Krönika: Hemma bra men borta bäst?
Arsenal, Inter, Schalke. Snacket om den kontroversiella bortamålsregeln har blossat upp igen efter de senaste veckornas spel på kontinenten. De tre nämnda lagen har på sistone drabbats hårt av denna regel, och i min bok harmoniserar inte antal bortamål med rättvisa. VAR de görs ska inte spela någon roll – det är HUR många mål man gör i fotboll som borde betyda något. Inget annat. Är hemmaplan verkligen en fördel?
Året är 1965. UEFA har tröttnat på de defensiva bortataktikerna ute i det europeiska cupspelet. Nord- och centraleuropeiska klubblag har omständliga och tidskrävande resor över kontinenten ner till sydligare breddgrader, och vise versa. Resorna tär på spelarna, och när det väl är dags för match på gästernas gräsmatta är energin undermålig efter de usla förberedelserna. 0–0 är ett resultat man stolt kan återvända hem med. Slutkörda, men stolta. Publiken på arenorna däremot – de är inte roade. Likväl UEFA. En ny regel introduceras för att främja den offensiva fotbollen, och samtidigt sudda ut 0–0-tänket och det destruktiva spelet. Den får namnet ”the away goals rule”. Eller ”bortamålsregeln” om ni så vill.
Drygt 50 år har passerat och fotbollen har av förklarliga skäl tagit gigantiska kliv framåt på alla möjliga plan. Den detalj som kanske genomgått den allra största förändringarna är själva taktiken. I dagens toppfotboll finns inget utrymme till att agera fegt och avvaktande på resande fot. Man har inget behov av bortamål som ”belöning” för att våga passera offensiv planhalva. Förutsättningarna för bortalagen idag är inte ens jämförbara med hur situationen var på 60- och 70-talet. Dessutom – och nu kommer jag till mitt kanske starkaste ståndpunkt – har bortamålsregeln verkligen främjat det offensiva tänket, som planen var från början?
Idag är ett 0–0-resultat istället något man kan vara hyfsat nöjd över på hemmaplan. Som hemmalag är det nämligen minst lika viktigt, om inte viktigare, att hålla tätt bakåt som att producera mål framåt. Ett insläppt mål på hemmaplan kan vara förödande. Eller nej, det är förödande. Ett tidigt 0–1-mål i baken innebär en enorm uppförsbacke för resterande delen av dubbelmötet. Helt plötsligt så leder kvitteringsmål ingenstans. Därför är det klokt att som hemmalag tänka mer defensivt då en 1–0-seger är obeskrivligt mer värt än en 3–2-seger. Ska det verkligen behöva vara så? Vad är egentligen fördelaktigt i dagens klubbfotboll? Att spela hemma inför sin egen publik, eller att vara gästande lag med mål värda dubbelt.
Resultatet av en struken bortamålsregel blir fler förlängningar. Fler nervkittlande avgöranden. Mer rättvisa. Sedan leder det förmodligen även till fler straffläggningar, vilket många nog ställer sig kritiska till. Jag har dock alltid sett positiv på denna typ av skiljedomstol. En straff innebär väl i runda slängar hundra procent kyla och ingenting annat. Alla professionella fotbollsspelare kan slå en straffspark. Allt sitter i huvudet. Det är egenskaper som är livsviktiga i en spelartrupp. Det ska också kunna belönas när tillfället ges. Hellre is i magen än ett extra mål på bortaplan. Här nedan följer ett par fräscha exempel på hur bortamålsregeln skipat orättvisa;
Exempel 1: Shalke 04–Galatasaray 3–4
Tyskarna hade ett likaresultat sett över två matcher mot turkarna i CL-åttondelen, men trots detta var man tvingade att jaga segermål på hemmaplan till följd av fler insläppta mål i Gelsenkirchen än i Istanbul. Det resulterade även i ett baklängesmål på tilläggstid och en definitiv dödsstöt.
Exempel 2: Valencia–Paris Saint-Germain 3–4
Spanjorerna åkte på en tung 1–2-förlust hemma på Mestalla, men kunde trots det sätta ledningsmålet i Paris. I en offensiv jakt på ett nödvändigt 0–2-mål slank kvitteringsbollen in, något som inte behövt hända om det bara räknats antal mål gjorda.
Exempel 3: Manchester United–Real Madrid 2–3
Efter fina 1–1 borta på Bernabeu fick engelsmännen en kanonstart på Old Trafford via Sergio Ramos självmål. Men två mål i andra halvlek vände på matchen för Real, och när Ronaldo satte 1–2 med tjugo minuter kvar var United tvunget att göra två mål, inte ett. Den riktiga nerven uteblev därmed helt.
Exempel 4: Arsenal–Bayern München 3–3
Efter plattmatchen hemma på Emirates (1–3) stod Gunners för en bragdartad insats när man segrade med 2–0 borta mot Bayern München. Trots 3–3 sammanlagt fick man inte återvända till London med något annat än hedern i behåll. Ni vet varför. Sorgligt, men jävligt sant.
Det är inte logiskt att Lag A vinner med 2–0 hemma, gör 0–1 borta och därför tvingar Lag B att göra fyra mål för att ta sig vidare – inte tre. Vi återkommer åter till frågeställningen; är det verkligen idealiskt att lira på hemmaplan i cupspelet? Väger hemmaplans-fördelen med publik och allt vad det innebär över det faktum att mål producerade som bortalag är mer värda? Jag vill avsluta med ett rykande färskt exempel som till det yttersta visar hur sjuk denna regel faktiskt kan vara.
Exempel 5: Internazionale–Tottenham 4–4
Allt var upplagt för Spurs. Efter 3–0-segern på White Hart Lane pekade det mesta på avancemang i Europa League-slutspelet. Men efter en heroisk insats kunde Inter hämta in hela underläget och fixa 3–3 innan full tid och förlängning. Då händer det som inte får hända. Tottenham gör 3–1 i förlängningen vilket tvingar italienarna till två mål på 25 minuter. De gör ett, vilket betyder 4–4 sammanlagt. Men det räcker inte.
Här tycker man kanske att hela bortamålsregeln borde strykas helt när båda lagen spelat 90 minuter vardera på hemma- respektive bortaplan. Inter och Tottenham spelar 3–3 sett över två matcher. En förlängning inleds, i vilken Spurs tar tillvara på sin ”extratid” på bortaplan och gör mål. Inters kvitteringsmål borde innebära straffläggning, vilket jag till och med tror att vissa Spursare kan hålla med om. Det hade varit mest rättvist. Men så funkar det inte idag, och jag hoppas (förmodligen förgäves) på förändring. Och när Platini och gänget klubbar igenom förslag som att EM ska spelas i dussinet arrangörsländer höjs inte förhoppningarna precis.
VAR de görs ska inte spela någon roll – det är HUR många mål man gör i fotboll som borde betyda något. Inget annat.
