Lovén Calling " Day of the grinning Moon."
Det finns matcher som man i efterhand säger definierar en säsong. Matcher av sådan karaktär brukar sällan bli snygga. Kanske för att snyggt spel är något som välmående lag ägnar sig åt. Matcher som definierar en säsong brukar vila på spelarna. Lagets inneboende karaktär och är därför viktigare än att spela snyggt.
Arsenal kom till Stamford Bridge med lätta vingar över vad de trodde var ett dött kadaver. De kände vittringen av seger. De visste att de skulle inte få någon bättre chans att ta en tugga av Premier Leauges mästare. Det hade Överste Gamen Wenger viskat i deras öron.
Och för en stund var jag orolig att kadavret verkligen var ett kadaver men det skulle visa sig att där de cirklade över kroppen missar man hjärtslagen och viljan till överlevnad.
Så när matchen mellan den stukade kroppen och gamarna väl började stod det väldig klart att kamplustan är det sista som överger en kämpe. Diego Costa hade manat att följa med honom till ett krig. Wise. Chopper Harris.Winnie Jones. Mickey Droy svarade på hans uppmaning. Fyllde på med sina avtryck. Han, Son of Hades stred i ” The Grinning moon” Banér retade hela Arsenal och dem att tänka på annat än att flyga fint och dela ut avgörande slag. Costa sög energin ur hela Gamflocken och fick dem bli lika skrämmande som ett gäng sparvar brevid en familjepicknick.
Nu var det inte bara Costa som gjorde det även om han är min man of the match. Zouma visade sitt potential.Fabgregas började åter att hitta sina medspelare med passningar väldig lika en älskares smekningar och den livsviktige Hazard fick tillbaka sin spelglädje.
Känslan jag har när jag såg om matchen tidigare imorse att de tre poängen inte var det viktigaste. Det var på det sätt som de tog den. Som ett resultat av när spelarna rannsakat sig själva och tänker leva upp till sin höga lön. Sin prestige och att Mästare i deras CV inte var ett tryckfel.
De märken de vaknar upp med idag kommer att påminna dem om 19 September. Dagen då Arsenal kom på besök och trodde att de skulle få med sig 3 poäng Men blev påminda om att det var mer än 3 poäng som stod på spel denna dag.
Jag tror inte på titlar. De är förgängliga .Lyckan av dem väldigt tillfällig.
Jag tror på segrar som betyder något. Som kommit från vilja och karaktär och som innehåller lagom mått av cynism och kamplust.
Jag fick den segern igår.
( The Grinning moon Är ett gammalt soldatuttryck då man trodde att man under påverkan av en halvmåne skulle segra trots att oddsen var emot dem)
Allt annat spelar mindre roll.