Träningsmatch: Dartford FC – Charlton 1-2
The Addicks avverkade försäsongens andra träningsmatch, strax innan avresa till träningslägret i Spanien, och avgick med segern trots en i stora delar krampaktig försäsongsinsats.
Ja, denna helg tog sig laget och staben ut till tätorten Dartford i Londons sydöstligaste utkanter. Så pass östligt att Greater London faktiskt övergår och hinner bli grevskapet Kent. Som motstånd stod tätortens lag – Dartford FC – som är hemmahörande i sjättedivisionen, National League South. Lagen drabbade faktiskt samman under förra säsongens försäsong, då slutade det med övertygande 1-6 till Charlton. Spelplatsen var, då som nu, ett soldränkt Princess Park. En till synes kompakt och ganska modern arena (öppnades 2006).
I Charltons matchtrupp hade det faktiskt hunnit hända rätt från den ena veckan till den andra. Man åkte även denna gång med en full 23-mannatrupp, men denna gång hade den en aning mer icke-ordinarie och ungdomlig prägel.
Från förra veckan kom Terell Thomas (av okänd anledning) inte till spel, vilket även gällde en skadad Miles Leaburn, Sam Lavelle som lämnat klubben för Carlisle United och Chris Francis vars provspel var slut efter förra helgen. Inte heller det senaste nyförvärvet Alfie May involverades i matchen efter endast en dag i klubben. Vad gäller skaderapporten kring Leaburn så visade prognosen att han kommer visa resterande del av försäsongen och även inledande del av ligasäsongen, något som även sedan tidigare gäller den alltjämt skadade Chuks Aneke på samma position. I fallet Leaburn krävdes som tur var inga operativa ingrepp men smällen på foten var ändå så pass illa att det kommer krävas några veckor för att få honom återställd. En inte helt optimal situation för klubben, som trots intåget av May, står sig ganska kort med spelaralternativ på forwardspositionerna.
Till spel från förra helgen kom däremot en årsdebuterande Michael Hector. Han stationerade sig i startelvans trebackslinje tillsammans med akademispelaren Naz Bakrin och Deji Elerewe. Dessa inrättade sig framför Harry Isted som fick inleda i målet. På mittfältet kompletterades kapten George Dobson och Jack Payne av akademispelaren Karoy Anderson, som utmärkte sig i sitt inhopp under förra matchen. På varsin sida om dessa fanns Mandela Egbo och Richard Chin som wingbacks, medan Diallang Jaiyesimi och Tyreece Campbell inledd på topp. Av detta går det att utläsa att Dean Holden körde vidare med formationen 3-5-2, som i det inledande skedet av säsongen ser ut att vara det som kommer gälla framöver.
Första halvlek skulle i ärlighetens namn inte bli något vidare alls för Charltons del. Om den första träningsmatchen ändå var bra för att vara första matchen på säsongen, så får de här första 45 minuterna klassas in i facket med knackiga och krampaktiga försäsongsmatcher. Charlton hade svårt att få något vidare flyt i spelet och skapade inte mer chansmässigt än några optimistiska distansskott från Chin, Payne och DJ. Närmst ett mål kom istället Dartford, men Isted stod för två bra räddningar vid ett cykelsparksförsök och ett skott från nära håll.
Det som verkligen kom att karaktärisera den här försäsongsmatchen var för övrigt Dartfords fysiska spel. De behandlade matchen som årets höjdpunkt och höll inte igen i några närkamper, vilket verkligen fick dem att spela in i det narrativ som finns över den semiprofessionella fotbollen på ön. Dobson åkte på en propp, Payne blev tacklad sent och Campbell blev hårt omhändertagen. Således var det hela tiden nära till vilda diskussioner och gruff lagen emellan. En stämning som även spred sig till läktaren – och framförallt hemmafansen – som fick se ölstånden stänga inför halvtidsvilan på grund av några vildingar i hemmapubliken.
Inför den andra halvleken byttes även denna gång hela startelvan mot en annan. Ashley Maynard-Brewer inrättade sig i målet och fick en ung trebackslinje med Zach Mitchell, Lucas Ness och akademispelaren Jacob Roddy framför sig. Wingbacks var Nathan Asiimwe och Corey Blackett Taylor, medan Aaron Henry, Conor McGrandles och Scott Fraser utgjorde mittfältet. Längst fram stod Daniel Kanu tillsammans med Charlie Kirk. Akademispelaren Jeremy Santos var den enda som inte byttes in för speltid.
I jämförelse med den första var det mycket som skulle bli bättre i den andra halvleken med det här gänget. Främst satte mittfältet bättre fart på bollen genom distinkta, snabba och hårda passningar som tvingade Dartford att flytta sitt lag mer än tidigare. Likaså bidrog wingbacksens fart till att mönstret bröts mer än tidigare. Det var från en wingback – närmare bestämt Nathan Asiimwe – som dessutom målen skulle komma. Inom loppet av tre minuter (57:e & 60:e) höll sig Asiimwe framme två gånger om. Först nickade han in ett vänsterinlägg från Blackett-Taylor, och efter det förvaltade han ett snyggt instick från McGrandles genom att bjuda på en tvåfotare i straffområdet och göra mål från nära håll. Innan detta hade han även haft ett distansskott.
Sedan skulle den bättre halvleken - och det något mer framåtlutande Charlton - innebära att det skapades mer chanser åt andra hållet med. AMB tvingades till ett par bra ingripanden från hans sida som visade att han var vaken och på alerten. En reducering föll också, och det när Blackett-Taylor tappade boll på egen planhalva, Roddy hann inte med sin motståndare i skeendet efter och Mitchell blev bolltittande på bortre stolpen där Lewis Manor rakade in enkelt.
För att återknyta till Dartfords tuffa metoder på planen så skulle man få avsluta matchen med en man mindre. Lagets Paul Rooney gick in hårt i McGrandles som svarade med några befogade knuffar tillbaka, varpå Rooney slängde upp en näve i McGrandles ansikte och det röda kortet var blodrött. Lite kul att en obetydlig försäsongsmatch kan uppmana till sådana känslor ändå.
Manager Dean Holden sa följande om matchen
“We knew we were going to be coming up against a team that’s full of height, full of physicality and really direct. It was very much what you might find in certain games in League One."
"They gave us problems with long throws and direct balls into the box, and we had to keep our head a couple of times with some tasty tackles. There was plenty of learning in there and that’s what you’re looking for at this stage of pre-season. It was a really, really good afternoon for us in terms of what we came up against and how we handled it."
Holden valde sedan att lyfta fram akademispelaren och målskytten Asiimwe lite extra, något som även undertecknad väljer att göra. Det brukar vara enklare för yngre spelare att visa upp sig och vara i fas tidigt under försäsongen, medan de något äldre kan ligga längre bak i det här skedet. Asiimwe är den som så här långt stuckit ut mest positivt och tar verkligen för sig längs sin högerkant, vilket han hann visa tendenser till under sitt korta inhopp i förra säsongens sista omgång mot Cheltenham. Kanske är det han som blir denna säsongs stora överraskning? Likaså har Mitchells förmåga att ta fram boll från sin mittbacksposition, Chins aktiva företagsamhet och Andersons genombrottskraft stuckit ut av de yngre förmågorna. Kul!
UP THE ADDICKS!!!
