Krönika: Skärpning nu Leeds!
Jag springer, försöker med all min fart hinna ifatt. Det är inte försent - jag ska klara det! Med all min kraft försöker jag nå den sista vagnen. Det är inte många meter kvar. Lyckas jag? Får jag ett fast tag som tar mig upp, på rätt sida, tillbaka till det springande ångande tåget som med stormsteg är på väg rakt upp i The Championship. Tveksamt. Kraften och viljan verkar borta nu. Tron på att det är möjligt känns avlägsen. Vad håller på att hända?
Detta är inte bra. Det är fan inte bra alltså. Prestationerna går som vågorna på Bali - upp ner, fram och tillbaka. Ska det vara så här? Är det meningen att man ska behöva genomlida detta helvete som kallas League One? Förluster mot lag som Northampton, Huddersfield, Oldham, Peterborough, Southend och Millwall skänker tankar om att något inte stämmer. Jag hade hoppats på mer, och trots vår sjunde plats kräver jag en förbättring. Det är inte godkänt att på 18 matcher ta 32 poäng, inte för Leeds och inte för oss supportrar. Serien är lång men tålamodet kortare. Många fel behöver lösningar, men vart ska man börja?
För att kika lite närmare på statistik under dessa två säsonger i League One möts man av en lite skrämmande verklighet.
07/08
9 förluster (46 matcher)
38 insläppta mål sammanlagt (...)
4 förluster på hemmaplan (...)
5 förluster på bortaplan (...)
08/09
6 förluster (18 matcher)
22 insläppta mål sammanlagt (...)
2 förluster på hemmaplan (...)
4 förluster på bortaplan (...)
Om vi fortsätter som vi gör nu, med att vinna ungefär varannan match så kommer vi missa
direkt uppflyttning och gå en redan förutbestämd play-off final tillmötes. Alla vet ju att vi med en 90 % säkerhet torskar en sådan. Spelar ingen roll om det skulle beslutas att Sveriges sämsta div6 lag, Halltorp skulle ställa upp i finalen. Leeds hade likväl förlorat. Detta med ett lag som är starkare rent kvalité mässigt än förra årets trupp. Ett lag som fått arbetsro under sommaren och som fått träna ihop och fått chansen till att hitta ett eget spel. Ett lag som sluppit läsa om kriser och ekonomiska besvär, och som hela tiden vetat om vad som väntat.
Det är ingen kris, ännu. Vi ligger sjua endast 5 poäng från direkt uppflyttning men det är sättet vi förlorar som bekymrar mig. Det är det svajande försvarsspelet, avsaknaden av en första målvakt, samt de böljande prestationerna som får mig att börja tappa lite av framtidstron man kände innan säsongen. Tron att Leeds kanske skulle vinna, vinna lite till och sedan vinna igen. Kanske skulle vi också kunna vinna lite snyggt och säkert - inte bara, vinna. Kanske skulle man kunna sitta framför datorn, eller stå på Elland Road och känna lugnet och harmonin rusa genom ådrorna. Istället sitter man där och biter sönder skinnet och naglarna i match efter match. Visst, hittils har vi endast tre uddamåls vinster medans sju av våra vinster vunnits med mer än ett mål men många av dem har tillkommit sent i matcherna och allt som oftast har det varit lika i halvtid. Många är dem som trott på bättre resultat än förra året och då slutade vi ju som bekant på andra plats (egentligen). Man kräver ju alltid mer, framförallt när det är ett starkare lag med bättre förutsättningar vi snackar om.
Klubben för stor för spelarna?
Jag börjar dock undra, lite smått. Har vi möjligtvis överskattat detta laget? Red vi på någon våg av Wise's vinnarmentalitet som han prentade in i spelarna förra säsongen? "Vi-mot-dom" känslan var påtaglig, med ringen av spelare vid vinster som ett kännetecken och glöden som inföll sig i mestadels av matcherna. Börjar detta avta, kanske? Det är nog inte lika roligt att gå ut på arenor som Sixfields Stadium längre. Det är inte så jävla roligt för oss heller, ni välbetalda fotbollsspelare. Gång på gång påpekas det hur fantastiska vi är. Vi skriker era namn, sjunger för er och är den tolfte spelaren vilket lag som helst behöver. Jag har ofta funderat på hur det är möjligt att förlora med ett sådant massivt stöd Leeds United har i match efter match, framför allt på denna nivån. Mot Donny i förra årets play-off final exempelvis. 80 % på läktarna var ju Leeds fans, minst! Borde det inte få spelarna att springa de extra metrarna, vinna den där tacklingen och våga slå den avgörande passningen. Det låser sig ju, allt som oftast. Likadant mot Watford för 140 år sedan (känns det som). Vilken fest det hade kunnat bli, men icke. Klubben är för stor för spelarna. De klarar tydligen inte pressen...
Anfallsspelet - inget att klaga på.
Ett starkare anfallspar än firma Becchio/Beckford har vi inte haft på många år. Vi snackar League One, vi snackar 28 mål. Fart, teknik, blick och känsla. Ingredienser dessa båda herrar besitter till fullo. Där finns det inget att klaga på. Möjligen de 34 missade målchanser man lyckas skjuta över, under och vid sidan i varje match men 28 mål är ändå mer än godkänt. Inte mycket att klaga på alltså. Mittfältet, med det lilla geniet Fabian Delph med kvaliteér som räcker åt ett helt Northampton, ser starkt ut. Jonathan Douglas samlar upp bollar fler än John Mcenroe bröt racket. Jesus (aka David Prutton), Kilkenny, Snodgrass, Robinson och alla de andra besitter det som krävs för att lyckas som lag. Som lag, ja. Som
individer, kanske inte. Dock innehar mittfältet allt som krävs av ett mittfält. Snabbhet i Delph, målfarlighet och de avgörande passningarna i Robinson. Bollvinnare i Douglas. Blicken hos Kilkenny och "avigheten" hos Snodgrass. Det borde räcka för att vara bland de två första, en hel drös med poäng framför play-off platserna. Men så var de det där med försvarsspelet också...
Målvakts -och försvarsspelskris?
Jag lyckas mig komma ihåg då vi hade ett stabilt försvarsspel för ungefär en konkurs, två degraderingar, fyra olika ägare, etthundratrettiotre spelare, fjorton guldfiskar, en såld arena
och en träningsanläggning, en snål skäggnisse, en miljard i skulder, två missade play-off finaler och 25 minuspoäng - sedan. Försvarsspelet byggs inte med två anfallare som jobbar
livet av sig hemåt för att inte ha några krafter att lägga offensivt. Ett försvarsspel byggs, enligt mig av två urstarka mittbackar. Helst två, minst en spelande mittback som skänker trygghet och stabilitet åt laget. En snackande, ful, stark, inte nödvändigtvis lång men gärna snabb back med mycket rutin. Vi hade Rio Ferdinand, Jonathan Woodgate, Lucas Radebe, Dominic Matteo. Förstår ni vart jag vill komma? Dessa fyra herrar gav oss mer än vad många tror. Tre var lagkaptener under sin tid som Leeds spelare. Där har vi idag stora problem, ungefär lika höga som Mount Everest. Stabiliteten finns inte där den ska finnas. Douglas får ta för stort ansvar deffensivt, vilket i sin tur leder till för stora ytor att springa på för motståndarna. Ändå har vi större bollinnehav, skapar fler målchanser och lyckas med konststycket att spela ganska hyfsat i många av våra matcher. Det spelar ju rulle bulle när vi gång efter annan släpper in lätta mål som kan slå undan benen på vilket lag som helst.
Kommer någon ihåg Radostin Kishishev? Han som var hur jävla grym som helst när han kom på lån men som sedan var en blandning mellan en blind höna och en nyligen kastrerad katt. Varför jag tar upp honom har att göra med Lubomir Michalik, vår stora bjässe till mittback. Han som ska ta tag i spelet och sina lagkamrater och uppvisa rutin och stabilitet. Ehm, inte för att han är oduglig men han är fan i mig inte bra. Det var länge sedan jag blev så glad som när han skrev på. Han spelade ju många matcher för Bolton och killen var ju bara 23 år. Vilket nyförvärv. Jag kan nu förstå varför Bolton inte kände att han räckte till. En mus snackar mer och en snigel hade kunnat vinna ett 100 meters lopp ibland. Ointresset att ligga
steget före, att ta det säkra före det osäkra och att sluta tro man är bättre vad man är kanske är lösningen på dilemat Michalik? För att inte tala om Paul "jag-tycker-Leeds-är-helt-fantastiskt" Telfer. Han som ska ge laget lugn med sin ofantliga rutin ser mer ut som en halt nickedocka. Åldern (37 år) börjar nog ta ut sin rätt här men Gary McAllister ser något annat. Har han överhuvudtaget spelat mittback i tidigare li... klubbar? Jag hade för mig att han var högerback när han skrev på efter att ha gått ifrån Bournemouth pga att han själv inte tyckte sig göra sig förtjänt av ett kontrakt(!) där. Han skulle ju utmana, och på
det sättet skicka iväg unge talangen Scott Gardner på lån till Farsley Celtic, Richardson om högerbacksplatsen denna säsongen, eller? Nja, tack vare eller kanske pågrund av utnämningen av den tystlåtne Fraz till lagkapten blev platsen som högerback mer eller mindre gjuten åt honom och då flyttade man in honom som mittback. Det visade sig lyckat i någon träningsmatch mot ett division hundra lag och så har det fortsatt. Rätt eller fel, framtiden lär få utvisa det. Just nu känns det helt fel och då är vi inte ens halvvägs in på säsongen. På många sätt är det mycket orättvist att bedöma någon eller några på så här kort tid, men det har varit svajigt där back hela säsongen och resultaten lär inte komma förrens vi ordnar detta.
Någon som visste något om David Lucas när han kom? Jag trodde han skulle tvätta skor, kamma Caspers hår och kanske agera bollkalle men där hade jag fel. Så fel att han nu är första målvakt då Casper tydligen lider av dåligt självförtroende enligt rykten. De unga och duktiga målvakterna Jonathan Lund och Alan Martin verkar inte redo och då står vi där med en 31 årig målvakt som inte är speciellt lång, något osäker i luften med en inte allt för intressant historia bakom sig. Skador och annat har avlöst varandra de senaste 3 åren. Problemmet ligger hos målvakt och försvarslinjen. Senast spelade Hughes högerback och unge Ben Parker vänsterback. När jag stod på Elland Road tyckte jag Parker liknade ett vingligt träben som, med tanke på sin ålder verkligen såg ut som en tonåring som precis gått igenom ett jobbigt och för snabbt åldrande. Kroppen verkade inte hänga med huvudet riktigt. Vi behöver mer än så och det känns tråkigt att behöva göra stora förändringar när vi trots allt bara ligger ynka fem poäng ifrån play-off.
Åtgärder
- Kontinutet, Macca - Gör inga stora förändringar, åk ur FA-cupen - satsa 100 % på ligan. Ge spelare förtroende, låt dom känna att dom får misslyckas om dom vågar.
- Börja gris-spela, samla de enkla poängen - Så länge Leeds kämpar har laget mer kvalité än alla motståndare i denna serien. Om man gris-spelar kommer spelet förr eller senare.
- Hitta fantasin - Få med spelare som Robinson, Delph, Howson, Becchio, Beckford och Kilkenny mer i spelet. Alldeles för många göms undan i försvarsspelet.
- Köp in minst en ny mittback i januari - Lägg 80 % av pengarna vi har att köpa för på en bra mittback så kommer vi klättra och kanske nå de översta positionerna.
- Satsa på en målvakt eller köp in en ny - Både för försvararnas skull och för målvakternas så behövs här mer förtroende. En tavla kan oftast stanna där om man får chansen att reparera den i matchen efter. Det är alltid skönast att direkt få visa att man är bättre än vad man var sist. Om förtroendet inte finns för dagens målvakter kräver jag en ny målvakt. En som snackar, och som tror på det han gör. En som bestämmer sig för något och sedan gör det utan att blinka.
- Beskriv Leeds - Förklara för spelarna vad det innebär att spela för Leeds United för det verkar fallit bort ibland. Vi kräver inte alltid vinst, men vi kräver ett jävla jobb. Ser man att viljan är där så kan inte jag klaga i alla fall.
- Inget är gjort - Inte en spelare i Leeds har gjort något för att förtjäna rader i vår historiebok. Det känns som att vissa tror dom är större än dom är vilket tydligt kan ses på deras lön, bil, hus, inredning, schester och vilja. Ni är alla League One spelare och kommer så förbli om ni inte börjar ta tag i saker. Det är inte på långa vägar försent.
