Clock End blog: Whose cheese is that?
Clock End blog kommer att leverera relativt personliga åsikter om och runt Arsenal minst en gång i veckan. Bloggaren är dryga 30 och nämnde förhoppningsvis för sista gången sig själv i tredje person. Jag har drivit en blogg förut på den tiden då alla hade en blogg, så ingen orkade läsa min. Nu försöker jag igen och med största sannolikhet så är det om inte bättre så mer moget och väldigt annorlunda från hur det var då. Trevlig läsning och mycket nöje.
Jag åkte över till London i januari 2012 för att träffa ett par kollegor som just då befann sig i staden. Efter att ha misslyckats att få matchbiljetter uthärdade jag en ambivalent känslostorm framför en tv på en pub istället. Någon dag senare möter jag upp med en vän som pluggade handel på ett internationellt universitet. Som underhållning gick vi på en ståuppkväll som annordnades av en studenförening på universitet som lyckats få dit en halvkänd humorgrupp vars största hit ”the gap yah” nått år tidigare kommit och gått. Innan huvudnumret värmde ett par lokala förmågor upp publiken med skämt om Steve Jobs död och hur det inte var PC att skoja om det som inträffat. Det drogs också ost-skämt och det enda som i sin enkelhet satte sig hos mig och som numera dyker upp i minnet varje gång jag ser en Arsenalmatch var följande:
-Whose cheese is that?
-Nacho cheese [Not your cheese]
Ridå.
Monreal damp ner som en ganska tråkig men stabil uppbackning till Gibbs. Medan man fortfaande går och väntar på att Gibbs ska få något slags genombrott som inte förstörs av skador så har Monreal både fyllt i och klivit om i rangordningen. I ärlighetens namn trodde jag inte alls på Nacho när han signades. Visst, kul namn som det uppenbarligen går att skoja om, men ingen som jag hade koll på. Med all rätt har han gjort vänsterbacken till sin och varit en av ligans absolut bästa i år och har hyllats till höger och vänster. Han har något slags ridderligt lugn i sitt sätt samtidigt som hans nästan maniska ögon skrämmer slag på gnagare och Londonrävar. Hade man fått chansen att peta Alexandre Dumas i sidan och viska till honom att strunta i Aramis och döpa honom till Monreal istället så hade man gjort det.
I petighetens namn så har jag tänkt på några situationer under säsongen där jag vill sätta frågetecken för honom. Jag tänker framförallt på de gånger som Mertesacker lämnats ensam i löpdueller mot anfallare. Ofta har det skett då Koscielny har misslyckats med att stöta upp högt i plan och jag har på kammaren svurit över fransmannen men det jag undrar nu är var tusan Monreal har hållit hus. Är han för offensiv? Knyter han skorna? Eller är det jag som har otur när jag tänker?
Antagligen det sista. Med största sannolikhet.
Vad jag ville komma fram till var att jag är oerhört glad att han kritat på för ytterligare ett par år i Arsenal och han känns som en stabil pjäs i lagbygget där han mycket väl kan ta ett kliv inåt i banan när hans speed börjar försvinna.
Vad sägs för övrigt om att Özil och kanske Sanchez är tillbaka mot Chelsea? Godis!
Det var allt för torsdag.
