Manchester C - Liverpool3 - 2
Fem tankar efter Manchester City-Liverpool
Ytterligare en gång var det en ”glorifierad vänskapsmatch” mot Manchester City. Denna gång gick Liverpool bet, men tankarna kretsar runt tiden framöver.
Högerbackarna?
Att James Milner startade matchen kom för mig lite som en chock. Rutinen i all ära, men Palmer hade lite väl lätt att komma förbi gång på gång. Att inte Ramsay, vår nya back-up till Trent, fick chansen får mig att fundera. Är han inte redo att få chansen mot City i ligacupen är han då redo när det krävs i ligan? Dessutom förvånande det mig att Trent inte fanns med i truppen? Förhoppningvis bara en försiktighetsåtgärd, men jag ser gärna en renodlad högerback när Boxing Day vankas!
Joe Gomez och försvaret!
Fortsätter någorlunda på inslaget spår. Men efter matchen mot City i höstas när Gomez var fantastisk och ryktena om en plats i VM kom på tal så har han varit lite av en säkerhetsrisk. Han känns lite väl ofta oslipad och felpositionerad, och när man spelar mot en smart forward kan det bli ytterst kostsamt. Jag har svårt att veta vad mina egentliga känslor är kring Joe Gomez, det skadar inte att ha en rotationsspelare som kan spela på alla positioner där bak men mer än så är han inte för mig i dagsläget. Under vårsäsongen tror, och kanske hoppas, jag att vi får se Van Dijk och Konate mer än tidigare och först i kö efter Matip!
Mittfältet?
Det enda jag egentligen reflekterar över kring gårdagens match enskilt var mittfältet. Det såg håglöst ut både framåt, men framför allt bakåt. Gång på gång blev laget mobbade i mitten och gång på gång var det en ”enkel” pass som skar igenom mittfältet som en varm kniv i smör. Samtliga sex spelare som fick matchtid var inte på den nivå som krävs, bortsett från Fabinho efter sitt gula kort. Men framför allt hade jag velat se mer vilja av Keita men tyvärr blir nog den spelaren inte vad vi hoppats på. Nu känner jag mig lite väl negativ med tanke på matchens dignitet och vilka spelare som fick chansen i respektive lag, men jag hoppas rosten släpper i och med denna match.
Grus i maskineriet
Som jag nämnde så har jag varit lite väl hård med tanke på förutsättningarna. Men spelarna måste upp i nivå, från backlinjen upp till Núñez avslut. Det mest positiva från gårdagen var som min skribentkollega Wilhelm Edlund skrev att Salah såg än mer målmedveten ut. Med det sagt är målet självfallet att ta topp 4 och slåss i Champions League, och nu hoppas jag att de sista gruskorna i maskineriet har försvunnit i och med uttåget.
Januarifönster
Vi börjar närma oss ytterligare en ”Silly Season” och ryktena har florerat de senaste veckorna. Enzo Fernández, Sofyan Amrabat och Jude Bellingham är bara ett par namn, och trots att det mellersta alternativet är mest troligt i januari så skulle jag vilja att fokus snarare ligger på ytterligare förstärkning i offensiv riktning under de kommande veckorna. Efter Jotas skada, Diaz återfall och Firmino med skavanker så börjar det skrala tomt framåt. En Minamino- eller Origi-typ kan vara skillnaden mellan femma och fyra.
