Coventry och Hartlepool borta - Being there.
Redaktionen tog sig över till England för att se två matcher på bortaplan, Coventry och Hartlepool. Blandade resultat med vinst mot Coventry och stryk mot Hartlepool men en trevlig tripp på det hela taget.
Resan inleddes fredag den 22/2 då jag nyttjade SAS nyöppnade flyglinje till Birmingham. Händelselös flygresa men SAS var mäkta stolta över att man lyckades landa fem minuter före utsatt tid. Jag blev upphämtad av min kompis Andy på flygplasten för transport till den lilla staden Nuneaton där han bor med sin familj och där jag skulle få tillbringa en natt. Vi tillbringade dagen och kvällen med att strosa runt i Nuneaton, lite shopping och ett par pub-besök hanns med innan vi avrundade kvällen med ett besök på en nepalesisk restaurang som drevs av en pensionerad gurkha-soldat. Ganska likt indiskt, lite annan kryddning men det mest spännande var att höra ägarens historier. Han hade enligt egen uppgift deltagit i ett antal olika uppdrag, däribland Falklandskriget.
Lördagen och matchdags. Vi lämnande Nuneaton för den korta färden till Coventry där vi snabbt lokaliserade vårt hotell för dump av väskor innan vi slöt upp med ett par andra kompisar på puben. Några pint senare var det dags för avfärd till Ricoh Arena (ligger förövrigt halvvägs till Nuneaton) så det fick bli en taxi ut. Riktigt fin arena för att vara ett nybygge, lite klent med folk men de tillresta Alexfansen höll stämningen uppe. Ett mer utförligt matchreferat kan ni läsa här men min bild från läktaren var i alla fall att Coventry tokpressade den första kvarten men sen tog orken slut. Det var en spelmässigt ganska dålig match där Crewe höll väl så jämna steg med Coventry. Det blev en skön 2-1 vinst till slut efter det att Max Clayton gjort segermålet med sin första touch för dagen. Då Crewe tidigare säkrat en plats på Wembley i JPT efter att ha slagit ut just Coventry i semifinalen ekade ramsorna över Ricoh: Que Sera Sera, what ever will be, will be – we’re going to Wemberly, que sera sera. Kvällen avslutades på diverse pubar där vi bland fick se punkbandet ”Betty Swollocks” spela covers på gamla punklåtar – smakprov här.
Vinst mot Coventry
En smula sliten lämnade jag de andra i Coventry och tog i stället tåget upp till Newcastle som skulle bli mitt nästa hem i två dagar. Händelselös resa men som vanligt visar engelsmännen prov på stor humor, när tåget ankom Newcastle så ropade tågvärden ut att ”Please, wrap yourselves up properly while leaving the train as it is extremely cold outside”. Det var väl nollgradigt med någon snöflinga i luften. Bodde på ett hotell precis bredvid stationen (tack Newcastlered för tipset) och då jag ankom på kvällen så var det bara att slänga in väskan och uppsöka några pubar. Newcastle hade spelat tidigare på dagen och jag skojar inte om 80% av de man såg ute hade svartvitt på sig.
Måndagen spenderades med lite kultur och en rejäl promenad runt i Newcastle och Gateshead, lite pitstops på vägen krävdes förstås. Jag tillbringade kvällen på puben där jag såg West Ham – Tottenham på TV.
St James's Park
Tisdag och ny match på schemat. Tog tåget ner till Hartlepool, en vacker tågresa med Nordsjön utanför fönstret större delen av resan söderut. Jag lokaliserade snabbt mitt ”guest house”, ett litet familjärt ställe som var väldigt mysigt. Strosade runt i stan och tittade på sevärdheterna och hann även med ett besök på en pub som skulle visa sig bli ett av de roligaste minnen från resan. Jag hamnade nämligen på The Rat Race Pub, ett pyttelitet ställe på stationen i Hartlepool. Det fick väl plats 15 pers, det fanns ingen bar utan man beställde sin öl från en griffeltavla. Pubägaren försvann in bakom en vägg och återkom med ölen. Denne pubägare var en smula excentrisk, man serverar enbart ”real ale” (No Lager!) och man fick inte svära på puben.
Saker som the Rat Race inte serverar.
Nåväl, jag hade ju kommit till Hartlepool för match så jag letade mig bort till Victoria Park, en klassisk brittisk arena med fyra sidor där man till min glädje kunde betala sig in med kontanter för att hamna på en fin ståplatsläktare. Det roliga tog slut där, Crewe klappade igenom totalt och fick stryk med 3-0 efter en match där bortalaget orkade med två skott på mål. Här kan man läsa mer om eländet om man vill, kan väl i alla fall konstatera att Steve Davis var rosenrasande efter matchen. Hann med ett par pints efter matchen, dock inte på Rat Race för de stänger kl 20.15.
Hartlepool har just gjort 2-0.
Onsdagen tillbringades på ett tåg till Manchester där ett flyg tog mig hem till Sverige, återigen var SAS mäkta stolta över att landa några minuter tidigt. Sammantaget en ganska så trevlig resa med ett stort minus för eländesmatchen i Hartlepool, stort plus för vinsten mot Coventry. Jag måste också tacka mina vänner Ray, Marie, Andy, Donna och Jules för en rolig lördagkväll i Coventry, blev en fin moshpit till Betty Swollocks punkröj!
Annars kan man återigen konstatera att Vindaloo curry följt av fem pints Guinness är ett bra stresstest för magen, att det finns mycket god öl att dricka och att tåg är banne mig oslagbart för att resa i England. För alla som är ett uns intresserade av ale så anbefaller jag ett besök på The Rat Race i Hartlepool, se bara till att kolla in öppettiderna först. Nästa resa snart bokad – ett finbesök på Wembley stundar ju i början av april!
