Everton - West Ham

Inför West Ham – Everton: Moyes
West Ham ställs i helgens Premier League-omgång mot Everton. Det är sista gången som West Ham reser till Goodison Park, och Everton verkar fast beslutna att göra denna sista säsong på den långvariga hemmaarenan minnesvärd. Bara det gör matchen speciell. Men ur West Hams perspektiv ligger fokus snarare på de tekniska zonerna. Här finns inte bara den fortfarande färske Graham Potter, utan även en av klubbens allra största tränare genom tiderna på andra sidan – David Moyes.
Säsongen är i stort sett avgjord. Det blev aldrig någon nedflyttningsstrid, och det känns som att blickarna redan nu är riktade mot nästa säsong. De nyuppflyttade lagen har inte hållit måttet i Premier League, och med 16 poäng ner till 18:e plats är det svårt att se något annat än att West Ham spelar Premier League-fotboll även nästa säsong.
Men det som gör matchen intressant är inte bara de tre poängen som står på spel. Det är faktumet att David Moyes är tränare för ett av lagen – och att det inte är West Ham, till skillnad från senast de båda lagen möttes på Goodison Park.
West Ham valde att inte förlänga med Moyes inför säsongen 2024/25. Lopetegui tog över under sommaren, men efter att ha underpresterat både i inledningen och mitten av säsongen fick han lämna. Potter kom in och han kommer vara den som leder West Ham säsongen ut. Han har gjort ett tappert jobb med att täppa till det läckande försvaret, och spelet med boll har också utvecklats positivt. Överlag har han stabiliserat klubben och gjort framsteg efter det kaos som var Lopetegui-eran. Det är vad den logiska sidan av hjärnan säger. Men när man ser vad David Moyes har gjort med Everton sedan han kom in, blöder hjärtat ändå lite när man kommer ihåg vad West Ham hade.
Med sin kontringsfotboll har han fått upp Everton på fötter igen. Det är ett Everton som på många sätt speglar Moyes tidigare West Ham, och liknelser går att hitta överallt. Beto/Antonio, Doucouré/Soucek och Tarkowski/Zouma är bara några exempel. Tungt och direkt. Det ska vara jobbigt och göra ont att möta ett Moyes-lag. Minsta lilla brist i koncentrationen innebär ett mål i baken via en kontring.
För att West Ham ska kunna åka hem med tre poäng behöver de begränsa Evertons möjligheter att utnyttja sina styrkor. Everton är starka i luftrummet och söker ständigt möjligheter till kontringar. Att sjunka ner i ett lågt försvarsspel tillåter det ena, att stå för högt upp på planen möjliggör det andra. Nyckeln här blir bollinnehavet vid mittlinjen – att försöka locka upp Everton i press och sedan slå ut deras linjer med rakare genomskärare. Kampen om mittfältet blir därför avgörande.
Soler kan hjälpa till i det uppbyggande spelet, men riskerar att förlora närkamper mot Evertons fysiska mittfält. Soucek kan stå emot fysiskt, men kan få svårt på de små ytor där han kommer att behöva arbeta. Edson Álvarez är idealisk för denna match – fysisk och samtidigt relativt bekväm med bollen. Ward-Prowse har också en profil som passar en match av den här typen, med sin motor och precision i passningsspelet. Att låta Ward-Prowse och Álvarez ligga lite djupare ger West Ham både förmågan att bryta linjer och fysiken att förhindra kontringar. Detta skapar också möjligheten för Soucek att kliva högre upp i planen och utmana Evertons stora backlinje. Kudus kan då droppa ner utan att lämna Bowen ensam.
West Ham tog rätt beslut i att gå vidare från Moyes. Hans fotboll fungerar som bäst när hans lag får slå ur underläge – men West Ham hade nått en nivå där de inte längre var underdogs.
Men Moyes fotboll var inte den som West Hams ledning trodde skulle ta klubben till nästa nivå. Och även om han nu återigen har bevisat sin förmåga i Everton ångrar jag inte att klubben och han gick skilda vägar. Det jag däremot grämer mig över är hur det slutade. Han är utan tvekan en av West Hams största tränare genom tiderna. Och natten i Prag kommer för alltid att vara ett minne som generationer av West Ham-supportrar tänker tillbaka på. Men det blev som det blev, och nu är det Potter som styr West Ham. Så med all respekt för Moyes hoppas jag att han misslyckas totalt med sin matchplan – och att West Ham fullständigt kör över Everton imorgon.
Förväntad startelva (5-2-1-2): Areola, Wan-Bissaka, Todibo, Kilman, Cresswell, Scarles, Ward-Prowse, Álvarez, Soucek, Bowen, Kudus.
Coyi.
