Lovén Calling " Cold blow lane"
Det blev ingen vändning. Inget Gung-ho på Goodison. Snarare No-can-do-Mourin-joo och ytterligare ett hack nedåt.
Gamarna är givetvis där. ”Förenade Vinnarskallar ” Deltar, ger input hur ett lag av Chelseas kaliber skall hanteras. De är de svikna. De höll på ett lag som vann. Nu gör de inte det längre-Vad har de kvar då?
Det har börjat osa om JM. Folk verkar tro att han förlorat magin ungefär samtidigt som spelarna förlorat viljan, eller tillfälligt förmågan att vinna.
Jag var en av de få som var kritisk till Jms återkomst. Känslan av att sagan även denna gång kommer att sluta olyckligt var stark. Anledningen var enkel. I tider av prövning då lojalitet, mål och ambition sätts på prov-Är han den rätte att leda laget då?
Hans obalans har haft en tendens att sprida sig utåt när laget behövt någon som håller rodret. Han har ogärna velat leda ett lag i kris men det var då. Vad tänker han nu? Vad är hans masterplan för att ta sig ut det här?
Jag tycker inte det är en prövningens tid på så sätt att jag vill att Roman ska släppa kopplet på ” The mysterious Mr Tenenbaum” Och börja leta alternativ på tränarposten. Jag tänker sitta still i båten och följa utvecklingen noga. Jag har på sätt och vis längtat efter denna tid. Jag vill se Mourinho leva upp till sitt rykte och vända på det här. Om han får tid till det d v s.
Mitt i all krishantering dyker en medryckande melodi från förr upp i huvudet.
” Come along come along come along and sing a song..we´re the boys in blue in division two but we won´t be here for long”
Det spritter i mig när jag tänker på vad en degradering skulle innebära. Att få åka med Västeråsarna, Gais-Håkan, bingo-berra, jansson..milo , matte, tony,tippen , Junfalkar och Hemmis till Elland road en vindpiskad grå Lördag skulle vara kvalitet som skulle räcka en livstid.
Eller låtsas vara tomte när man passerar cold blow lane och F-troop letar kompisar att leka med.
Eller återförenas med Brentfordfansen på någon bar i närheten av Griffin Park.
Så det behöver inte betyda allt om vi fortsätter spela som gödsel. Det finns stunder av insikt att det inte är för titlarna eller segrarna vi följer Chelsea. Vi följer för att vi är en del av en blå gemenskap och vart vi hamnar inte spelar någon roll.