Vad hände med den klassiska långskottspecialisten i Chelsea?
17 januari 2009. Chelsea möter Stoke hemma. Klockan står på 92, med fem tilläggsminuter, ställningen är 1-1. Juliano Belletti har precis nickat in kvitteringsmålet i den 88:e minuten, men det behövs en vinst. Det har varit en turbulent period med dåliga resultat och manager Luiz Felipe Scolari ligger osäkert till.
Frank Lampard spelar ut bollen på högerkanten, i höjd med sidlinjen, till Wladimir Stoch som måttar inlägg. Undannickat. Precis på gränsen till straffområdet, till vänster om målet, plockar Nicolas Anelka upp bollen och klipper till. Men han träffar bara luften. Bollen rullar långsamt, utan någon innehavare av den…
BOOM. Lampard kommer framrusandes, som en tjur som springer mot sin fäktare i Pamplona. Helt orädd, med bara en sak i sikte. Bollen SKA in. Han fullkomligt flyger upp när hans vänsterfot träffar bollen, och skottet är lika otagbart som det är hårt. Den borrar sig in i målvakt Sörensens första hörn. Arenan i extas. Lampard springer mot Scolari, där hela laget samlas i ett vilt firande. Matchen är vunnen.
En helt fantastisk syn, en fantastisk tanke på hur man vill att sitt lag ska vända en match och vinna. När motståndarlaget inte låter sig brytas ner med fräcka instick eller inlägg från ytterbacken stegar någon upp och klipper till bollen, och får en drömträff. Ni vet, den där drömträffen som man ser kommer gå in, så fort bollen lämnar sulan.
Under den så kallade Roman Abramovich-eran har Chelsea nästan konstant haft åtminstone en sådan spelare. Michael Essien, Michael Ballack, Deco, och såklart främst av alla, redan nämna Lampard.
För han var ju alltid där. Från 2001 när en engelsk yngling anlände från West Ham, tills sommaren 2014 då den, erfarna, vuxna mittfältsgeneralen lämnade klubben. Hela tiden fanns en målgaranti från mittfältet, en spelare som alltid testade skott, och väldigt ofta fick utdelning.
Nu i vinter är det tre och ett halvt år sedan Lampard lämnade, och vi har fortfarande inte lyckats få in någon som tog skott som han gjorde. Inga jämförelser behövs i övrigt, spelare med Lampards kvalitéer växer ju inte på träd, men poängen är befogad.
Fábregas är i laget för att assistera mål, och de få gånger han skjuter utanför straffområdet är det oftast ganska svaga bredsidor som inte brukar testa målvakten särskilt mycket. Bakayoko skjuter någon gång då och då, men det är heller ingenting han är speciellt bra på. Fantastiskt men på något sätt ändå fullt logiskt nog är det ju faktiskt Kanté som kanske får bäst utdelning av de centrala mittfältarna. Efter sitt FA-cupmål mot United förra våren har han börjat skjuta mer, om än fortfarande för lite, och oftast blir resultatet farligt de gånger han gör det. Vad som sker med Drinkwater återstår att se, men han är knappt startspelare och heller ingen att lita på angående den aspekten.
Och avsaknaden av denna spelartyp sedan Lampard lämnade har kanske aldrig varit tydligare än denna höst och vinter. I ett lag där Álvaro Morata endast kan göra mål med huvudet och floppar varenda friläge, där Eden Hazard vänder ut och in på varje spelare i ständiga försök att gå in med bollen i mål, och där det egentligen finns inte någon slags målgaranti från någon annan spelare i laget(visst, Marcos Alonso, men han gör det nästan bara från frisparkar), är det uppenbart vad som behövs.
För många matcher denna säsong har vi sett ett nästan handbollsliknande spel, där motståndarlaget står stadigt i sina positioner runt straffområdet, medan vi passar, passar och passar tills vi tillslut tappar bollen eller ett inlägg skickas in från vänster eller höger flank.
Kan nyinsatte Ross Barkley vara lösningen då? Ja, kanske. Det återstår att se, men likheterna med Lampard är ju för många för att förbise. Båda Engelsmän, samma position, liknande spelstil, nyförvärvet har ju till och med fått nummer åtta för guds skull. Jag ser fram emot att se Barkley in action och få svar på om han kanske kan vara den långskottsspecialist vi saknat.