Februari månad - en månad under Nathan Jones
Den första månaden resultatmässiga månaden under Nathan Jones ledarskap kan summeras.
Ja, det har nu gått nästan en exakt månad sedan Charlton Athletic presenterade sin nya manager, den tredje för den här säsongen. Det var Nathan Jones – före detta Luton Town och Southampton bl.a. – som steg in genom dörren, redo för att ta sig an ett nytt ”projekt”.
Och projekt kan man verkligen kalla det. Klubben har stått för en riktig kaotisk säsong hittills. En lång och riktigt dyster resultatmässig avslutning på 2023 följde med in i 2024, och från och med bortasegern mot Derby i tisdag (1-2) hade inte Charlton vunnit sedan den 28 november 2023, då mot Cheltenham (2-1). En vinstlös trend som fått Charlton att sjunka till en definitiv bottenstrid där en nedflyttning till League Two – som vore den första i klubbens historia – inte alls känns eller ska ses som osannolik.
Den ovan nämnda statistiken var som sagt skälet till att Nathan Jones nu representerar klubben i egenskap av manager, och som bekant var det även anledningen till att företrädaren Michael Appleton entledigades från sin tjänst. Sedan det senaste matchreferatet som publicerades här (Port Vale 3-3) följdes det upp med tre raka förluster, varav två på hemmaplan.
Peterborough hemma blev 1-2 efter två mål av motståndarnas Ephron Mason-Clark. Följande bortamatch mot Burton (2-0) blev en riktig plågsam historia och Charlton var aldrig nära poäng. Och sedan sattes sista spiken i kistan – för Appletons del – när Louis Appéré från Northampton gjorde 2-3 en tisdagskväll på The Valley i den 90+7 minuten. Interim-tränarduon Curtis Fleming och Jason Pearce följde sedan upp denna resultatrad med att kriga till sig ett oavgjort uppe i Blackpool (1-1) och nätt och jämnt förlora mot Derby (0-1) på hemmaplan. Det var också början på tung kalendermässig februarimånad och det sista som avverkades innan Nathan Jones stod på träningsplanen.
Matchen mot Reading (b) 2-0
Han kastades också direkt in i hetluften. Inte för att man hade förväntat sig något annat med tanke på rådande situation. Charlton befann sig precis ovanför nedflyttningsstrecket med fler matcher spelade än flera av sina bottenkonkurrenter, och som motståndare stod nu, i Jones första match, Reading. Man kan ju alltid önska sig en omedelbar drömstart under en ny manager men det är också väldigt ofta lite väl mycket begärt, och så var det i detta fall. Ett självförtroendelöst Charlton hade faktiskt inte mycket att sätta emot Reading på Select Car Leasing Stadium. Ett Reading som befinner sig på en än mer kaosartad plats en Charlton, som skulle legat högre upp i tabellen om det inte vore för omständigheter utanför planen och där spelarna representerar klubben utan att veta om de får betalt för slit i nästa vecka. Två mål, under en tiominutersintervall, av Femi Azeez i den andra halvleken såg till att The Royals tog tre livsviktiga i bottenstriden. I efterhand går det att argumentera för att dessa poäng reducerats till ett eftersom Reading som klubb råkat ut för två nya minuspoäng.
Detta första resultat var i grund och botten ingen större överraskning. Det var med ångest som Charltonfans begav sig till Reading denna lördagseftermiddag, och resultatet speglade bara vilket jobb som kommer krävas av Jones och hans ledarstab för att rädda upp den här säsongen. Han ärver en del bagage så att säga. Hur som helst, han fortsatte med den sedan januari månad etablerade 3-5-2 formationen och startelvan såg ut så här i Jones första match:
Charlton: Isted; Thomas, Jones, Gillesphey (Edmonds-Green 46); T Watson, Bakinson, Coventry (Camará 79), L Watson (Campbell 80), Edun; Ladapo (Kanu 67), May.
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Ramsay, Anderson
Matchen mot Lincoln (h) 1-1
Detta följdes sedan upp med en veckoomgång och hemmamatch mot Lincoln City. Ett lite lurigt lag som man inte alltid vet dagsformen och som vanligt håller till i någon form av mittenskikt i tabellen. Jones visade redan i detta skede upp sin förmåga och vilja till att rotera i startelvan genom att byta ett gäng med spelare. Ett kännetecken som sedan dess varit genomgående under hans första månad i klubben. Matchtruppen såg ut så här:
Charlton: Isted; Thomas, Jones, Edmonds-Green; Ramsay (Edun 82), Dobson (c), Bakinson (Camará 71), Anderson, T.Watson; Kanu (Ladapo 71), May (Aneke 64)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Gillesphey, Campbell
Återigen skulle den svaga sidan hos Charlton visa sig och hemmamatchen mot Lincoln blev givetvis inte enkel. Den före detta Charltonspelaren Reeco Hackett gjorde 0-1 (37) i den första halvleken, efter klent och taffligt försvarsspel hos Charlton. Nu kom man dock tillbaka i den andra halvleken genom att i ett tidigt skede, med ungefär en halvtimmes speltid kvar, bli rakare och desperata i sitt spelsätt. Chuks Aneke hälsades varmt välkommen tillbaka i matchtruppen (Panutche Camara likaså) och tackade för det genom att hoppa in och assistera en annan inhoppare i Freddie Ladapo, som på sin första bolltouch i matchen smällde in 1-1 (73) och sitt första mål i Charltontröjan. En poäng mot Lincoln.
Matchen mot Bolton (b) 3-3
Matcherna duggade tätt och det var minsann månad där Jones snabbt fick möjlighet att lära känna laget och använda många spelare. Nästa match styrde bilen mot Greater Manchester och topplaget Bolton Wanderers. En match som skulle utveckla sig till en av de mer underhållande i hela säsongens EFL. Jones kastade ut en startelva som såg ut så här:
Charlton: Isted; Edmonds-Green, Jones, Thomas; T Watson, Dobson (c) (Camará 73), Coventry (Gillesphey 73), Anderson, Small; Ladapo (Aneke 73), Kanu (May 86)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Edun, Campbell
Jones tredje startelva alltså, som trots sin rotering visade upp ett par numera bestående konstanter. Han har valt att köra på med Harry Isted som förstaval till målvakt och ett par andra spelare som fått stort förtroende och tagit chansen är mittbackarna RarmaniEdmonds-Green och Terell Thomas samt ungdomarna Karoy Anderson och Daniel Kanu. Lägg därtill att vinterns senaste nyförvärv, Thierry Small (Southampton U21), snabbt erhöll sin startdebut som vänsterwingback.
Bra gick det också för Charlton hade en 1-2 ledning med sig in i halvtid i Bolton, efter ett debutmål från just Small och ett andrabollsskott från Lloyd Jones. Small skickade in ett inlägg direkt i mål. I andra halvlek kvitterade Bolton för andra gången, Daniel Kanu såg till att Charlton återtog ledningen för tredje gången och sedan kvitterade Jon Bödvarsson för Bolton för tredje gången. Ett stort fall framåt, trots att det såklart är surt att det bara blir en poäng när man gör tre mål och leder tre gånger om mot ett bra Bolton.
Matchen mot Portsmouth (h) 0-0
Ny match på The Valley och förhoppningen var att insatsen och resultatet mot Bolton skulle ha stärkt lagets moral inför en pappret ännu tuffare uppgift. Suveräna serieledarna från Portsmouth anlände till SE7 och det kunde såklart bli annat än en svår match. Samtidigt har man som Charltonsupporter med sig att det är ett lag som Charlton har bra statistik mot när det gäller att sno med sig poäng. Och även denna gång skulle det faktiskt inte leda till seger för Portsmouth. Jones startelva innehöll denna gång två förändringar där Tyreeq Bakinson och Alfie May var tillbaka från start. I övrigt var det mesta intakt, och då går det att notera att kapten George Dobson fortsatt har en stor roll att spela i klubben trots att han har signerat ett förhandskontrakt med ungerska MOL Fehérvár inför nästa säsong.
Charlton: Isted; Edmonds-Green, Jones, Thomas; T Watson (Gillesphey 77), Dobson (c), Bakinson (Camará 77), Anderson (Edun 90), Small; May (Aneke 60), Kanu (Campbell 90)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Ladapo
Det märktes i den här matchen att Charlton redan nu och på kort tid tagit steg i rätt riktning. Laget har kommit samman på ett annat sätt under Appleton och beter sig mer som ett kollektiv över hela planen. Det hade vid det här skedet inte ännu lett till någon seger men bara prestationen att kunna mäta sig och göra det bra mot Portsmouth hade inte varit tänkbart för några veckor sedan. Som resultatet antyder blev inte det här något målkalas likt i Bolton, det blev inga mål alls, men Charlton mätte verkligen sig med divisionens bästa lag och förtjänade att ta del av poängen om delades ut. Man hade minst lika många kvalificerade målchanser att göra mål, främst genom Anderson, Kanu och May.
Matchen mot Derby (b) 1-2
Näst och sist ut i tuffa februari var ett bortabesök i Derby, Derbyshire och på Pride Park. Ett lag som man nu ställdes mot för andra gången på kort tid. Sedan en månad tillbaka befinner sig vår före detta guldkalv Corey Blackett-Taylor på denna adress och han fick inleda matchen från bänken – han har inte riktigt kommit till sin rätt i sin nya klubb ännu.
Nu skulle de senaste positiva matcherna – och resultaten – mot Bolton och Portsmouth också få sig en rejält konsekvens. Denna gång när Charlton under tisdagens hängmatch faktiskt lyckades välta andraplacerade Derby County på bortaplan. Jones roterade något och slängde ut startelvan med:
Charlton: Isted; Edmonds-Green, Thomas (c), Gillesphey; T.Watson (Ness 74), Coventry, Camará (Aneke 60), Anderson, Small; Ladapo (May 60), Kanu
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Edun, Dobson, Campbell
Derby har, som det topplag man är, inte imponerat nämnvärt i sina två matcher mot Charlton. Men man är fysiska och robusta vilket alltjämt avspeglar i olika delar av spelet, till exempel vid fasta situationer och i sitt raka spelsätt. Det var på en hörna sent i den första halvleken som man tog ledningen med 1-0 när Eiran Cashin nickade in ledningsmålet vid en trång situation. Ett hårt slag för Charlton som överlag hade haft det tungt i den första halvleken.
Trots underläge inför den andra så skulle det vara ett helt annat Charlton som kom ut från omklädningsrummet. Conor Coventry var totalt dominant på mittfältet under hela matchen, Lloyd Jones likaså i mittförsvaret där han återfunnit självförtroende och ungdomarna Anderson och Kanu tar för sig mer och mer för varje sekund som går under Nathan Jones ledning. Den sistnämnda var den som ordnade fram en straff när han gick ner i straffområdet i närkamp med Derbys målvakt Wildsmith. En nyligen inbytt Alfie May klev fram och smällde in kvitteringen till 1-1 (65) och sitt 17:e mål för säsongen. Bara dagar senare skulle han även motta pris som Londons bästa EFL-spelare under det gångna året.
Med cirka 20 minuter kvar hade Charlton momentum i en bortamatch mot ett topplag. Det hade man heller aldrig haft för bara ett par veckor sedan. Man upplevs nu som tung vid en slutforcering, mycket tack vare att man återfått fysiska spelare i fysiskt slag. En av dessa spelare, Chuks Aneke, snodde åt sig en slarvig passning hemåt i Derbylägret och kunde ställa om. Han släppte ut till höger och Kanu som sköt direkt och rakt på Wildsmith. Returen studsade rakt ut och där fyllde Anderson på och dunkade in ledningsmålet (80), segermålet och sitt första seniormål i League One. Det blev lite ansträngt och jobbigt de sista minuterna av matchen men Charlton höll undan, vann sin första match under Nathan Jones och bröt den långa vinstlösa trenden som hållit i sig i exakt tre månader. Ja, det är faktiskt nästan ofattbart. Hur har men ens överlevt den här tiden?
Nu är vi inne i mars månad och redan i eftermiddag väntar en ny bortamatch. Detta mot Northampton Town på Sixfields Stadium, mot vilka vi har gruvlig revansch att utkräva.
UP THE ADDICKS!!!
