Tankar om matchen mot Friska Viljor
"IFK började bäst och det såg lovande ut. Friska Viljor hade stor respekt för gästerna och man lät Norrköping rulla boll och köra sitt spel. Men när IFK inte skapade någonting så tog Friska Viljor över allt mer."
IFK-supportrar vakade utanför arenan
Så satte man sig i bilen igen. E4:an norrut har blivit förhoppningarnas väg, E4:an söderut bara full av besvikelse.
Jag kom till Domsjö IP vid 13-tiden. Då var redan fyra eller fem supportrar där.
De hade kommit redan i fredags och sovit på parkeringen till arenan i tält.
Uppladdningen var god, snart kom ytterligare några Norrköpingsbor och en och annan norrlänning vars hjärta bultade hårt för IFK.
- För en gång skull har jag närmast till matcherna, gladdes en kille från Övik.
Alm, Ström och Dahlén
Matchen då, jo, nog förväntade man sig en seger. Planen såg bra ut om man kollade på gräset men jag är fortfarande förbryllad över hur man tänkte när man valde plats för planen. Marken lutar något fruktansvärt, det var gropar här och där.
IFK började bäst och det såg lovande ut. Friska Viljor hade stor respekt för gästerna och man lät IFK Norrköping rulla boll och köra sitt spel. Men när IFK inte skapade någonting så tog Friska Viljor över allt mer. Det är själva fan, ja här krävs svordomar, att inte Norrköping efter ett och ett
halvt år i Superettan lärt sig att föra spelet. Norrköping måste föra spelet när man möter lag som Friska Viljor, där motståndarna inte vill föra spelet själva. Lägg därtill ett otroligt passivt försvar och ett uselt anfallspel så förstår ni varför Stefan Hellberg var besviken. Renato Braga
och Bruno Santos tänker jag inte gå in på för då skriver jag tusen rader om hur dåliga de var. Kort sagt gjorde de deras sämsta match, inte tillsammans utan hela deras period i Norrköping.
Andreas Alm var återigen defensiv mittfältare och gjorde en godkänd insats, jämförelsevis med resten av laget. Han gjorde en del misstag men ibland var han riktigt bra. När cirka 15 minuter återstod av matchen gick Alm upp som släpande forward, för om möjligt kunna kvittera men istället gjorde Friska Viljor två mål till. Ingen i Norrköping var egentligen bra men för att nämna några säger jag Andreas Alm, Mikael Ström samt Andreas Dahlén.
Dahlén bytte med Mikael Roth efter första halvlek och Andreas var mycket piggare och skapade en del chanser för IFK.
Jag kan påpeka att NT skrev fel, när de uppgav att Ström var vänsterback, han spelade högerback hela matchen. Vad som däremot stämde var att Ström gjorde årets mål för
Norrköpings del. Ett långskott på volley precis i krysset. Målvakten chanslös men Ström ändå inte helt nöjd.
- Till ingen nytta. Ingen kommer att komma ihåg det här målet, sa Strömma till NT.
Inte ens Lindberg var bra
Norrköpings defensiv var som luft för FV:s Daniel Johansson.
Han tunnlade säkert fem gånger under matchen och flera andra läckerheter kunde han bjuda på. Friska Viljors hejarklack blev allt större ju fler mål han gjorde. Norrköpings klack blev bara tyst och blöt av de tårar som
föll. Backlinjen såg ut såhär: Ström-Whass-Apelstav-Roth.
Ström är redan nämd, han var godkänd dock inte som försvarare, utan med sina offensiva löpningar, inlägg och så målet också. Bäst i Norrköping, tätt följd av Andreas Alm. Whass och Apelstav var underkända. Så passiva som de var är inte acceptabelt. Jag förstår inte vad som hände. Från himmel till helvete på mindre än en vecka. Enligt rapporter från de som såg matchen mot Café Opera i cupen så var hela laget bra, Hansson skulle varit brilliant men i lördags var hela försvaret uselt. Inte ens Andreas Lindberg var bra. Mittfältet och anfallet hänger i samma spår, det kändes som om spelarna försökte men inte åstadkom ett dugg.