Dagen efter: Mer Big Ange än nånsin?
Tottenham lyckades besegra Brentford med 3-2 efter en mycket märklig match. Brentford tog ledningen efter ett misstag, sedan vände Spurs efter att ha satt full fart, bara för att bjuda på ännu ett mål. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham besegrade Brentford och klättrade upp på fjärde plats i tabellen, men det satt hårt inne. Varför ska det vara så svårt?
- Det är ju lite otur faktiskt. Spurs inledde bra men gav sedan bort flera kontringslägen på kort tid där det tillslut blev mål. Själva målet kom till efter ett slumpartat misstag av Destiny Udogie, men att Spurs tappar boll på det här sättet är inte en slump. Spelar man svårare än vad man egentligen behärskar så kommer man då och då missa. Tanken är att man med tiden blir bättre och bättre på att ta sig ur situationerna utan att göra misstag, eftersom man blir bättre av att träna, men helt säkert är det inte eftersom man också kan börja tänka mer och mer och då bli rädd för att upprepa misstag som man tidigare gjort. Men Ange Postecoglou verkar stark i sin övertygelse, så även om rädslan säkert kommer att slå till för vissa spelare efter att ha gett bort ett par mål på kort tid så kommer Postecoglou rimligtvis möta rädslan med att peta spelaren som är för rädd för att spela den fotboll som han står för. Men med detta sagt tycker jag ändå att laget borde kunna känna av hur matchen ser ut på ett bättre sätt. Har man precis räddats av VAR så är det kanske läge att vara lite extra noggrann i några minuter. Man behöver inte rensa, men man kanske behöver ha en enklare väg ut och rulla runt bollen i ett par minuter bara för att sedan ta fart igen.
Brentfords andra mål tycker jag också att spelarna borde kunna hantera bättre. Visst att man kanske inte ska gå och oroa sig över att en motståndare står nere vid Spurs målvakt, men nånstans tycker jag väl att man borde ha en bättre överblick innan man får bollen. Hänger man med i vad som sker på planen borde man uppfatta att en motståndare inte kommit hem vilket öppnat upp ytor centralt i planen som därför ska utnyttjas.
2. Brentford lyckades reta upp både hemmaspelare och hemmapublik efter ledningsmålet i den första halvleken. Borde inte Spurs kunna hålla sig lugnare?
- Alltså, det är klart att man kan hålla sig lugnare. Men jag är helt för att gå igång på detta. Om Spurs istället accepterar att mobbas runt så är jag betydligt mer orolig. Nä, jag kritiserade spelarna för att inte vara bättre poliser runt Guglielmo Vicario när han blev mobbad mot Manchester City. Hade Spurs vikt ner sig i den här matchen hade Brentford växt ytterligare. För sanningen är ju att Spurs gjorde tre snabba i den andra halvleken. Spurs var heta, och det gav utdelning. Visst hade Spurs kunnat få ett rött kort om matchen spelats om på samma sätt tio gånger. Men Brentford hade nog åkt på en utvisning i hälften av alla matcher som spelats på samma sätt. Så när Spurs spelare gick in och spelade 1-1 i gula kort lyckades man göra det väldigt mycket svårare för motståndarna att fortsätta grisa, för där Dejan Kulusevski inte vill satsa allt på att förstöra matchen så var det betydligt mer kostsamt för Neal Maupay att åka på ett gult kort efter 43 minuter. Utan det gula kortet hade Spurs kanske inte fått utrymme att vända matchen. Det jag vill säga är att Brentford lyckades få matchen dit man ville, men eftersom Spurs svarade på detta fick man stopp på det värsta grisandet då Maupay inte längre kunde fortsätta på samma sätt.
Sen är det värsta jag vet energilösa matcher. Då vet man att en vändning sällan finns inom räckhåll. Igår fanns energin verkligen där. Jag var lite orolig över att spelarna började lämna sina positioner och då inte fanns på plats när bollen dök upp i farligt offensivt läge, men det styrde Postecoglou upp i halvtid.
3. Ange Postecoglou gjorde två byten i halvtid. Det måste han vara väldigt nöjd med?
- Ja, han ska vara väldigt nöjd. Sen vet jag inte om det egentligen var avgörande, men det går inte att gnälla på utfallet denna gång så det lär han fortsätta med framöver. Själv tyckte jag att Oliver Skipp tillhörde Spurs bästa spelare, och Rodrigo Bentancur hade jag aldrig bytt ut. Men nu gjorde Big Ange något för mig väldigt oväntat och resultatet blev en snabb och matchavgörande vändning.
Allt som allt kändes hela matchen mer Big Ange än nånsin tidigare. Vi hade defensiva misstag som upprepades och tillslut resulterade i ett baklängesmål, bara för att killen som gjort misstaget ändå fortsatte ta plats och gjorde mål framåt, för att sedan stå för ännu ett misstag som ledde till ytterligare ett baklängesmål. Men vi hade även två mittbackar som spelade extremt offensivt och återvann bollen väldigt högt upp i planen, vi hade fart och en fantastisk vändning. Det var väldigt kul att se.
