke är att Chelsea skulle såra Arsenal med sina snabba omställningar,
                                    Petrovic sökte nämligen snabbt Jackson med den långa bollen. ”

Det absolut farligaste läget var en stolpträff från Jackson som skapades när han utnyttjade sin snabbhet –  turligt javisst – bollen studsade nämligen som en flipperkula på Arsenalförsvararna.

Chelsea spelade sig in i matchen fick längre perioder där de lyckades rulla bollen på offensiv planhalva, men de kändes aldrig farligt då avsluten inte gick på mål. I andra änden av plan kändes det desto farligare.Upplevelsen av att  Arsenal kändes snäppet vassare då de skar in i planen med siktet inställt på mål. Det var Petrovic som höll laget kvar i matchen, han offrade till och med ansiktet i desperation för att freda målet.

Öppet mål – ett tillslag, snälla – fick Cucurella då bollen spelades genom hela straffområdet, men spanjoren tog emot den och Arsenal hann över för att täcka. – Jag avskyr onödigt kladdande på bollen…

Att Arsenal i den första halvleken var det klart bättre laget är inget vi behöver diskutera, men så länge Chelsea bara behövde jaga ett mål för kvittering så skulle det räcka med en kontring – med skärpa i det avgörande läget – för att de skulle vara ifatt.

Att åter igen få spela med en nykomponerad backlinje – den position som du helst aldrig vill göra några förändringar – visar på vikten av att hitta fyra spelare som kan hålla sig hela och få spela ihop sig. I läget vi befinner oss i nu skiter jag i vilka det blir, bara vi får se samma spelare tillsammans match efter match. Då kanske vi kan räkna rätt i försvaret, ligga rätt samt stå upp mot tikitaka-anfall. Kontinuitet – det är vad vi saknar, det är därför vårt försvar ser ut som en hålig ost  

Andra halvlek:
Vi fick inte se några förändringar i något av lagen när Simon Hooper blåste igång den andra halvleken på Emirates.

Ben White störde Cucurella som helt tappade sin markering på honom när Arsenal testade en hörnvariant. Turligt, kanske det, men ett lag i medgång har ofta stolpe in och när Declan Rice avslut stoppades av egen spelare var White helt fri att göra det Cucurella misslyckades med i första halvleken, nämligen raka in bollen i mer eller mindre öppet mål. Inte den inledningen Chelsea önskade, men för att tänka positivt, det var ju faktiskt nästan en halvlek kvar att jaga reduceringsmål på.

Havertz vann duellen mot Cucurella och ökade på Arsenals ledning till 3-0 bara 5 minuter senare.
Åter igen låg backlinjen fel när bollen kom – ja det kanske skulle varit frispark till Madueke, men det blev det inte och det kan vi inte ändra på – i en löpning mellan de tidigare lagkamraterna var det tysken som gick vinnande ur den duellen.

I det här läget önskar jag att Chelsea samlats sig, legat tight tillsammans. Centrerade i plan och att de tillsammans avvägde när det skulle vara rätt läge att sätta in den aggressiva press som de kan vara så bra på att sätta. Istället bjöds vi på ett långt och utdraget lag som gav Arsenal stora ytor att spela in bollen på. Ett tecken på avsaknaden av mångårig rutin och förmågan att se bortom sin egen insats.
Lyft blicken och vrid på huvudet

Tack för ikväll, Kai Havertz utökade till 4-0 när offsidelinjen var allt annat än rak. I ett försök att göra något bytte Pochettino in Raheem Sterling och Trevoh Chalobah istället för Mudryk och Fernandez.
Som om inte 4-0 räckte… en backlinje som håller ihop sämre än det knattelag jag tränar lyckas inte hålla koll på motståndarna och Ben White får bjuda Emirates på ett mål som kan kandidera till årets mål.

                      ”Att vi i helgen får besök av två Arsenal-supportrar känns ju sådär lagom roligt nu.”

Låt oss glömma denna match. Denna vecka får Pochettino gnugga in ”hur du förflyttar dig i backlinjen” och ägna timmar åt att träna förflyttningar med de fyra som ska starta mot Aston Villa på lördag. Det måste kunna se bättre ut än det vi bjöds på denna hemska tisdagskväll.
 

• Vi behöver få en kontinuitet på spelare i vår backlinje.
• Vrid på huvudet, kommunicera – vi behöver gå tillbaka till grunderna.
• Cole Palmer, Chelsea behöver honom – på plan!

0 kommentarer

Sofia Almroth@AlmrothSofia2024-04-23 22:58:00