Var var du när?....
Genom åren har vi upplevt många ögonblick som Chelseafans; goda som dåliga, tunga som euforiska. Var var du när dessa saker skedde?
Har du varit Chelseafan tillräckligt länge är det garanterat så att du har en del starka minnen; oförglömliga vinster, svidande förluster, sjuka scener som etsat sig fast på grund av annat än resultatet.
Det finns ju en sägning som går ”Alla vet var de var när X skedde….”; i mer värdspolitisk kontext kan det handla om 9/11, Estonia, eller när Kalla spurtade hem stafettguldet i Sotji, men jag tror att vi Chelseasupportrar har de här ögonblicken också. Här har jag samlat några av mina.
Essiens volley mot Barcelona 2009:
Jag minns att jag satt i mina föräldrars bil på väg till en middag hos mina morföräldrar vid det här ögonblicket - uppenbarligen var mina supportermässiga prioriteringar inte riktigt satta än – och jag minns hur jag hörde om det här målet på radion, och hur jag redan innan jag sett det(vilket jag kunde göra först när jag kom hem från min mormor och morfar) såg framför mig exakt hur det såg ut: hur bollen dalade ner mot Essiens vänsterfot, hur han tryckte till den med en hiskelig kraft, den där utomjordiska skruven. Det var som att målet var så bra att bildmediet inte ens behövdes för att beskriva det; det bara teleporterades in i Chelseasupportrarnas medvetande.
Iniestas 1-1-mål på tilläggstid 2009:
2 timmar senare. Vi hade precis kommit hem från nämnda middag och jag kunde inte vänta med att se vad som skett i matchen. Jag var bara tio år gammal och hade inte upplevt så många matcher stora som denna. Essienmålet fastnade inte bara på grund av hur otroligt snyggt det var, utan också för att det satte i gång en tankekedja, ett hopp i mig: Kanske kunde det gå, kanske var det möjligt att slå giganternas giganter, kanske skulle vi nu bli ett topplag på riktigt? Iniestas mål dödade den drömmen.
Många Chelseafans har närt ett hat mot Barcelona i många år; det var här det började.
Salahs projektil på Anfield 2019
Jag hade varit och sett Chelsea slå Slavia Prague på bortaplan i april, och när jag satt på hotellrummet och samtalade med några från mitt brittiska sällskap om helgens Liverpooldrabbning minns jag att en av dem självsäkert sade ”Vi tar dem”. Tre dagar senare var jag hemma i soffan i Sverige, och såg Mohamed Salah avlossa ett skott från trettiofem meter som på ett sätt så naturligt, som om det inte fanns någon annan destination för det, letade sig rätt in i Kepas bortre kryss. Salah firade mot sin gamla klubb, och när han omfamnades av röda kroppar tänkte jag två saker: Att det inte borde vara lagligt att göra sådana mål, att det inte borde gå överhuvudtaget; och att min brittiska vän hade fel – oj vad han hade fel…
Vad har du för Chelseaögonblick som direkt sätter i gång en tankekedja i dig, som du minns lika tydligt som det var igår, som du aldrig kommer glömma? Hör av dig!
