Manchester C - Leeds United
Inför Luton - Portsmouth
Portsmouth föll för andra gången i rad på hemmaplan efter en svag start. Inför bortamatchen mot hemmastarka topplaget Luton är nu avståndet kortare till nedre strecket än till sjundeplatsen.
Det blev ny förlust på hemmaplan efter ytterligare en slapp start. Portsmouth hade förlorat matchen redan efter 17 minuter för det fanns ingen återvändo efter 0-2. Wimbledon kontrollerade matchen även om Portsmouth hade tryck i början av andra halvlek, men utan att få in bollen i mål. Jag kände under matchen att jag återigen tappat tron och många uttryckte samma sak på Twitter och Facebook. Efter matchen var jag både uppgiven och förbannad. Ville ta en paus från supporterskapet, sluta skriva här på Svenska Fans.
Men Andy Awford tänker inte ge upp, och det gör inte jag heller. En av oss riskerar dock att få sparken från sitt uppdrag mer än den andre. Jag är säker på att jag fortfarande skriver på den här sidan efter Awfords session som manager för Portsmouth. Så nu sitter jag här igen och skriver, med en Pompey-mugg espresso från en bönblandning som heter Forte, och hoppas på att det ska finnas lite kraft hos våra spelare imorgon.
Vad är problemet egentligen? De som var på Fratton Park igår tyckte att det saknades passion och att spelarna inte kämpade tillräckligt hårt. Någon tyckte att de inte var tillräckligt bra tränade. Jag kan förstå om det senare gäller Ryan Taylor, som missade stora delar av försäsongen, eller lånespelarna, men Taylor och Marcus Bean gjorde sitt sedvanliga jobb igår. Många gånger har motståndarna med ren fysik kört över Portsmouths mer spelande spelare. Det verkar som att våra spelare inte vill spela i League 2, att de undviker den fysiska konfrontationen och hela tiden skickar iväg bollen till någon annan, eller ingen alls. Förutom då när laget tagit en tidig ledning, då funkar allt perfekt.
Det är upp till lagledningen att fixa de här bitarna. Om inte spelarna är beredda på kamp måste andra spelare spelas. Det förbluffar många att Ricky Holmes är utanför truppen, och Johnny Ertl är ett bättre alternativ än exempelvis Ben Chorley. Awford har sina skäl, han ser allt vi inte ser, och jag tycker att laguttagningarna verkar vettiga givet skador och avstängningar. Min enkla tolkning är att det inte finns tillräckligt med karaktärsstarka spelare som kan plocka upp laget och leda med exempel i motgång. Vi trodde Chorley skulle vara den spelaren, men det säger mycket att klubbkaptenen ibland inte ens får plats i truppen när Jack Whatmough, Paul Robinson och Joe Devera är friska. Det säger också mycket att vice-kaptenen Ertl inte är i närheten av en startplats.
Luton har gjort det bra så här långt, men det är ändå väntat. Man vann Conference i stor stil och det är ingen liten bravad egentligen – Conference är bättre än man kan tro vilket visar sig i att lag som åker ur League 2 ofta får svårt att ta sig tillbaka medan lag som går upp till League 2 brukar klara sig bra. Mark Cullen toppar den interna skytteligan på nio mål vilket är lika många som Jed Wallace mäktat med, men skillnaden mellan lagen ligger inte i målskyttet utan i försvarsspelet. Luton har släppt in 16 mål mot Portsmouths 28. Utöver det ska det nämnas att Luton har vunnit sina åtta senaste hemmamatcher medan Portsmouth inte vunnit någon av sina åtta senaste bortamatcher.
Historiskt har Luton övertag på Portsmouth. Av de 20 senaste matcherna på Kenilworth Road har man vunnit 14. Vi minns gärna Portsmouths senaste seger där, 1-4 1992, och det senaste mötet på Fratton Park som vanns med 4-0 tre år senare.
Om vi nu ska titta på det som finns att tillgå och kalibern på morgondagens motstånd så vill jag se en 4-4-2-uppställning àla Gefle. Två fyrbackslinjer med två hårt arbetande forwards längst fram. Gärna en kreativ kantspelare också. Den bakre backlinjen behöver hjälp. Dan Butler är avstängd efter sin synnerligen onödiga utvisning senast. Det innebär att Nicky Shorey kommer in. I övrigt tror jag inte på några större förändringar, men jag hoppas att det finns plats för Andy Barcham.
