Lovén Calling 25/10
Den skottsäkre mannen
Vi börjar den här historien i Juli detta år. Conte har precis kommit till klubben efter att ha lett Italien under sommarens EM. I Italiensk press säger han att han inte behöver någon semester då uppdraget i Chelsea fyller med alltför mycket glädje och entusiasm så när han träffar Buck, Granovskaia och Emenalu i Juli för att diskutera krav och förväntningar så hade Conte redan sett säsongsvideon från föregående år och i sin portfölj hade ett papper med en rad förslag på värvningar och sättet han ville Chelsea skulle spela.
Michy Batshuayi var i det läget redan klar. Men Conte hade redan insett att en backup till Costa var nödvändig och hade förmodligen ingenting emot det.
Conte hade inte bara sett förra säsongen på video. Han hade även identifierat två huvudorsaker som orsak till haveriet och den analysen delade han nog med de allra flesta i det blå samhället.
Försvaret med en åldrande General och en ytterback med tydiga tendenser att bli en börda för sina kamrater och vars felbeslut kostat dem både mål och poäng.
På innermittfältet såg han saknaden av stadga. Där fanns varken en Lampard eller Makelele och det bör åtgärdas snarast möjligt.
Nu fick han Kante och det är oklart om det var hans eller ledningens värvning. (Hursomhelst behövde han inte många träningar för att imponera på sin tränare)
Innan mötet var slut så hade Conte lagt fram en lista på spelare som skulle han och laget att gå framåt inför säsongen 16/17. Det var Juventus Lichtsteiner och Bonucci och det var Koulibaly från Napoli som stod överst på hans lista. Speciellt den sistnämde då Conte var realistisk när det gällde Juventus vilja till att släppa Bonucci eller Lichtsteiner.
***
Ledningen tycktes i detta läget inte ha några problem med Contes önskelista. Tvärtom. När jag satt på ett café i Positano i slutet på Juli med både den Neapelbaserade ” Ill Mattino ” och den rikstäckande ”Corriere dello sport” Skriver att Napoli initialt nobbat ett bud på Koulibaly runt €35m och att representanter från båda klubbarna planerar att mötas för att nå en överenskommelse över priset var det för mig en glädjande nyhet. Koulibaly var en av dem som imponerat mest i Napoli föregående säsong och hans talang var odiskutabel. Även John Stones var med i diskussionerna även om det lutar åt att City var ett steg före hela tiden.
Sen följde några dagar av tystnad. Jag for till en annan stad där Calcio Napoli inte följdes lika intensivt men när Corriere dello sport någon vecka senare rapporterar samma sak som The Mirror; Att Chelsea dragit sig ur förhandlingarna p g a Napolis värdering av spelaren inte delas av Chelseas utsända blev jag smått förvånad. Enligt ryktet krävde de någonstans mellan £41-50m Vilket i mitt tycke skulle matcha spelarens kompetens på en marknad som inte har något tak.
Sedan kom det ena nobbade budet efter det andra på en lång rad spelare som stått på Contes lista och det kändes helt plötsligt ganska oroande att inte ens med Conte kunde locka bättre spelare till återuppbyggnaden, redan då så dök det gamla missnöjet mot Emenalo upp både på forum och i Chelseavänlig press.
Att han skulle ha full mandat för sin egen lista med tänkbara värvningar och skulle den inte matcha den sittande tränarens så var det ” Tough luck” och inget mer med det.
Någonstans där i slutet av transferfönstret måste det gått upp för Conte att han skulle få leda klubben med ena armen bakbunden av Emenalo och att Kolibaly bara var en skön dröm när klubben värvar Luiz de sista flämtande timmarna och att han kommer att få använda det han har på bästa tänkbara sätt.
***
Att någon som kallats ” the perfect oligarch’s henchman.” Börjat sin karriär med att scouta motståndare för ”Onkel Fester” Avram Grant kunnat avancera till den position som han innehar idag är nog en framgångssaga som kräver hjärna men det fanns inget i hans tidiga karriär som indikerat att skulle haft en speciellt utvecklat förmåga för att bedöma talang. Tvärtom.
Hans CV kom att innehålla många felköp där värvningen av en icke fullt rehabiliterad Torres i vinterfönstret skulle kunna vara ett tillräckligt skäl för att bli satt under stramare tyglar eller för den delen ett avsked utan goda referenser. Men nej. Istället tog han ett steg uppåt i hierkin med ny titel som Technical Director 2011 efter att både Ancelotti och DiMatteo ifrågasatt hans nytta och effektivitet.
Samma nytta och effektivitet ifrågasattes när Chelseas mest framgångsrika ungdomsgeneration får finna sig att år efter år bli utlånad utan att få chansen i A-laget.
Kortsiktigheten i den strategin kan inte förklaras i annat än att den ansvariga inte vet, inte har tagit reda på eller helt enket struntat i att överse vad som finns i de egna leden. Vilket inte bara är oroande utan direkt kontraproduktivt.( iallfall om man som undertecknad tycker att det finns ett stort värde i egna produkter)
Hur stor skada och hur mycket talang som vi missat med detta kan vi bara gissa. Men strategin har inte ändrats till denna säsong. Skillnaden är att Conte inte har något emot att ge de en chans till de ungdomar som förtjänar det.
Andra saker som att han glömt Mourinhos namn när han intervjuas av ” Russia Today” Dagarna efter avskedet och rykten om att han flyttade sitt kontor till Cobham och där höll hemliga möten med vissa spelare och därmed hålla missnöjet vid liv gör att han inte är populär någonstans utanför ledningsbunkern.
***
När nyheten om Contes försök att flytta på Emenalo nådde mig var jag även då i Italien. I en krönika skriven av Corriere dello sport tyngre namn pekades Emenalo ut som objektet för Contes uteblivna önskevärvningar och att han hellre velat se Romas hårdföre Walter Sabatini utföra Emenalos uppgifter.
Givetvis blev jag intresserad och lite förhoppningsfull om jag ska vara ärlig. Sabatini hade ett rykte om sig att vara en stenhård förhandlare men även med ett väl utvecklat sinne för att upptäcka talang som går hela vägen till A-laget.
Roma bekräftade intresset och jag en av många som väntade på att yxan skulle falla över våran tekniska direktör men så gick det några veckor och inget hände föränn Daily Mail skrev att inget i Chelseas övre skikt ser ut att ändrats och sedan dess har ryktet självdött.
***
Conte måste ha insett vad tidigare managers insett angående Chelseas tekniske direktör och försökt att ändra på det men hade nog inte räknat med enkelheten för Roman att ha en Ja sägare nära istället för en Hårdför Italienare som står på tränarens sida när det kommer till lagets välbefinnande.
”Considering Abramovich's ruthlessness when it comes to impatiently wielding the axe on an ever-lengthening line of managers that have tried and ultimately failed to satisfy his craving for success, Emenalo's ability to retain his job given his lofty jurisdiction over players coming and going, often viewed as having a restrictive influence on coaches being able to function properly, is quite remarkable.” skrev Mark worral i våras när vindarna var kärva runt Emenalo och det är nog så vi får ta oss an våran tekniske direktör som tycks ha stigit ur varje kritikstorm som om han vore gjord av skottsäker teflon.
Det mest positiva i den här frågan om Emenalos nytta och vara eller inte vara verkar vara att Conte sett inåt i klubben och håller faktiskt på att dra nytta av klubbens akademi på ett sätt som ingen annan Chelseatränare gjort innan.
Om det är av insikt att han måste göra det bästa av situationen eftersom han måste göra det eller väntar han på nästa tillfälle att försöka göra sig av med en person som uppenbarligen inte har någon annan talang än att kyssa rätt röv låter jag vara osagt i dagsläget men något säger mig att Conte inte är en man som helt resignerar när något går fel.
( källor. ill Mattino, Corriere dello sport 23, 25/7 15.19/8. Daily Mail.The Morror. Mark Worral för Espn.)
