Zignerat Zetterström: Oscar och stjärnornas krig
Mannen med de ledsna ögonen drar österut för att bada i den kinesiska kommunistregimens statskassa. Efter mer än fyra år i Chelseatröjan ser den 25-årige brasilianaren ut att lämna Stamford Bridge för Shanghai SIPG.
Sommaren 2012 var Chelsea regerande Europamästare. Roberto di Matteo vässade guldtruppen med Lilles juvel Eden Hazard, Wigans kvicksilver Victor Moses och en ung mittfältstalang från brasilianska Internacional. Oscar dos Santos Emboaba Júnior var 20 år gammal och en av de mest spännande spelarna i Brasiliens OS-trupp den sommaren, jämte Neymar och Lucas Moura.
Ynglingen kom med stora förväntningar på sig, en dyr prislapp och Drogbas gamla nummer 11 på ryggen. En månad in på säsongen, 19 september, presenterar han sig dock på riktigt. 1-0 kommer tidigt, men det är tvåan vi minns bäst. Ashley Cole spelar in bollen mot mitten, Oscar vänder bort Leonardo Bonucci och Andrea Pirlo på en touch och skruvar bollen i mål över Gianluigi Buffon. Ett fullständigt magnifikt fotbollsmål, och den blyge ynglingen var lycklig efteråt:
”Jag är väldigt glad över mina två mål. […] I Brasilien drömmer unga pojkar om att spela i Champions League och jag är väldigt stolt att ha förverkligat min dröm.”
Den kinesiska fotbollen har länge fört en undanskymd tillvaro. Landets enda fotbollsframgång är att man deltog - och kom sist - i VM-gruppspelet 2002. Kinas fotboll har inte rimmat väl med Kina i övrigt. Men på de senaste åren har något hänt. Kina, som alltid vill vara bäst, ville helt plötsligt bli bäst på fotboll också. Landets president Xi Jinping har stakat ut en femårsplan för fotboll i världsklass. Fotboll ska bli ett obligatoriskt skolämne, 20 000 skolor ska få fotbollsplaner och 100 000 nya spelare ska fostras. Jinping har lyft ansvaret för skolfotboll från fotbollsförbundet till utbildningsdepartementet. Satsningar på gräsrotsnivå, men precis som många fotbollsprojekt ska det till konstgjord andning även i toppen. I Kina finns kapital att spendera på fotboll. Plötsligt började stjärnor, inte bara avdankade utan riktigt tunga namn anlända i strid ström till den kinesiska superligan. Asamoah Gyan, Paulinho, Gervinho, Jackson Martinez och vår egen Ramires. Men det var Jiangsu Sunings köp av Alex Teixeira som fick fotbollsvärlden att haja till på allvar. Teixeira var Shakhtar Donetsks klarast lysande stjärna, jagad av alla de europeiska toppklubbarna. Denne framtidsman valde bort glamouren och pojkdrömmen för pengarna i Asien. Spelplanen hade förändrats och fotbollshotet från öst blev mer påtagligt än någonsin. Det utkämpas ett stjärnornas krig mellan Europa och Kina, och nu verkar en av de vi hoppades mest på tagit steget till den mörka sidan.
Visserligen har Oscar varit bänkad under Conte men han var i flera år vital för Chelseas offensiv. När Juan Mata skeppades iväg låg vägen öppen för brasilianaren att bli klubbens nya hjälte. Frank Lampard lät honom till och med överta den klassiska nummer 8. Det var runt Oscar Chelseas offensiv skulle byggas och blomstra.
Men potentialen lyckades aldrig helt maxas. Stunder av fullständig briljans kombinerades med alltför starka tendenser att försvinna ur matchen. Dessutom var han emellanåt lite för långsam, lite för vek. Det var som att det knöt sig, att den otroligt talangfulle mittfältaren aldrig lyckades förverkliga sig själv fullt ut. Efter att Antonio Conte inledningsvis gett Oscar chansen i år, en chans han i början tog, föll Chelseas nummer 8 offer för den taktiska omläggningen. 4-3-3 blev 3-4-3 och Oscar spolades, det fanns helt enkelt inte plats för honom i det conteska segertåget som tog fart och ännu inte stannat.
I förra veckan kom då beskedet, från spelaren själv till medier i hemlandet: ”Det är till 90 procent klart. Det hänger bara på några detaljer.” Det ska förtydligas att övergången ännu inte är helt klar, men det mesta tyder på det. Oscar kunde inte vara kvar i Chelsea, och Chelsea hade heller ingen anledning att ha kvar Oscar. 600 miljoner kronor in på kontot för en bänkspelare är årets julklapp för Roman Abramovich och alla Chelseafans. Ändå lämnar övergången mig med en bitter eftersmak. En talangfull 25-åring som ännu inte förverkligat sin potential kastar iväg barndomens pojkdrömmar när imperiet kallar. Money talks, Oscar walks. Det är en fantastisk affär men samtidigt så bottenlöst sorgligt: han var ju det nya hoppet.