Lovén Calling
Det började inte bra. I historiens fulaste tredjeställ.Hipster designat för män med manbun och som för tankarna mer till en katalansk loppcirkus än till England.
Det fortsatte inte bra. Med ett försvar lika stresståliga som dansmöss och ett avstånd mellan lagdelarna som man kunnat placera den ryska armékörens alla sektioner för ett uppträdande var det West Bromwich för att tacka för utrymmet och den uteblivna pressen , utnyttja det till max. PANG PANG PANG 0-3 i baken och ridå.
Det svors över det förbannade duttandet. På dansken därbak. På Werners otajmade hackande på backlinjen, på Kova´s sätt att dra ner tempot och passa sidled istället för att föra bollen framåt. Det svors kort sagt ganska mycket i paus.
Jag kunde se krisrubrikerna i den engelska pressen trots att det var 45 minuter kvar. Jag övervägde att stänga av och göra något annat med resten av kvällen. Matchen var ju ändå död tänkte jag.
Tydligen hände det något i omklädningsrummet Enligt rapporter nära laget sågade Lampard laget.Påminde dem om att säsongen börjat och av som förväntas av dem.
Jag kan inte säga att de kom ut som ett nytt lag efter paus. Men lagdelarna drogs ihop. Passningar flöt mot offensiv planhalva och det pressades lite här var på planen och snart satt reduceringen. Hudson-Odoi visade varför han inte ska bli utlånad. Mount att han spelar med ett blått hjärta och Abraham att han tänker ge Werner en kamp om platsen som lagets anfallare.
Det var en insats med hälsning från akademin. Att trots alla nya fina nyförvärv så har guldet de letat alltid funnits närmare än vad de trott- The Comeback kids gjord entré igen även om jag föredragit en vinst.
Svaret på frågorna om hur laget borde spela har Lampard någonstans emellan första och andra halvleks insats. Att komma tillbaka från en 0-3 underläge kräver moral. Men att släppa in tre mot WB är resultatet av brist på koncentration . Lagets två olika halvlekar visar både på den styrka som laget besitter men även hur brutalt exponerad laget blir när försvaret sätts under press.
Det finns en möjlighet som är alldeles obekväm att tänka just nu. Att kravet på att man ska kunna anfalla innan man lärt sig att hålla tätt är ett krav för mycket för ett lag som fortfarande är under ombyggnad.
Att 4-3-3 är målet men 4-1-4-1 skulle duga tills laget tagit sitt diplom i basic försvarspel ( Gärna DiMatteo style)Och ta de osnygga segrarna till dess att laget hittar sitt sätt att spela.
Nu var detta endast tredje matchen för säsongen och det återstår en hel del matcher. Det är kanske inte är läge att dra några slutsatser av detta än annat än vad jag kortfattat redogjort för. Hoppet är ju det sista som överger människan sägs det och optimisten i mig vill tro att när alla är tillbaka och Lampard har det lag han vill han på planen så kommer det se annorlunda ut och att samspelet är något som växer med tiden.
Låt oss hoppas på det.