Leicester 3-0 Coventry
Snart räcker inte orden till...
Det sägs att linjen mellan kärlek och hat är tunn, väldigt tunn. Och det är så sant som det är sagt. Just nu hatar jag Coventry City. Jag är så in i h-e trött på att engagera mig i en sida för ett skitlag som detta.
ALLT, precis allt i föreningen är fel. Spelarna är urusla. Inte ens de inlånade Premier League B-lagsspelarna duger i denna klubb. Och de konkurrerar ut våra egna spelare så ni kan ju själv föreställa er hur vassa de är. Tränaren är en pajas och ledningen total inkompetent. På annat vis kan jag inte tolka att man sparkar den framgångsrikaste och populäraste coachen i klubben på flera år och låtar klåparen Reid fortsätta dra ner oss i fördärvet.
Just avskedandet av Eric Black är något jag förmodligen aldrig kommer att komma över och jag hoppas innerligt att Coventryfansen på plats låter sitt missnöje höras. Än obegripligare blir det när man ser att Peter Reid får lov att fortsätta vecka in och vecka ut trots att laget gör sin sämsta insats i mannaminne.
Matchen då?
Ja vad kan man säga? 3-0 är tydliga siffor och det behövs inte någon närmare analys för att förstå hur det sett ut.
Till och med lagets officiella hemsida skriver om en usel insats, men man vet inte om man skall skratta eller gråta när man i meningen efter skyller på otur när Rohan Ricketts träffar trävirket i den 81 minuten vid ställningen 0-3.
Man träffar dock exakt på pricken när man inser att någonting drastiskt måste hända.
Dagens pajaser:
Luke Steele
Dean Leacock
Florent Laville (Shaw 46)
Adie Williams
Stuart Giddings
Neil Wood
Stephen Hughes
Eric Delomeaux (Suffo 46)
Michael Doyle
Andy Morrell
Gary McSheffrey
Finns det någon gud så tar Jojar Dhinsa över snarast. Detta kan inte fortsätta.
