Coventry gjorde det igen
Förlorade stort alltså.
I min "Inför-artikel" poängterade jag vikten av att Coventry skulle kämpa först och främst för att hålla nollan i dagens match.
När matchen pågått i 39 minuter låg Coventry under med 0-4...
Antingen så begriper jag mig på fotboll bättre än Micky Adams och då bör han entledigas från sin position som coach i klubben omedelbart, eller så är inte manskapet bättre än så här och då kommer vi nästa säsong att befinna oss i League One (det som hette division 3 när man var barn).
Hur det än föreligger så har Adams gjort sitt i klubben. Vems felet är är inte lätt att säga.
Antingen så har vi ett bra lag och Adams lyckas inte förmedla sitt budskap till dem eller så får han inte de spelare han vill ha i klubben och kan inte uträtta underverk med skiten han får till förfogande. Det blir naturligtvis inte lättare när klubben säljer sin enda riktiga målskytt och stjärna till en lokalkonkurrent och serierival.
Under Coventrys existens på Svenskafans har det sett likadant ut hela tiden, med enstaka undantag.
Klubben har ingen realistisk filosofi, man har inte rätt folk att gå framåt, vare sig i styrelsen eller på plan. Scoutingen av unga förmågor och av spelare tänkta till A-laget är under all kritik.
Klubben tar in föredettingar, bänkvärmare och rejects från klubbar i den egna divisionen, oftast mittenlag eller bottenlag. Wayne Andrews (Crystal Palace), Colin Cameron(Wolves), Leon McKenzie (Norwich), Darren Currie (Ipswich), Kevin Kyle och Clive Clark(Sunderland) för att nämna några. Sen hoppas man att de skall förvandlas från medelmåttor till fullfjädrade stjärnor i Coventry och ta laget till Premier League inom tre år...
Minns ni målvaktsfantomen Scott Shearer? Bjarni Gudjonsson? Graham Barrett? Keith O´Neill? Neil Wood? Eller varför inte "Reggae Boy", Onandi Love?
Senast Coventry förvandlade en medelmåtta till stjärna var för tio år sedan när en viss herr Dublin kom till klubben från Man U. Det var en annan tid, en annan plats då...
Under sommaren värvade klubben 11-12 nya spelare. Av dem är det två som spelat till sig platser i laget. Andy Marshall, mest p.g.a att laget misslyckades med att signa den målvakt de ville ha och Elliot Ward, mittback från West Ham och skam vore de om klubben pungade ut med £1 miljon för en spelare tänkt som bänknötare.
Resten har alltså antingen blivit skadade, sålts eller visat sig inte hålla måttet.
Andra säsonger har Coventry varit riktigt dåliga under hösten för att under våren, oftast efter ett tränarbyte, rycka upp sig och rädda kontraktet. I år är det tvärtom. Efter en hyfsad höst med häng på toppen har allt raserat och jag ser helt ärligt inget mer som kan rädda oss kvar i ligan mer än att två ytterligare lag, förutom Southend, skall vara sämre än oss under våren och inte gå om.
Det är inte så mycket att orda om matchen. Coventry reducerar två gånger när Palace slappnar av. De känns oviktigt i sammanhanget även om klubben nog kör med den gamla klyschan "Vi tar med oss det positiva från andra halvlek och jobbar vidare..."
Har Coventry någon framtid på Svenskafans?
Det är bara att inse att även om kärleken till klubben kvarstår när det omedelbara ilskan lagt sig, så finns det gränser för hur mycket man som ideel orkar lägga ner.
Vi lägger inte ner supermycket tid på sidan idag och det har en klar förklaring i de totalt uteblivna framgångarna på det sportsliga planet för laget.
Det är helt enkelt inte kul, vare sig för skribenter eller för läsare att skriva/läsa oinspirerade förlustrapporter där man försöker överträffa sig själv i negativa ordalag.
Sidan fyller fem år om 2 månader. Under dessa fem år har vi upplevt tre kortare perioder av framgång. När Rolle Nilsson tog över en kort tid efter Strachans avsked. När Eric Black tvingades ta över efter Gary McAllister våren 2004 och förra vårsäsongen när Coventry med sjukt formtoppade McSheffrey och Stern John var nära att rycka upp sig till en kvalplats.
Resten har varit en orgie av mindre bra, dåliga och rent usla insatser framförallt i cuper.
Inspirationen och glädjen att skriva om en klubb går förlorad när man inte får någonting att glädjas över. Saligen insomnade Coventry City Scandinavian Supporters Club och medlemsbladet "The SkyBlue Telegraph" gick i graven när vi degraderades. Jag antar att de som höll igång det brottades med samma känslor som jag/vi nu gör.
