Med mina egna ord: Noni Madueke
Han har inte varit i klubben speciellt länge. Han är ung, han har självförtroende och har gått sin egen väg. Här är Nonis egna ord inför sin tid i Chelsea.
Jag vet vad ni tänker, jag tror mig känna till frågorna som ni vill ställa. På sistone har jag fått många av dem. Hur kommer det sig att jag skrev på för Chelsea? Också, vilken engelsk tonåring lämnar en Premier League-akademi för att flytta till Holland som 16-åring?
Ja, jag vet att det sticker ut, det kan vi konstatera. Låt mig bara få ge er min bild, mina visdomsord till unge Nomi.
Jag önskar att jag kunde säga till mitt unga ja, den jag en gång var att inte låta småsaker få dig att sjunka för lågt för det är sällan så djupt. Jag blev äldre och förstod att du ofta får en andra chans för att göra saker lite bättre, ibland redan nästa dag. Speciellt i fotboll. Om du som liten grabb en dag vill spela för Chelsea, se till så att du alltid ler när du sparkar på en boll.
Varje. Enskild. Dag.
Om du tycker om att göra det så kommer bra saker att ske.
Jag gick i skolan i norra London, Barnet. Alla mina minnen från skolan handlar om att spela fotboll. På alla raster vi hade och efter skolan. Så fort jag kunde få tag på en boll så satt den fast hos mig som att den var klistrad på mig.
När jag var åtta år och spelande för min lokala klubb så såg och kontaktade Crystal Palace mig och gjorde mig mållös. Jag spelade både i U10 och U12. Efter att jag flyttade till en annan del av London så kontaktade Tottenham mig och jag hade sen 4 år med den klubben.
Allt jag gjorde som barn handlade om att bli proffs en dag. Det blev många uppoffringar längs vägen.
Det var nu saker förändrades.
Jag var 16 år när jag hade möjligheten att få spela med Tottenhams U18, men jag kände att något ändå inte var rätt, att det var något som inte stämde för mig. Jag såg att det fanns 17-åringar som spelade utomlands och tänkte att det där är jag, det där vill jag göra.
Det blev Eindhoven då jag under ett besök där kände att det var helt rätt. Jag flyttade för att jag kände att jag kunde utvecklas snabbare i ett förstalag som var i toppen av Europa. Det kändes helt rätt där och då.
Förhandlingarna med Chelsea varade ungefär två veckor och ja, jag var medveten om att de pågick. Jag älskade PSV och trots att det låter väntat så var det fotbollen jag fokuserade på. Dagen innan vi skulle spela mot Vitesse för ett par veckor sedan så var jag på planen som vanligt, skämtade med grabbarna innan det var dags för träning.
Jag klev av planen efter träningen då Ruud van Nistelrooy tog mig åt sidan. Jag tänkte, det är något på gång här. Han sa, det är klart. Han sa, du behöver åka i väg. Du har skrivit på för Chelsea.
Jag hade hela tiden varit öppen med min eventuella flytt inför laget. Killarna i denna grupp var riktigt trevliga och förstod vad allt handlade om. Killarna blev ledsna att jag lämnade dem, men glada på samma gång då de visste att detta var vad jag ville. Faktum att Chelsea jagade mig, den största klubben i London är verkligen en bonus.
När jag växte upp som liten och spelade fotboll så stöttade jag aldrig något speciell klubb, det skulle vara att ljuga. Men jag vet att jag kommer att spela för klubbmärket.
När jag växte upp så handlade mycket om den attraktiva fotbollen. Eden Hazard, vilken bollkonstnär. Jag älskade spelare som honom. Spelade som hade det där lilla extra. Jag försöker titta på spelade som honom för att ta delar från dem, men i slutändan måste du ändå vara din egen spelare.
Jag kommer att tillföra spänning med mitt spel, jag vill få fans att ställa sig upp. Jag vill utmana, dribbla, skapa målchanser och göra mål. Jag har ett bra självförtroende i mina färdigheter och förhoppningsvis kan mina mål och assists hjälpa laget att vinna. För jag vill vinna.
Jag vill vinna pokaler, vinna stora matcher. Vi är Chelsea. Detta projekt är så spännande, så ställ dig bakom det, vi har inga ursäkter att inte vinna åren framöver.
Jag började med att skriva om frågor till mig.
Jag vill nu avsluta med en fråga till er.
Chelseafans.
Är ni redo?
Källa: Chelseas app, 5th stand