Återblick på säsongen som gick
Vi tittar tillbaka på den kanske mest turbulenta säsongen i Coventrys historia.
Tränarbyten, bråk om klubbemblem, Jojar Dhinsa, degraderingshot och stämningar av fans.
Det var ännu en trist säsong för oss Coventryfans. Kanske den jobbigaste någonsin.
Det finns tillräckligt på det negativa kontot för att fylla en roman och väldigt lite på det positiva.
Faktum är att när jag sitter och tänker tillbaka så är det enda riktigt trevliga som hände säsongen 2004-05, avslutningen på Highfield och 6-2 mot Derby.
Säsongen 2004-05 inleddes redan dagen efter förra säsongens näst sista match. Det var då Eric Black kallades upp på kontoret och förklarades överflödigt av Mike McGinnity (Chairman i CCFC).
Peter Reid anställdes och hade omedelbart fansen emot sig eftersom de tagit den populäre Black till sina hjärtan.
Sommaren kom och gick utan att något spektakulärt hände.
Mo Konjic, Julian Joachim och Youssef Safri tackade för sig. Stephen Hughes var den enda riktiga nya spelaren. Tim Sherwood? Nej, han räknas inte.
Därmed gick vi in i säsongen med en svagare trupp än vad vi avslutade den förra med och med en press på tränaren om att ta laget till minst Play Off (Jo, men goddag!).
En press, inte från fansens håll, utan från styrelsens.
Trots dåliga försäsongsresultat så slog Coventry till i första omgången och slog Sunderland med 2-0 och tog därmed serieledningen direkt. Sunderland skulle senare vinna serien.
Förhoppningar väcktes om att Reid kanske lyckats spela ihop ett lag av spillrorna han tilldelades.
Men lyckan varade inte länge. Rättare sagt tre dagar, sen var vi nere på jorden efter en förlust mot Cardiff.
Augusti avslutades emellertid i dur med tre raka segrar mot Torquay (LC), Nottingham och West Ham.
Matchen mot West Ham blev Calum Davenports sista i ljusblått. Han såldes samma kväll till Tottenham som omedelbart skickade ner honom till...West Ham.
En tung förlust då Calum varit vår bästa spelare dittills.
I september var det den gamla vanliga visan. Två hemmamatcher mot Rotherham och Gillingham (båda senare nedflyttade) innebar en ypperlig chans till sex poäng. Det blev två. En seger mäktades dock med denna månad. 1-0 mot Sheffield W i LC.
Stern John plockades från Birmingham för att få fart på målskyttet. Han debuterade med att göra mål på straff i debuten men sedan gick det grus i maskineriet liksom för så många andra Coventryanfallare de senaste åren.
Oktober fortsatte precis som september. Det dröjde faktisk till den 30 oktober innan en ny seger kom. Mot Reading, 3-2, på dagen 2 månader sedan den förra segern i ligan.
Coventry var nu ett bottenlag.
Under hela perioden som beskrivits surrade det i luften om en herre vid namn Jojar S. Dhinsa.
En ung affärsman som sade sig ha rötterna i Coventry. Han begrep inget om fotboll, men ville trots detta köpa laget. Åtminstone sa han det.
Coventrys styrelse slog bakut och körde med diverse förtalningskampanjer om Dhinsa som dock började ses mer och mer som en frälsare av fansen.
Det hela eskalerade i ett frukostmöte innan en match mot Leicester där utvalda fans kunde ställa frågor till Dhinsa. Ett bud på klubben skulle komma inom kort.
November kom och gick utan att något hördes från Dhinsa.
Coventry chockade fotbollsvärlden med att ta två raka segrar mot Plymouth och Wolves, men månaden avslutades med en pinsam förlust mot hopplösa Crewe hemma på Highfield. Crewe släppte på 46 matcher in 86 mål.
Adie Williams värvades från Reading för att täcka upp i backlinjen. Det tog över två månader för klubben att komma fram till att man nu måste fylla upp tomrummet efter Konjic och Davenport.
De dåliga resultaten fick styrelsen att drabbas av panik och istället för att rikta koncentrationen på det fotbollsmässiga började man nu förfölja folk på internetforum såsom GMKonline.com och hota fansen om stämningar om man pratade skit om folk i styrelsen. Vuxet!?
December var samma visa. En seger mot Watford annars var det bara förluster och X att skriva hem om... och jo, så var det det här med Dhinsa.
I mitten av månaden kom så beskedet om att Dhinsa drog sig ur dealen. Otillräcklig insyn i klubbens finanser avsågs vara anledningen. Coventry Evening Telegraph bestämde sig att för att besöka Mr. Dhinsa på kontoret som visade sig ligga i Reading i något som mest liknade en städskrubb. So much for that...
Styrelsen med McGinnity i spetsen slog sig för bröstet och sa "Vad var det vi sa?".
Fortsättning HÄR
