LUSS on tour 2008
Leeds svenska supporterklubb LUSS följde upp fjolårets succéresa men en minst lika bra i år igen. Till skillnad från förra gången det begav sig hade hela trettioåtta förväntansfulla resenärer, från Kiruna i norr till Malmö i söder anmält sig till denna resa. Två matcher stod på schemat, Leeds mot Bournemouh och sedan Cheltenham, båda hemma på Elland Road.
Torsdag 6/3
Det var med hög resfeber jag lämnade Gävle med bussen denna morgon. Den där härliga känslan som man alltid får när det vankas fotbollsresa till England infann sig snabbt, och jag hade goda förhoppningar om att kunna få se Leeds United ta två segrar under mitt tredje besök i staden. Jag var nog inte ensam om att tro och hoppas på två stycken segrar.
Väl framme i Stockholm mötte jag upp flera förväntansfulla resenärer, som alla skulle tillbringa natten hos LUSS ordförande, Mats ”Mattan” Pettersson. Fem stycken till antalet var vi, som alla trängde ihop oss i Mattans lägenhet, och i brist på sängplatser fick man bygga ihop något att sova på av det som fanns. Kanske inte den allra bästa skönhetssömn jag varit med om, men vad gör man inte för att få se Leeds?
Fredag 7/3
Det blev tidig uppstigning klockan fyra på morgonen och taxi ut till Arlanda, där Leeds-fansen sedan började ramla in, en efter en. Många ansikten gick att känna igen, men många nya kom också fram och presenterade sig.
Klockan 07:40 lämnade vi Arlanda och svensk mark, för att sedan landa i Manchester och England klockan 08:15 lokal tid. Efter att ha hämtat vårt baggage lämnade vi sedan staden med tåg.
På tåget började den sedvanliga nedräkningen: Manchester Piccadilly, Huddersfield, Dewsbury och då slutligen: Leeds.
Väl i Leeds satte vi kurs mot Jurys Inn, som skulle vara vårt hem kommande dagar. Vid det här laget kände man till stadens gator och genvägar, till skillnad mot tidigare resor. Efter rumsplaceringar och incheckning gick vi sedan upp på stan och åt kinamat tillsammans på Oriental Buffé.
Mätta och belåtna tog vi buss 51 ut mot Elland Road och besökte souvernirshoppen. Jag, liksom resten av sällskapet försattes där i någon form av trance. En hel affär med enbart Leeds-saker, det kan ju inte bli bättre! Efter att ha velat fram och tillbaka, flera gånger om, kom vi sedan ut ur shoppen, de flesta många kronor fattigare.
Grabbarna såg till att spendera slantarna väl i Leeds-shoppen.
En del av gänget skulle sedan på Stadium Touren inne på Elland Road. Innan den började satte vi oss på Billy’s Bar och sörplade pints, och cola för den delen.
East Stand på Elland Road.
Slutligen så kom guiden, som är nordirländaren John McClelland, tidigare spelare under Howard Wilkinson i klubben. Han kunde snabbt konstatera att vi gjort farbror Bates stolt genom att ha spenderat våra slantar väl inne i shoppen.
Statyn av Billy Bremner utanför East Stand.
Dagen ägnades sedan åt fria aktiviteter. Joakim ”Bremner” Sjöborg åkte tillsammans med dala-gänget till The Jungle. Vad är då det för något kanske ni undrar? Jo, The Jungle är rugbylaget Castleford Tigers arena. Hemmalaget och till lika bottenlaget vann överraskande matchen över regerande mästarna Leeds Rhinos med 38-20.
Många fortsatte också att besöka stadens pubbar, medans andra gick tillbaka till hotellet och började uppladdningen för morgondagens drabbning med sydkustlaget Bournemouth.
Lördag 8/3
Vi vaknade relativt tidigt på vår första matchdag och mötte upp på vårt vanliga frukosthak, där det förstås serverades typisk engelsk frukost.
Är vi laddade för match!?
Sedan började förstås den traditionella pubrundan. Inne på The Commercial, som är Leeds-legendaren Peter Lorimers egna pub hade dem till HBK-Robbans stora förtret tagit bort den klassiska jukeboxen, som han drygt ett år innan försökt flytta runt för att få lite bättre ljud. Efter att ha fått en allt annan än vänlig blick från den stora tanten i baren kom han dock på andra tankar den gången.
Jukeboxen hade nu ersatts av en betydligt mordänare sådan, som satt uppskruvad på väggen. Vi slängde i pund efter pund i maskinen och valde låtar som ”Marching on together” och ”Super Leeds”. Stämningen var på topp.
Robban hann också med att bli lite krasslig efter några pubar, men efter en klassisk Fish’n chips var han på lika glatt humör igen.
HBK-Robban trycker i sig en klassisk fish'n chips.
När matchen närmade sig gick vi vidare mot Elland Road och letade reda på rätt ingång till arenan. Vi skulle sitta/stå på Revie Stand (North Stand), kortsidan som blivit uppkallad efter legendaren Don Revie. Korridorerna i Elland Road’s innandömmen var fyllda till bredden, då folk samlats i stora skaror för att försöka få en titt av tv-apparaterna som finns uppsatta på väggarna. Överallt gick det att skymta leenden, var vad det som stod på? Lång som jag är fick jag syn på en tv-skärm. Portsmouth ledde med 1-0 på Old Trafford! ”Stand up, if you hate Man U” började givetvis att sjungas bland Leeds-supportrarna.
Mattan med flera, hade sedan något svårt för att tyda biljetten och gick att skymta på North Stand Upper, när vi i själva verket hade våra platser på North Stand Lower. Jag och Oskar vinkade glatt till dem och funderade på hur tusan dom kunde hamnat där uppe. Slutligen kom dem dock under funn med sin felplacering och kunde hitta sina riktiga platser, betydligt längre ner. Speakern förkunnade sedan (med stor enthusiasm) att Portsmouth vunnit på Old Trafford över Manchester United. Ett enormt jubel utbröt på Elland Road.
I Bournemouth spelade för övrigt en kille vid namn Max Gradel, som för dagen hade en något annorlunda frisyr av någon slags mohikantyp. Publiken snappade snabbt upp det och började sjunga ”What the f*cking ’ell is that?”, samtidigt som man pekade på den lille Gradel.
Så fort supportrarna rest sig upp och börjat sjunga kom en skara stewards och försökte få publiken att sitta ner genom att säga "sit down in the middle please!". Som svar gav många: "Get a proper job please!".
När man väl hunnit sätta sig ner tog det dock inte lång tid innan "Stand up and sing for Leeds" tog fart igen.
När slutsignalen ljöd hade Leeds vunnit med 2-0 efter mål av Bradley Johnson och Neil Kilkenny. Glada och hesa forsatte vi svenskar vårt firande runt om i staden.
Söndag 9/3
På söndagen hände egentligen inte allt för mycket. Många använde tiden till återhämta sig från gårdagen, medans andra använde den till att utforska staden ytterligare. Pontus och Björne med flera fick sig en extra sightseeing genom Leeds efter att ha satt sig på fel buss. Istället för att komma dit de tänkt sig fick de en bussresa på en dryg timma till så gott som alla förorter i Leeds, men undantag av Holbeck som egentligen skulle till.
Persson och Björne efter en rundas godisinköp.
Måndag 10/3
Måndagen ägnade vi åt att besöka staden York, en mycket vacker stad som ligger innanför en gammal ringmur. Man fick snabbt känslan av att man befann sig längre bak i tiden. Små trånga gågator med gammeldags butiker gick att skymta överallt. Efter att ha fått i oss lite dricka valde jag, Oskar och Ivan att utforska staden ytterliggare och fylla upp våra kameror med ännu fler bilder.
Vi gick bland annat på ringmuren, som var över 3 km lång. Därifrån fick man en vacker utsikt över staden och den gamla katedralen York Minster, som faktiskt är Norra Europas största.
Persson och Ivan på muren i York.
Efter rundvandringen på muren letade vi oss in bland de små mysiga gatorna igen och hittade en souverniraffär. Alla tre valde där att köpa sig en varsinn ljusblå Yorkshire-flagga, med den vita rosen på. Skulle ni få syn på en sådan flagga på Malmö Stadion i sommar så kan ni anta att det är Ivan, för så många Yorkshire-flaggor lär det väl ändå inte finnas i Malmö.
Gata i staden York.
Efter att ha fått i oss lite mat i magarna gav vi oss ut på jakt efter The KitKat Crescent (Bootham Crescent) som är fotbollslaget York City’s arena. Väl framme utanför den gamla klassiska arenan, som ligger mitt i ett bostadsområde, stötte vi på en engelsman som började prata lite med oss. Han skojade lite grann och sa att vi inte kunde gå runt i Leeds-kläder på så helig mark. När vi berättade för honom att vi var från Sverige utbrast han: ”Oh, that makes you even worse!”. Sedan skrattade han och frågade om vi inte skulle se matchen som skulle spelas under kvällen. York skulle då möta Exeter City i en seriematch.
The KitKat Crescent - Home of the Minstermen.
Jag och Oskar bestämde oss för att se den och följde Ivan till tågstationen för att tacka för en väldigt trevlig dag och ta adjö. När han satt sig på tåget mot Leeds funderade vi en stund på om vi inte borde ringa och kolla med någon annan, utifall nån skulle vilja se matchen. Vi satte oss på en bänk och funderade, och helt plötsligt dykte Johan Larsson, Danne och Mattias upp. Dem hade också tänkt att se matchen sa Johan.
Efter ännu en lång promenad i staden hittade vi en mysig pub att slå oss till ro på nån dryg timma innan match. När klockan tickat på vandrade vi sedan ner mot KitKat Crescent igen. Den lilla souvernirshoppen besöktes och alla blev 4£ fattigare efter att ha köpt sig en varsin York City-halsduk.
Johan Larsson blev York-supporter, åtminstone för en dag.
Vi satt på Main Stand, något som kostade £17 för sittplats på gamla trästolar. Lite nostalgikänsla var det allt. Ingen av oss lyckades bli riktigt klok på det avancerade numreringssystem, men som tur var fick vi hjälp av ett vänligt äldre par med att hitta våra platser.
Blue Square Premiership-matchen var TV-sänd och lockade därför inte mer än drygt 1700 åskådare, även om kylan nog också gjorde att många valde att sitta hemma i soffan och mysa till matchen. Exeter City hade ändå en skara på imponerande 200 supportrar på plats.
Välbehövlig varm choklad dracks i halvtid.
The Minstermen som York kallas för vann matchen med 3-2, och vi åkte hem till värmen i hotellet direkt efter match. Nästa dag väntade Leeds-match igen.
Det andra gänget som åkt tillbaka till Leeds tidigare under dagen avslutade kvällen med en rafflande karaoke-tävlig. Någon segrare utsågs aldrig, men vi får anta att det blev dött lopp mellan Mattan, Pontus, Bremner och de andra. Enligt Bremner skall dock ett par asiater ha gillat hans uppträdande starkt, så kanske vi skall våga tro att han låg närmast segern trots allt?
Pontus och Mattan bjuder på en låt.
Tisdag 11/3
Vår sista match för den här resan var mot Cheltenham Town på Elland Road. Dagen var lik den förra matchdagen med uppladdning innan match på stadens pubbar. Den här gången blev det dock ett längre stopp på The Old Peacock, Leeds-puben som ligger mitt emot Elland Road. Puben blev fylld till max som vanligt under matchdagar och när vi gick ut fick vi tränga oss fram mot dörren som låg någonstans bakom den stora folkmassan. Ännu en gång kände jag att min längd var till nytta på annat håll än på fotbollsplanen.
Väl inne på Elland Road lyckades Mattan för övrigt hitta rätt plats omgående, vilket var rätt imponerande i sig. Leeds imponerade dock inte lika mycket, utan förlorade matchen med 2-1. Man skapade hyfsat med målchanser, men en ineffektiv Tresor Kandol, som personifierade Leeds för dagen lyckades inte med att få bollen i mål.
I Cheltenham återfanns för övrigt Alan Wright, den 36-årige vänsterbacken som bara ett år tidigare var på lån till Leeds från Sheffield United. I den vita tröjan blev det visserligen bara 1 match, något som publiken tog till fasta på genom att sjunga ”Who the f*cking ’ell are you?” när Wright skulle slå en hörna i början av matchen. Alan själv kunde inte låta bli att skratta, utan bjöd på ett enormt leende.
Efter matchen tog sig de flesta tillbaka till hotellet i tystnad och besvikelse. Det som skulle bli tre enkla poäng resulterade istället i noll. Ett tråkigt slut, men vi hade trots allt haft en fantastisk resa tillsammans.
Onsdag 12/3
Tillbakaresa till Manchester Airport tidigt på onsdag morgon, det var vad som stod på schemat denna dag. På flygplatsen passade vi också på att spendera våra sista pence på godis och övrigt gott åt våra familjer innan vi lämnade England för den här gången.
Efter att ha kommit hem till Sverige igen kan man konstatera att man har fått många nya vänner och bekantskaper runt om i landet, som man förstås hoppas på att få se igen. Förhoppningsvis följer ni allihop med nästa år igen! Till sist vill jag med övriga LUSS passa på att tacka er allihopa för en fantastiskt trevlig resa!
Fler foton hittar du här.
Marching on together
