Tänk vad lite självförtroende kan göra
Coventry körde över Burnley. Tänk, så ofta jag önskat att jag kunnat skriva på det viset. Coventry körde över..., Coventry krossade..., osv.
Coventry körde över Burnley...
Tänk, så ofta jag önskat att jag kunnat skriva på det viset. Coventry körde över..., Coventry krossade..., osv.
Och på de senaste två månaderna har vi kunnat skriva det fler gånger än vi kunnat på de 22 andra månaderna som Coventry på svenskfans har existerat.
Coventrys, hittills, fina 2004 måste helt klart tillskrivas Eric Black och Archie Knox. Gary McAllister kommer för evigt finnas bland mina stora favoriter som spelare för Coventry, men det är bara att inse att han inte var redo att coacha ett lag med Coventrys ambitioner och förutsättningar.
Coventry förlorade med 3-0 senaste i tv-matchen mot WBA, men trots detta valde Black att starta med samma startelva för tredje matchen i rad. Något som var helt otänkbart för McAllister. Spelarna får ett helt annat självförtroende och tackar för det genom att prestera bättre. Enkel matematik.
Julian Joachim och Gary McSheffrey kastades ut i kylan av McAllister i fjol vid denna tidpunkten. De hade ingen framtid i klubben. Ingen plockade upp dem och de kämpade sig tillbaka in i laget och de båda har aldrig varit bättre i Coventry än vad de är just nu.
För att göra det enkelt att visa skillnaden mellan tiden före McAllister och tiden efter kan man kolla siffrorna (och nu räknar jag matcherna efter Maccas officiella avgång).
Black: På 9 matcher har Coventry gjort 17 mål (1,88/match)
Macca: På 25 matcher hade Coventry gjort 31 mål (1,24/match)
Black: På 9 matcher har Coventry släppt in 7 mål (0,77)
Macca: På 25 matcher hade Coventry släppt in 32 mål (1,28)
Black: På 9 matcher har Coventry 19 poäng (2,11)
Macca: På 25 matcher hade Coventry 33 poäng (1,32)
Helt krasst kan man konstatera att med Black vid rodret vinner vi de matcher som vi har en god chans/ är favoriter att vinna på förhand, medan vi förlorat mot WBA och Norwich som ligger 2 och 1 i tabellen och i praktiken redan är uppflyttningsklara.
Prestationsångesten verkar som bortblåst.
Den lån/värvningar som Black/Knox gjort har gått rakt in i laget. Deloumeaux, Gudjonsson, Grainger och Clarke.
Vem minns inte förra säsongens fiaskovärvningar/lån som Macca gjorde?
Engonga, Sara, Brian Kerr, Ben Williams, Jamie McMaster och Dean Holdsworth för att nämna några.
Och det fortsatte denna säsongen. Claus Jörgensen är utlånad till Notts County och Yazid Mansouri fick knappt spela och åkte till Africans Nations Cup istället. Dele Adebola har inte gjort en människa glad.
Till dagens match då.
Coventry var precis lika överlägsna som siffrorna anger och de borde dessutom varit ett par siffror större då framförallt McSheffrey brände chanserna med omsorg.
Men två fick han in. 2 och 3-0.
Då hade Julian Joachim redan gjort 1-0 i den tionde matchminuten, fint framspelad av just McSheffrey.
I den 32:a minuten returnerade Joachim tjänsten men McSheffrey brände. Minuten senare gjorde han dock bot och satte 2-0 på nick efter en härlig cross mot bortre stolpen av Bjarni Gudjonsson.
Fyra minuter senare var det dags igen när "JJ" rann igenom Burnleys försvar bara för att bli nerdragen av Burnleys sista utpost, Brian Jensen. Märkligt nog bara en varning för målvakten, men 3-0 på McSheffreys straff kom som ett brev på posten.
Andra halvlek fortsatte i samma stil. Målchanserna avlöste varandra och det dröjde till den 74:e minuten innan den nyinsatte Mo Konjic gjorde ett av sina sällsynta mål i Coventry. 4-0.
Burnley bäste spelare var, som brukligt vid storförluster, målvakten Brian Jensen som svarade för flera kvalificerade räddningar och räddade laget från en ännu större förnedring. I Coventry får anfallsduon samt, Eric Deloumeaux och Bjarni Gudjonsson kraftigt överbetyg.
Kan laget fortsätta på detta vis så är vi med och kvalar om en Premier League-plats i Maj.
Coventry:
Shearer -
Grainger, Davenport, Staunton (Konjic 76), Clarke -
Doyle, Deloumeaux (Barrett 80), Gudjonsson, Warnock -
McSheffrey, Joachim (Adebola 73)
