Lucka 3: Vändningen mot Manchester City - piken på Antonio Contes Chelsea?
Vi hade kunnat gå så långt tillbaka som till den tredje december 1960 när Chelsea pulveriserade West Bromwich Albion på Stamford Bridge med 7-1, men den här gången räcker det att gå tre år tillbaka i tiden för att hitta en historisk match detta datumet. En match som mycket väl kan anses ha varit piken på Antonio Contes Chelsea.
Antonio Conte kom till Chelsea under sommaren 2016, efter att han gjort en bra mästerskapssommar med Italien. Det blev direkt succé för Contes Chelsea. Tre raka vinster och en första plats i tabellen när augusti summerades. September månad innebar dock tre matcher utan vinst och Chelsea var nere på åttonde plats i Premier League-tabellen i slutet av månaden. Det som Conte gjorde då var troligen anledningen till att Chelsea i slutändan stod som titelvinnare i maj 2017.
I inledningen av oktober bytte Conte spelsystem till hans så beryktade trebackslinje. 3-4-3 blev den mest frekventa uppställningen. Det taktiska draget innebar starten på en 13 matcher lång segersvit som kulminerade i bortasegern mot titelkonkurrenten Manchester City, den tredje december 2016.
Chelsea ställde upp med följande startelva i matchen: 3-4-3
Courtois
Azpilicueta, Luiz, Cahill
Moses, Fabregas, Kanté, Alonso
Pedro, Costa, Hazard
Som ni säkert minns var Chelsea under Antonio Conte ett lag som byggde på en stabil grund där försvaret var det prioriterade. Conte krävde även ett extremt hårt jobb och ville se snabba kontringar. Just det fick han se i denna matchen.
Det dröjde så länge som till den 45:e minuten innan matchen första mål kom. Gary Cahill var olycklig i ett rensningsförsök på ett inlägg och styrde in bollen i eget mål, vilket innebar att Chelsea var i underläge i paus. Sen till den andra halvleken kom vändningen när Chelsea sprang sönder Manchester Citys försvar.
Förnedringen
Upphämtningen och sedermera vändningen inleddes en kvart in i den andra halvleken. Diego Costa visade sin kanske största kvalitet när han bufflade sig förbi en virrig Nicolás Otamendi och placerade in 1-1 bakom en om möjligt ännu svagare målvakt, Claudio Bravo, vars antal räddningar den säsongen förmodligen kunde räknas på en hand. Den som hittade Costa med en fantastisk djupledsboll var såklart passningsmästaren Cesc Fabregas.
För inte var Bravos insats mer förtroendeingivande när nästa Chelseamål kom. Det var återigen en snabb spelvändning där Willian kom fri från höger sida av straffområdet efter pass från Diego Costa. Visst var Willians avslut bra men Bravos ingripande med ett knä ner i backen kunde knappast bli mer slappt. Med två mål inom loppet av tio minuter gick Chelsea in i matchens sista tjugo minuter med 2-1 i bagaget. Efter målet höll Willian och hans brasilianske lagkamrat David Luiz upp sin svarta sorgband för visa empati för det brasilianska fotbollslaget Chapecoense som kraschat med flygplan fem dagar innan, där 71 personer omkom.
Manchester City tryckte på för en kvittering, men Contes vägg till försvar stod sig starkt och lät inte City vända tillbaka. Istället fortsatte Chelsea att kontra och springa sönder Citys bräckliga försvar. Eden Hazard, den lille belgaren, lekte sig förbi Citys försvar med ett par snabba steg och lurade ner Bravo i fel hörn och fick fira framför de euforiska Chelseafansens som rest till Manchester. Förnedring för Bravo och hans försvar.
Överfallet
I matchens slutskede vid ställning 3-1 skedde något som eftersnacket fokuserades på. Sergio Aguero kände att han inte längre ville vara kvar på plan och tappade fattningen helt. Med dobbarna först, hoppar han in rakt i knähöjd på David Luiz. Ett överfall av argentinaren som fick som han ville. Lämna planen. Tumult utbröt och Fernandinho i Man City kastade Cesc Fabregas över reklamskyltarna och fick även han syna det röda kortet. En tung kväll för Pep Guardiolas mannar som fick se sig synade och besegrade av Contes sylvassa och evigt kontringslöpande Chelsea.
Segersviten
3-1 vinsten mot Manchester City den tredje december innebar Chelsea åttonde raka seger, som senare följdes upp med fem till segrar i de efterföljande matcherna. Det blev den sjunde längsta segersviten i Premier Leagues historia och den näst längsta obesegrade sviten för Chelsea under samma tidsperiod. Den längsta var under guldsäsongen 2004/2005 då Chelsea var obesegrade i hela 40 matcher.
Som ni alla vet vann Chelsea Premier League säsongen 2016/17 och insatsen mot rivalen Manchester City visade moral, kvalitet och vinnarmentalitet. Matchen kom mitt i en historiskt stark period i Chelseas snart 115 år långa historia och markerar på så många sätt piken på Antonio Contes tid i Chelsea. Just där och då gick det inte att besegra Chelsea. Contes maskineri vann, så enkelt var det.
21 dagar kvar till julafton…
