Romelu Lukaku - konsten att göra sig omöjlig
Som en av Europas största talanger tog han sig fram genom terrängen likt en stridsvagn. Lite mer än ett decennium senare är han en hånad och oönskad belastning i flera klubbar. Vad hände egentligen med Romelu Lukaku?
Den här texten hade kunnat skrivas för länge sedan och det är fler än jag som är ganska trött på Lukaku. Men hur har det kunnat gå så snett och skurit sig så pass mycket som det gjort de senaste åren? När Chelsea i augusti 2011 annonserade att man landat en av den tidens största och mest upphaussade talanger pirrade det till lite extra i magen. Jag som växte upp med Didier Drogba som min stora idol såg något liknande i Lukaku och tänkte att det femårskontrakt han skrev då skulle bara vara början på en lång Chelseakarriär. Att även Lukaku haft Drogba som sin store idol och förebild gjorde inte saken sämre. Vi minns även alla de bilder och videor som kablades ut via diverse sociala medier där man kunde se en ung Lukaku besöka Stamford Bridge och prata om hur han självklart kommer spela där i framtiden. Det har nu gått tolv år sedan dess och belgarens karriär har tagit en väg som jag inte kunde tro när han värvades första gången.
Första sejouren i Chelsea var vad den var och jag tror ingen klandrar honom att vilja söka sig vidare efter lite speltid och inget vidare förtroende i klubben. Efter en lyckad lånesejour i West Bromwich säsongen 12/13 återvände Lukaku till Chelsea med stora förhoppningar kring sig. Under Jose Mourinho skulle han växa till sig att bli nya Didier Drogba. Men en straffmiss i Supercupfinalen mot Bayern Munchen blev en början på en karriär av missade chanser i stora matcher.
Att steppa upp när det verkligen gäller och ta chansen när det behövs som mest, eller att vara stora matchernas man som det så fint heter anser jag att Didier Drogba är en av de främsta i fotbollshistorien på att vara. Romelu Lukaku är precis tvärtom. För lite mer än en månad sedan byttes han in i Inters Champions League-final mot Manchester City där han blockerade lagkamraternas skott och missade givna målchanser för sig själv. För ett halvår sedan var han en bidragande faktor till att Belgien fick respass redan i gruppen efter flera missar mot Kroatien. Hur blev det så?
Nu är det inte missarna som är anledningen till varför jag och i stort sett hela Chelseas supporterskara är fruktansvärt trötta på Lukaku. Han har i sin karriär varit expert på att bli hånad och hatad av sina supportrar. 2017 skrev han på för Manchester United och berättade då hur det alltid varit en dröm om att spela på Old Trafford. Några år senare lämnade han den klubben och berättade att han aldrig skulle kunna tänka sig gå tillbaka dit och att det bara kunde vara Chelsea som skulle ta han från Inter under den tiden. 2021 fick han sin önskan igenom och väl tillbaka i Chelsea började belgaren så bra man kan önska sig med mål direkt i debuten på The Emirates. Han agerade på ett sätt som man ser att han har i sig och de egenskaper man önskar hos en anfallare. En rejäl centertank med en fysik som få och som skjuter som en häst. Men vad gör det när han gör det omöjligt för sig själv utanför planen?
Bara sex månader senare gick han ut i en intervju med Sky Sports där han utförligt förklarade sitt missnöje och hur han ångrade att han lämnade Inter för att skriva på för Chelsea. För att sedan några dagar senare gå ut och be om ursäkt. Men tar du sönder samma vas flera gånger för att hela tiden limma ihop den kommer den tillslut att rasa ihop, och det är precis vad som nu hänt med Lukaku.
Så vart är vi nu? I över ett halvår har Lukaku velat förlänga sitt låneavtal med Inter eller hitta en permanent lösning. Men bara för några dagar sedan gjorde han sig oönskad även där när han på ett tydligt sätt började flörta till sig en Juventus-flytt istället. Men soppan tar inte slut där, utan det kommer även uppgifter under söndagen från Gazzettan att Lukaku personligen ringt ledare i Inters ultrasgrupp och berättat att han inte kommer skriva på för Juventus. I nuläget tillhör han fortfarande Chelsea men jag tror jag pratar för alla supportrar när jag säger att vi aldrig vill se honom i en Chelseatröja igen. Men jag har svårt att se vilken klubb som vill ta över belgarens tjänster när han fortsätter bete sig på det sätt han gör. En sak är jag säker på. Han kommer att kyssa klubbmärket i sin nästa klubb för att sedan göra sig omöjlig och vilja därifrån. Det är bara så Lukaku fungerar.
TV: Det bästa från Lukakus senaste sejour i Chelsea
