Lovén Calling 24/10
Valen i kanalen ( Welcome back Jose- Now sod off!!!)
Det hade skrivits spaltmeter om denna match redan innan avspark. Alla vinklar hade noga undersökts. Alla scenarion med alla tänkbara resultat på ett sätt som gjorde att jag var övertygad om att varenda sportjournalist var KBT drillade och nu hade hittat ett sätt att använda den.
JM åkte slalom mellan fallgropar och lyckades undvika att prata om att åka till Stamford Bridge och möta hans lag( Kanske av uppenbara skäl) Utan valde att prata om den speciella relation han hade haft med en del av spelarna och fansen.
Givetvis fanns den gamle Jm där. Som klagade över smådetaljer och letade man kunde man under två lager artighet hitta en syrlig pik till Conte.
Conte visade, åtminstone inte offentligt om han uppfattat dem. Han såg fram emot att möta United och JM i det som skulle bli det första riktiga testet som hans nya system utsattes för.
Alla vi andra. Som lämnats utanför matchplaner och taktik. Vi bet på naglar. Vi gick igenom alla möjliga scenarier vi medans vi nervöst räknade ner timmarna till avspark.
Sen började matchen.
Där Chelsea var noggranna var United Slarviga. Där Chelsea spelade beslutsamt var United felsynkat. När Laget sedan slog ihop fjärdrarna i defensiven var United utan plan och kreativ spetskompetens vilket gjorde deras spel orörligt och lättläst.
Chelsea spelade.Vi blå njöt av den vilja som uppvisades. De vilade tryggt på Contes nya spelsystem och direktiv att kreativiteten var ett direkt resultat av vetskapen om vilken fotboll de vill spela. Det var flödande offensivt och det var disciplinerat defensivt.
Det var en ny trygg Cahill som inte tänker somna med stövlarna i elden igen un. Där var Azpi på en position som är naturlig för honom och där fanns Luiz som på sedvanligt manér blandade och gav.
Moses och Alonso var stabila på sina positioner och tillsammans gjorde de dagen för United sk kallade offensiv miserabel.
Offensivt. Behöver jag en ens nämna det för dem som såg? Vi såg mittfältare och anfallare skära sönder uniteds defensiv i kombinationer som aldrig tycktes ta slut när sidledspassen förpassats till historian.
Inget hade dock varit möjligt utan Makelele 2.0. N´kante och hans sidekick Tenacious M . Varken framåt eller bakåt. När de täpper till central eller när de bidrar framåt så är det lagets hjärta och lungor. Allt silas genom dem och det är en ren njutning hur de spelar och indirekt ger grönt ljus åt de kreativa spelarna att vara sig själva.
Det såg i många stunder ut som att United förvandlats till en val som simmat in i Göta kanal med en Supertanker fastspänd på ryggen. Då är jag ändå snäll mot gårdagens motståndare. För en val, i den prekära situationen skulle åtminstone inte saknat idéer.
De blev ifråntagna iniativet,bestulna på ratten till Mourinhos buss och sedan var det fritt fram för oss att slanga det som återstod av bränslet.
Det blev en ojämn kamp igår. Valar som simmar in i kanaler brukar inte överleva. Inte mastermindinstruerade bussar utan ratt och bränsle heller och det var från första minut till sista en njutning att se våra pojkar i blått spela på det där sättet när det krävdes av dem.
Det är inte utan man leker med tanken att det fanns en revanschlust hos vissa spelare som förra säsongen blev uthängda. Direkt eller indirekt av sin förra tränare för att svika sin tränare. I Hazards fall var det allra tydligast. Han var metafysik på en fotbollsplan .
Idag väckte huvudstaden mig med regn. PÅ min mobil har jag foton skickade från Chop-chop av vänner som var där. Det blev en match att minnas och trots att det gråa ljuset misshandlar mina ögon så bär jag på en dröm att Contes Chelsea bara befinner sig i början på en lång härlig resa där vi ännu inte kan skymta horizonten.