Resa: Påskvinster
Påsken 2005 står nu på tur när vi tittar tillbaka på våra gamla resor.
Datum
2005.03.24 - 2005.03.29
Colchester matcher
League 1: Peterborough - Colchester 0-3
League 1: Colchester - Chesterfield 1-0
Övriga matcher
League 1: Hull - Port Vale 2-2
Conference: Aldershot - Woking 4-0
Deltagare
Layer Road, Colu
Torsdagen den 24 mars
Den numera obligatoriska påskresan såg ganska lovande ut. Colchester hade haft några bra resultat i ligan och tagit tillräckligt med poäng för att den värsta oron över nedflyttning skulle sabotera matcherna. Vädret skulle vara varmt och vi hade hittat fyra matcher på fyra dagar.
Inte mycket spännande att skriva om resan dit. Det var det gamla vanliga. Bil till Skavsta och sedan Ryan Air. Två Gin & Tonic. Landade i ett ganska våraktigt England vid sextiden på kvällen. Ett snabbt stopp på O'Neils puben på Stansted för middag samt en pint ... eller två ... och sedan tåget in till London som skulle vara våran bas denna gång. Vi hade bokat ett twinroom i Kings Cross för £42 per natt. Kings Cross i sig är inget speciellt charmigt område men det var smidigt då vi hade två tidiga tågresor som utgick från den stationen. Bayswater och Paddington är betydligt trevligare områden att bo i. Pubarna runt Kings Cross är ganska slitna ... även gästerna ser härjade ut. Känns dock lite mer genuint Engelskt än turistområden som Bayswater och Paddan.
Hotellet var helt ok. Efter incheckning blev det ett par öl på en rätt skum men ganska charmig lokalpub.
Fredagen den 25 mars
Upp å hoppa. Frukost klockan 8.30. Engelsk sådan. Bacon, ägg, bönor i tomatsås samt toast. Kanske inte vad man äter i vanliga fall men bra för att bota viss överkonsumtion av alkohol kvällen innan. Efter att ha gått dom hundra metrarna till Kings Cross tågstation så hade man piggnat till. Tågen till Peterborough gick varje kvart eller nåt sånt så det var bara att hoppa på första bästa. Då vi hade en del tågresande inplanerat denna helg så hade vi köpt ett tågkort från Brittiska Turistbyrån i Stockholm. Fyra dagars obegränsat resande kostade SEK 1300 per person (gäller även på Stansted Express, som bara den kostar 300 för en retur).
Vi kom fram till Peterborough strax efter 11. Resan tar under timmen. Hittade den pub vi skulle möta våra kompisar på men dom öppnade inte förrän 12. I stället blev det en kort promenad till närmaste öppna publiknande etablissemang. Klockan 12 var vi tillbaka på Brewers Tap och vi hann med några pints samt en god Thai-lunch. Första gången jag sett en pub och thairestaurang i kombination. Fler och fler välkända ansikten dök upp. När klockan närmade sig 13.30 tog vi en taxi upp till arenan där vi på en annan pub skulle möta upp fler vänner. En halfpint å sedan rask marsch till arenan.
Vi var vid insläppet tjugo minuter före avspark och det brukar ju räcka gott på den här nivån. Nu hade Peterborough dock fått för sig att stänga ståplats bortaläktaren, som har en kapacitet på två tusen, och bara öppna en del av huvudläktaren åt tillresta U's supportrar. Ståplats kostar £11 och sittplats £16. Klubben som har usel ekonomi ville helt enkelt tjäna mer pengar per tillrest bortasupporter. Vad dom inte tänkt på var att se till att det fanns tillräckligt med insläpp, växel eller plats på läktaren. Kön med hundratals Colchester fans rörde sig knappt på de tjugo minuter vi stod där. Tillslut började det bli högljutt och högröstat i kön utanför. När klockan var 15 och vi missat avspark såg det ut att börja bli stökigt. Poliserna såg nervösa ut. Vissa U's fans gick in på hemmaläktaren andra valde att köa vidare. Tillslut öppnades dock ett tredje vändkors. Jag betalade mina £16 för att komma in medan andra bara hoppade över spärrarna eller vägrade betala mer än £11 som ståplatsen skulle kostat. Väl inne fanns det inga platser att sitt ner då våran sektion var full. Folk stod på stolar och i trappor och först efter trettio minuter flyttades avspärrningarna så vi fick en sektion till. Vi hade fått en läktarsektion avsedd för 500 och med uppåt 800 tillresta så räckte inte plasterna till.
Bra stämning, lite hetsig stundtals ...
Colchester i rött rullar in ett mål
Matchen då? Jo Colchester spelade 'så där' och Peterborough var rent sagt urusla. Colchester vann ganska komfortabelt med 3-0 efter att ha gjort ett psykologiskt viktigt 1-0 minuten före paus. Sedan rullade det bara på. Danns gör 2-0 efter 70 min och The U's börjar bevaka ledningen. 3-0 kommer på en straff med sju minuter kvar.
Supportrarna firar
FRY OUT!!! Peterboro fansen visar sitt missnöje över ägaren Fry
Manager Phil Parkinson tackar för stödet
Efter matchen ser jag att den £16 biljett jag köpt är förtryckt med £8 och Child. Alltså har man betalat £16 för en biljett som borde kostat £11 (om vi kommit in på ståplats) men nu bara var värd £8. Undrar om det var Peterborough United eller killen i vändkorset som snodde folk på pengar. Dessutom missade man nästan en kvart av matchen. Upprördheten bland fansen såg dock till att det blev en mycket bra stämning på matchen och sångerna ekade konstant.
"Colu" med en englesk kompis på puben efter matchen
Törstig katt?
Vi gick tillbaka till sista puben vi var på innan matchen och där var vi ett 30-tal supportrar som samlades. Vi fick sedan lift till stationen och hann med ett besök till på Brewers Tap. Tillbaka i London och Kings Cross tog vi en minipubrunda i kvarteret där vi bodde. Måste ju fira vinsten.
På en lokalpub "hemma" vid Kings Cross
Lördagen den 26 mars
Lite sen uppstigning gjorde att vi missade frukosten. Dessutom skulle vi hinna med ett tåg från Kings Cross vid 9 så det blev frukost på tåget istället. Nu var det Hull som stod på schemat. Hull City mötte Port Vale i en League 1 match, samma division som oss. Hull ligger på andra plats efter Luton Town och jagar direktuppflyttning. Port Vale ligger i mitten av tabellen och liksom Colchester behöver dom några poäng till för att känna sig helt säkra.
Resan skulle ta runt tre timmar och efter tågbyte i Doncaster var det rälsbuss sista sträckan. Hade vädret varit bättre så hade det nog varit en otroligt vacker sträcka. Man åkte längs 'kusten' eller i alla fall längs mynningen till floden Humber. Många små charmiga städer eller byar passerades på vägen.
På väg till arenan i Hull
Hulls nya arena i regndiset
Från stationen till arenan, som man passerar med tåget, var det bara en kvart att gå men då vi var lite osäkra på hur man gick valde vi att gå direkt till arenan. Det var dock inga större problem att hitta då man såg nybygget på ganska långt håll. Vi köpte två biljetter på kortsidan för £17 styck och hamnade på rad två precis bredvid målet. Arenan i sig kändes lite konstig. Man såg bra men som nästan alla nya arenor ligger den i ett område utan mycket 'runt omkring' och avståndet mellan läktare och plan kändes lite väl långt. Designen var dock ganska snygg. Jag kan dock inte förstå hur dom alltid misslyckas med utrymmena 'bakom' läktarna. På alla nya arenor verkar det vara samma sak. För lite plats att vara på. Det går inte att ta sig mellan toaletter, matförsäljning och barer.
Huvudläktaren sedd från ena kortsidan
Upp å nicka sockerdricka ...
För att vara ett topplag så var Hull supportrarna ganska tysta och det var bara några gånger som det tände till och hela arenan bröt ut i sång. Hull såg trötta ut och efter att Vale lobbat in 1-0 så började man tro att det skulle kunna bli en överraskande seger för bortalaget. Både jag och "Layer Road" hade spelat på 3-0 och 4-0 till Hull och dom bångarna kunde vi ganska snart slänga. Jag hade dock dragit till med en bortaseger för att krydda spelet något. Jag var garanterat den enda på den läktaren som satt och smyghöll på gästerna. Hull kvitterade och alla var nog ganska säkra på att Vale skulle bli överkörda men det var istället Vale som tände till av målet. Port Vale gjorde ett mål till, nåja självmål från Hull, men välförtjänt Vale ledning och det stod nu 2-1 med en halvtimme kvar.
Hull får nog förstärka laget en del inför kommande Championship spel för dom övertygande inte direkt. Fagan, våran förre spelare, gör så klart 2-2 på straff i sista ordinarie spelminuten. Jag sumpade mina £14 på spelet men Hull och Vale fick varsin poäng. Ingen var nog helt nöjd.
Efter matchen gick vi tillbaka in mot stan. Nu började det regna kraftigt. Stannade vid en pub för att värma oss ... men dom visade England mot Nordirland på TV så det var svårt att få plats. Se storbildsTVn var inte att tänka på. En cola senare och vi gick vidare in mot stan och hittade en Yates Pub på shoppinggatan i centrala Hull. Halvtomt, billig mat som på alla Yatespubar, och Englandsmatchen på TV. Vi åt och tog en snabb sväng i ett öppet shoppingcenter innan det blev dags för tåget söderut. Denna gång var det ett direkttåg utan byte och det var nästan tomt. Kortspel på tåget. Resan tog bara lite över tre timmar. Sen hade dom även rea på dom roliga dryckerna i buffévagnen då dom ville bli av med allt och vi hjälpe ju till ganska bra. På slutet var maten nästan gratis. Tillbaka i Kings Cross på kvällen och vi tog en liten minipubrunda även denna kväll. Alltid skönt att avsluta med lite snack om dagen över en pint.
Hull hade nog varit betydligt trevligare om det inte varit så jäkla kallt, mulet och sedan hällregn. "Layer Road" frös så mycket att han var tvungen att köpa en Hull City mössa för att hålla värmen. Den hade ju i alla fall fina färger.
Söndagen den 27 mars
Dags för lite amatörfotboll. Den enda matchen som spelades denna dag var toppmötet i Conference mellan Aldershot och Woking. Båda lagen låg på kvalplats till League 2. Dessutom är dom grannar, bara en station emellan städerna, strax sydväst om London.
Matchen gick live på Sky med start 13.45. Tågresan från Waterloo tog en och en halv timme. Vädret var hyfsat. Lite mulet men inget regn. Vi hade tänkt försöka komma fram till Aldershot ganska tidigt. Dels för att gå in på matchen tidigt då dom väntade storpublik samt dels för att vi tänkte kika lite i affärer. Nu var det ju Påsksöndag och det var stängdare än stängt. Hittade tillslut en Subway-butik så det fick bli en macka. Gick istället ner mot arenan med en timme till avspark.
Klubbshopen i Aldershot
Colchester spelade i amatörligan två säsonger i början på 90-talet och det var verkligen som att kliva tillbaka en femton år i tiden. Trots en högprofilsmatch var det ingen som visiterade vare sig mig eller väskan. Ståplatsbiljetten kostade visserligen £11 men du kunde fritt välja på vilken av tre läktare du ville stå.
Bortafansen från Woking bakom målet.
Läktaren delas med hemmasupportrarna vilket ledde till en del myntkastning och allmän oro
Ett tåg kom på besök
Bra drag på matchen från hemmasupportrarna. Woking hade väl med sig ett tusental av dom 4500 i publiken men gästerna var ganska tysta. Kanske inte så konstigt med tanke på resultatet. Det blev till slut 4-0 efter 3-0 i paus. Vi stack från stan så fort vi kunde. På stationen träffade vi Joakim som är en galen svensk. Liksom vi brukar försöka se så många arenor vi kan på våra resor så har han redan sett alla 92 ligaarenor och har nu börjat beta av amatörligorna. Tror han varit på över 200 nu. Skönt att det finns dom som är värre, hehe. På kvällen blev det restaurang och några pubar i centrala London å sen tillbaka till hotellet.
Måndagen den 28 mars
Colchester - Chesterfield hemma på Layer Road. Matchen kändes inte lika viktig nu efter segern mot Peterborough. Colchester var på säker mark.
Tåg från Liverpool Street Station som vanligt. Efter 45 minuter är man framme på Colchester North Station. "Layer Road" var lite observant och såg att det gick ett tåg in till Colchester Town bara några minuter senare. Så istället för att gå en kvart så tog vi tåget en station. Väl framme i Town blev det buss ut till arenan för att fixa lite biljetter och hänga upp flaggor. Buss 64 från stan går var tionde minut och tar bara runt fem minuter.
Hänger upp flaggorna på Barside på dagen inför matchen mot Chesterfield
Kikade in i klubbshopen så klart. Sedan knallade vi tillbaka en bit in mot staden för att äta på The Dragoon. Hamburgertallrik för runt £2.50 är helt ok. Några pints senare och det var dags att dra sig mot arenan. Vi gled som vanligt in på Barside och det var faktiskt riktigt bra drag denna dag. Kul dessutom att träffa på vänner som man inte sett på flera år.
Colchester hade kontroll på matchen
Spelarna tackar för matchen
Matchen var dock ett riktigt sömnpiller. Två trötta lag. Båda hade spelat match dagarna innan. Det var mest långbollar från Colchesters backar upp till ... inget alls. Chesterfield hade inte mycket att komma med dom heller. Fastnade oftast redan uppe i Colchesters mittfält ... som spelade hem till backarna som tjongade upp till ... ingen. Ok, riktigt så illa var det kanske inte men det är frustrerande som supporter att inte skapa något när man har såpass bra grepp om matchen. Med en kvart kvar går "Colu" på toaletten. Återvänder precis när Marino Keith trycker in 1-0 efter en hörna. Sedan var det bara att bevaka ut ledningen. Colchester vann och är nu på fast mark efter två raka vinster och fem matcher utan förlust.
Barside
Vi firade segern först på Corner Bar, vilket är supporterklubbens lilla bar, å sedan en snabb pint inne på gamla favoritstället The Drury Arms. När vi kom dit var det i princip tomt och vi var på väg till Dragoon när jag blev uppringd och tillbaka lurad till The Drury av gamla arbetskollegor. Nu blev vi fast där. Lite för långe kanske. Lämnade sedan Colchester med sista tåget och var tillbaka i London runt midnatt. Mat och sedan sovdax för två ganska slitna gossar.
Vi gick till Supporterklubbens lilla charmiga Bar efter matchen
Och sen till Drury Arms och sen till ... etc
Tisdagen den 29 mars
Hemresedag. Tog det lugnt på morgonen. Käkade frukost. Tog sedan tunnelbanan dom fyra stoppen till Liverpool Street Station och det så kallade snabbtåget till Stansted. När vi väl kommit fram var flyget 1.5 timmar försenat så det blev en lunch/middag på flygplatspuben.
En mycket trevlig resa. Sex poäng och full utdelning för Colchester tillhör inte vanligheterna. Dessutom var det ganska bra fotboll som bjöds och med många mål.
