Från himmel till helvete
Alla har vi en dröm, en dröm som vi någon gång i livet vill uppfylla. Lördagen den 8e Mars så fick jag uppfylla min dröm, att stiga in på Ellan Road och se mitt älskade Leeds United. Det är en sån känsla som inte går och beskriva, det känns som om man är i himmlen. Dagen efter på Spencers Bar kom dock ett telefonsamtal som skulle förändra hela mitt liv.
Min sambo fattade sig kort: Peter, inbrott, kom hem. Det var dom enda ord som jag kom ihåg.
Tankarna i mitt huvud snurrade, vem vill mig illa?, varför jag? varför just nu? vem är det som vill ta ifrån mig från min dröm?
På planet hem dagen efter var tankarna anorlunda, min sambo var trots allt inte skadad och dom hade hade bara tagit saker som skulle gå att ersätta. Ett männskoliv går aldrig och ersätta tänkte jag för mig själv och tog en klunk öl när jag närmade mig Kastrup.
På Kastrup möttes jag upp av min mamma och sambo samt T-J från mitt jobb, va fan gör han här? tänkte jag för mig själv. Det är trots allt inte kungen som kommer hem.
Vi gick och småpratade på väg till bilen, dem frågade hur jag haft det och om jag var ledsen för vad som hade hänt.
Jag tittade på min mamma, hon hade solglasögon på sig, va konstigt tänkte jag, det va ju ingen sol ute.
När vi satte oss i bilen så tittade mamma på mig, och jag kan än idag höra hennes gråtande stämma när hon säger: Peter! ni har inte haft inbrott, Pontus är död!
Det svartnade för mig, min egen lillebror hade tagit sitt liv.
Varför? varför gjorde han det? Jag kunde bara inte, och ville inte förstå.
När jag skriver detta har det gått 11 dagar sedan Pontus tog sitt liv.
Jag kan fortfarande, och vill inte förstå att det är sant.
Det enda jag vet är att Pontus har det bra där uppe i himmlen, och jag vet om att jag får se honom igen.
Kanske ses vi redan nästa gång jag är på Elland Road.
Jag tror och hoppas på det....
Marching on together
Pontus.Hall-Christensen 1984-2008
