Inför Portsmouth - Plymouth

De utmanar i skift så att säga. Först Luton, sedan Stevenage, Blackpool och Exeter. Men Stevenage spelade nog bort sig senast, Portsmouth har råd med tre förluster för att hålla dem bakom, och Blackpool, som hade fem vinster och fyra oavgjorda efter förlusten mot Portsmouth, spelade bort sig mot Luton. Exeter visade återvändande form, men föll hemma mot Newport. Det är Luton som är enda kvarvarande hotet mot Portsmouth. Detta efter två mycket knappa 1-0-vinster. Det ska mycket till för att Luton ska avsluta med sju raka segrar, även om det nog blir tre lätta poäng på fredag. Åtta poäng och nio mål skiljer, vilket läge Portsmouth har! 
 

Och ändå den där gnagande känslan av att det fortfarande kan bli kval. "It's Pompey innit" som de säger, det enda förutsägbara med föreningen är det oförutsägbara. Fascinerande pessimism. Jag har varit Pompey-supporter i 26 år och kan bara minnas två bortkastade saker. Direktuppflyttningsplatsen till högstaligan 1993 efter en onödig storförlust i Sunderland i näst sista omgången (West Ham knep platsen på målskillnad) och Kevin Prince-Boatengs straffmiss vid 0-0 i FA-cupfinalen mot Chelsea 2010.
 

Men visst, det kan vara fem poängs avstånd inför en hårig bortamatch mot Notts County (fast närmare 4500 gästande supportrar kommer förstås göra det till något annat). Fem ynka poäng till och Luton måste avsluta med 4-1-0, Stevenage med fem raka segrar. Sju poäng till och Luton måste ta fem raka och därmed avsluta med sju raka segrar. Har något lag i serien lyckats med en sådan svit på hela säsongen? Jo, det har hänt. Jag grävde faktiskt lite i detta och noterade att Exeter hade sju raka i vintras, och Carlisle och Wycombe har haft sju respektive åtta raka med cupspel inräknat. Lutons bästa segersvit är dock tre matcher om man räknar in cupspel.
 

Portsmouth och Plymouth följs åt alltjämt. Plymouth är som vanligt steget före och kommer bli uppflyttade först. Att lagen har bra spelare syns i årets Football League-lag, där Enda Stevens och Sonny Bradley är med som enda representanter från League 2. Inte illa. Bradleys sju mål indikerar på Plymouths största vapen: fasta situationer och Graham Careys serve. Har Portsmouth ett motdrag numera? David Forde ingjuter trygghet i Matt Clarke och Christian Burgess och fångar inlägg. Men en annan ex-Pompey-spelare, Ryan Taylor, tillför en viktig dimension som kan vara svår att hantera. Forde, Clarke och Burgess får något att bita i. Sedan gäller det så klart att hålla koll på Jake Jervis, också han med ett förflutet i Portsmouth, och Antoni Sarcevic. Plymouths bortataktik handlar mycket om solid defensiv och snabba kontringar. 
 

Det är två olika spelstilar som möts. Kortpassningar mot det direkta. Teknik mot fysik. Det laget som får spela sitt spel vinner sannolikt, men Plymouth kan spela fotboll och Portsmouth kan spela mer fysiskt. Lagen har få skador vilket så klart är ovanligt så här års. Plymouth saknar Ryan Brunt och Portsmouth saknar Eoin Doyle, Noel Hunt och Curtis Main, men den sistnämnde är åter i full träning. Portsmouth har i och med dessa skador problem som inte lösts till fullo. Kal Naismith sköter sig hyfsat på topp men är giftigare på mittfältet. Det var först när Conor Chaplin kom in som spelet lossnade sist och just Chaplin ställde till med stora problem för Plymouth i höstas. Chaplin bör få chansen nu, men samtidigt behövs längd mot fysiska Plymouth. Nicke Kabamba har fysiken och håller tveklöst tillräckligt hög nivå, men får han verkligen göra sin första League 2-start i karriären i en sådan här match? 
 

Plymouth vann en match och spelade en oavgjord på Fratton Park förra våren, men de var spelmässigt underlägsna i båda matcherna och förlitade sig på svag domare och Portsmouths ineffektivitet. Vetskapen om att ha flyt kan ge styrka, och Plymouth vet att de inte behöver dominera matcher för att vinna. Men ineffektiva Portsmouth har vi inte sett på länge. Sex vinster på sju senaste och 17-5 i målskillnad. Pompey hittar vägen till målet, symboliserat av de två sista målen senast. Kyle Bennetts precisionspassning till Stevens öppnade upp för 2-1, Jamal Lowes flyt med motlägget följt av ett fräckt avslut från ingen vinkel alls avgjorde matchen. 
 

Paul Cook kommer se till att hemmalaget är taggat. Revanschlusten är enorm och Portsmouth har börjat vinna igen även när Fratton Park är fullsatt. Plymouth är seriens bästa bortalag, men det här är ingen vanlig bortamatch i League 2. Och Portsmouth är ett av seriens bästa hemmalag och det lag som har den bästa målskillnaden hemma. Det går att argumentera för att Portsmouth har svårt mot starka bortalag, och Exeter-matchen är ett bra exempel på det, men Portsmouth har kommit långt sedan dess. 
 

Det är fullsatt, det är hemmaplan, det är fyra poäng upp till motståndaren, uppflyttning hägrar och formen är god. Vad mer behövs för att kunna lyfta spelet? Ett Portsmouth som når nära 100% kan ingen i League 2 rå på. Minns när Claus Lundekvam ledde Southampton in på planen med rädsla i blicken för tolv år sedan. Det är Plymouths tur att vara rädda nu. För Pompey är på väg, och inget kan stoppa oss nu. 
 

Elvan: David Forde - Gareth Evans, Christian Burgess, Matt Clarke, Enda Stevens - Danny Rose, Michael Doyle - Carl Baker, Kal Naismith, Kyle Bennett - Conor Chaplin.