Zignerat Zetterström: Dom kallar honom Dave
Han har inte gjort en dålig match på tre år och spelat med bravur på varenda försvarsposition - när ska Chelseas unsung hero César Azpilicueta få det erkännande han förtjänar?
Vill ni ha lite perspektiv på tidens föränderlighet? Det är i höst sexton år sedan tvillingtornen i New York föll, iPhonen fyller i år tvåsiffrigt, det är nu åtta år sedan Barack Obama installerades som president, snart sju år sedan Siphiwe Tshabalala sparkade igång fotbolls-VM i Sydafrika. Det är också snart fem år sedan Chelsea värvade en ung, okänd försvarare vid namn César Azpilicueta?
Är det inte dags nu? Efter alla hyllningskörer som mässar ”Conte!”, ”Hazard!” och ”Diego!” - kan vi inte ägna oss lite åt den spanske högerbacken som blev vänsterback och nu grundbult i den framgångsrika trebackslinjen?
César Azpilicueta är sprungen rätt ur den baskiska talangfloran. Han föddes 1989 i Pamplona, tjurfäktningens stad, och hamnade tidigt i Osasunas ungdomssystem. Som nybliven 17-åring tog han plats i klubbens B-lag, men blev snabbt mogen för större uppgifter. 8 april 2007 tog Azpilicueta sina första stapplande steg i La Liga när Osasuna förlorade mot Real Madrid på bortaplan. Säsongen därpå, 2007-08, blev den egna produkten bofast i startelvan. Men det var inte en helt harmonisk tillvaro; Osasuna var ett lindansarlag och klarade sig kvar med minsta möjliga marginal, en poäng före nedflyttade Real Zaragoza.
Azpilicueta hamnade i en sydfransk storklubb där kaos ständigt är granne med gud. Olympique Marseille höll dock sommaren 2010 huvudet ovanligt högt - efter ett flertal fina säsonger hade Didier Deschamps lotsat klubben till dess andra ligatitel i historien. Den unge ytterbacken fick en hel del chanser i mästarlaget under sin debutsäsong, men det var året efter som Azpilicueta växte ut till en ordinarie kugge i försvaret.
Spanjoren värvades av Roberto di Matteo till ett Chelsea som var Europamästare. Namnet blev krångligt för de nya lagkamraterna som snabbt enades om att kalla honom ”Dave”. Men säsongen 2012-13 blev som bekant allt annat än stabil för ”Dave” och hans nya klubb. Di Matteo fick lämna och ersattes av den av fansen så hatade Rafa Benitez. I slutet hade Chelsea bärgat en Europa League-titel och Azpilicueta lyckats slå sig in i den hårda konkurrensen, och hans plats i startelvan cementerades året därpå under José Mourinho. Azpilicueta blev i mångt och mycket mannen som abrupt satte slut för Ashley Coles karriär då den gamle storspelaren plötsligt fick se sig omsprungen av högerbacken som placerades till vänster.
När Cole lämnade för Roma och den spanska ligamästaren Filipe Luís hämtades in från Atletico Madrid trodde många att Azpilicueta skulle få gå ett tvåfrontskrig om platsen i startelvan, inte bara mot det brasilianska nyförvärvet utan även den då supergivna Branislav Ivanovic till höger. Men Mourinho fortsatte att satsa på spanjoren i det lag som vann Premier League, varpå prestigevärvningen Luís besviket flyttade hem till tryggheten i Madrid.
En av Azpilicuetas största styrkor är hans förmåga till anpassning. Det är inte alldeles lätt att som utpräglad högerback ta steget över till vänster, speciellt inte som högerfotad. Att Azpilicueta dessutom konkurrerade ut först Ashley Cole, förmodligen Englands bäste vänsterback på många, många år, är uppseendeväckande. Han blev snabbt en ”unsung hero” bland Chelseasupportrarna, och de största lovorden kom från Mourinho:
”11 Azpilicueta skulle förmodligen vinna Champions League eftersom fotboll inte bara handlar om talang, fotboll handlar också om karaktär och personlighet, och Azpilicueta har alla bitar av en vinnande personlighet.”
Innan Antonio Conte gjort sig riktigt hemmastadd på Stamford Bridge mixtrade italienaren med ett slags 4-3-3 som Chelsea spelat tidigare. Sedan gick Conte över till en trebackslinje och resten är, som man brukar säga, historia. Chelsea har, sedan spelsystemet ändrades, bara förlorat en enda match i ligan och leder Premier League med nio poängs försprång, och tar stora kliv mot titeln så tidigt som i februari. En stor del i framgångarna tillskrivs försvararna, som tillsammans med Thibaut Courtois höll tätt i remarkabla sex matcher i rad.
César Azpilicueta, högerbacken som blev vänsterback, är från dag ett gjuten på positionen till höger om David Luiz i denna framgångsrika försvarsmur, något som förpassat klubbikonen och lagkaptenen John Terry till bänken. Återigen har doldisen Azpilicueta konkurrerat ut en etablerad stjärna på en för honom ovan position.
För bara två veckor sedan skrev Chelseasupportern Michael Benson en gästkrönika på Talksport, på temat ”Varför jag inte skulle byta César Azpilicueta mot någon annan försvarare i världen idag”. Givetvis är det starka ord, men Benson argumenterar utförligt för sin tes. Anpassningsförmågan lyfts föga förvånande fram, samt att spanjoren säsong efter säsong, i med- som motvind, fortsätter hålla en hög nivå.
”Återigen är han briljant, sätter knappt en fot fel i sin nya position samtidigt som laget har tillskansat sig en väldigt komfortabel ledningen i toppen av Premier League.”
Benson erkänner att det visst finns mer glamorösa, snabbare och hårt tacklande försvarare, men att det är helheten hos Azpilicueta som gör honom så bra:
”Jag kan inte visa er några episka collage eller ge er ofattbar statistik för att kategoriskt bevisa att han är den bästa försvararen i världen. Jag tycker bara att han är det. Nämn en annan fotbollsspelare som kan spela högerback, vänsterback och mittback på en så hög nivå, när det efterfrågas? Nämn någon annan spelare som inte haft en dålig match de senaste tre- och ett halvt åren?
Chelsea stormar vidare mot Premier League-titeln med César Azpilicueta tryggt där bak. Men kommer spanjoren slutligen det erkännande han förtjänar? Kanske kommer det aldrig, kanske behövs det mer star quality i dagens fotbollsvärld för att nå ut till de breda massorna. Men hyllningskörerna som hyllar Conte, Hazard och Diego, borde kanske också sjunga om försvararen med vinnande personlighet, han de kallar Dave.
Källor: backpagefootball, Daily Telegraph, Talksport, The Sport Review, Transfermarkt