Krönika: Hur är läget, Leeds?
En turbulent säsong med sparkad tränare, elva förluster hittills och spelare som kommit och gott. I Leeds ges man aldrig en lugnt stund, men hur är läget egentligen ställt i klubben just nu? Jag har tagit mig en funderare.
Hur är det med Leeds just nu? Det är ungefär som att fråga sig vilken färg vattnet har. Är vattnet blått? Om du häller det i ett glas ser det genomskinligt ut, alltså - färglöst?! Är Leeds färglöst? Långt därifrån, men mycket är fel och en hel del är så rätt som det bara kan vara.
Som vanligt står ju inte allt rätt till som sagt. Det finns ju alltid saker att oroa sig över. Senaste måste ju vara Jermaine Beckfords hjärnsläpp i matchen mot Millwall igår som vanns med 2-0. Våran stora diva och målkung (23 stycken hittills) armbågade Millwalls målvakt och riskerar nu en lång avstängning, vilket leder till ett stort tomrum i anfallet. Vi ska komma ihåg att Leeds miserabla period i november och december, då McAllister fick kicken handlade mycket om att Beckford gick skadad. Han är otroligt viktig för laget. En målskytt som kan göra omöjliga mål möjliga växer inte på träd och det är på det klara att vi endast har en sådan spelare i truppen. Becchio har visserligen stänkt in några kassar men på senare tid har rubrikerna mest handlat om förslitningar och viloperioder än fina mål och bra prestationer, för vår argentinske matador. Alltså skulle en avstängning på Beckford kunna vara förödande i en kritisk period på säsongen.
Leeds har 17 matcher på sig att ordna upp en icke-godkänd säsong. Fortfarande är allt möjligt och om man ser till formen så finns det kanske en chans? Under Simon Graysons ledning har laget tagit fem vinster och spelat en oavgjord på åtta matcher. Ett helt godkänt facit, anser jag. Om man ser till motståndet, där flera lag ligger i toppen gör det saken än bättre. Stockport, Peterborough och nu senast Millwall har alla fallit offer för "Grayson effekten" där varje man inriktar sig på att kämpa sig in i matchen. Spelet får komma sen. Förmodligen är det detta sättet som tar en klubb ur League One. Skönspel verkar leda nedåt i tabellen av någon outgrundlig anledning för visst finns det inte mycket logik i det påståendet?
Leeds vann med 2-0 mot Millwall igår i den sämsta fotbollsmatchen jag sett på ganska länge. Den lämnade mycket övrigt att önska, och då snackar vi om två "så kallade" topplag i League One. Det är skrämmande, men kanske är det som många påstår att alla lag kan slå alla i denna serien just för att kvalitén är så dålig? Att först slå Peterborough med över 20 matcher utan förlust, sedan torska mot ett Walsall med usel form - för att sedan slå Millwall som visat sig vara en stark kandidat till andraplatsen ger en huvudbry. Dock var poängen det viktigaste igår, och utan dem hade kanske denna krönikan istället handlat om ett farväl till en andra plats och en desperat önskan om en sista kraftansträngning för att åstadkomma en play-off plats åtminstone. Det hade inte varit en rolig läsning och inte heller speciellt rolig att skriva.
Matchen igår gav mig ändå några frågetecken och en del svar inför den sista delen på säsongen.
1) Varför envisas med att slå långbollar när ingen boll vinns av en Leeds spelare?
2) Lee Trundle passar inte in i ett lag som spelar långbollar (ett konstaterande).
3) Jonathan Douglas behöver vila.
4) Andy Robinson och Robert Snodgrass vill mycket men får inte ut fullt lika mycket.
5) Carl Dickinson är stabil defensiv på vänsterbacken men följer inte med offensivt.
6) Andy Hughes på högerbacken följer med en hel del offensivt men öppnar upp sin kant lite för lätt, lite för ofta.
7) Om man slår upp -stabil, i ordboken får man fram Richard Naylor. En klippa!
8) 20,000 i publiken på en måndag, i skitväder, i en tv-sänd match. De som påstår att Leeds United inte lever på och av sina supportrar är tappad bakom flötet. De sanna hjältarna, the White troops. Impressive.
9) Varför är vi så rädda att hålla i bollen på den offensiva planhalvan och bygga upp våra anfall?
10) Hur kommer det sig att vi i februari månad står och faller med en enda spelare (Beckford), och varför satsades det inga pengar i januari-fönstret på åtminstone en högerback samt en snabb yttermittfältare?
11) Varför slår Snodgrass hörnorna hela tiden? Han är sämre än mig på att slå hörnor och det säger väldigt mycket.
"Grayson effekten" har gett laget ny glöd och ork. Många spelare visade igår upp en härlig kämpaglöd. Jag vet inte hur många fina tacklingar jag såg från Leeds spelare igår och det var en fröjd att se. Det visar att spelarna vill vinna, vill uppåt och är villiga att offra något ben eller kanske en arm (eller en axel?) för att nå dit. Om spelarna nu inte är tillräckligt bra för att spela hem serien så får dom väl kämpa för att försöka kriga sig härifrån, vilket jag alltid sagt att jag vill se av mitt Leeds United. Självklart vill jag se skön spel, fina kombinationer och ett snabbt rakt anfallsspel - saker man inte varit bortskämd med detta året, och det är nog för mycket begärt att kräva det. Samtidigt så hoppas jag innerligt på att vi kommer spela lite bättre i fortsättningen än vad vi gjorde igår för då har jag svårt att tro att vi kommer klättra så mycket längre i tabellen. Man kan inte vinna alla matcher på ren vilja. Lite klass och lite spel måste man också ha, faktiskt - och det var det jag nästan skämdes över igår sådär direkt efter fighten.
Hur som helst. Ett kritiskt tillstånd för klubben. Vi måste fortsätta vinna och ta oss ur denna serien. För alla som inte är så insatta i Leeds situation så vill jag att folk ska veta att man sitter på en trupp på 29 man. En sådan stor a-trupp är inte hälsosam för någon, allra minst de spelare som inte ens är i närheten av att få ta på sig tröjan. I Leeds sitter dom på feta kontrakt i League One mått mätt, vilket gör att ingen klubb har råd att ta dom. Det ställer till problem och kan komma att påverka laget negativt är jag rädd. Leeds måste ur denna serien och banta sin trupp med de överflödiga spelare som i dagens läge förpestar klubben inifrån. Sweeney, Kilkenny, Prutton, Sheehan, Michalik och Lucas kommer förhoppningsvis försvinna efter denna säsongen och då kommer möjligheterna att börja bygga upp något riktigt bra. Vid ett eventuellt misslyckande kan vi komma att förlita oss till dessa spelare nästa säsong när spelare som Fabian Delph, Andy Robinson, Luciano Becchio och Jermaine Beckford försvunnit. Det vore en katastrof. En hemsk mardröm.
Så - Leeds just nu ligger sjua, har problem med att hitta ett eget spel men brinner för att vinna. Spelarna har hittat varandra på planen och kämpar lika mycket för grabben i graven bredvid som för sig själv. Om det räcker hela vägen är omöjligt att svara på, men så länge som viljan finns där kan vi kanske inte kräva annat? Vi kan bara hålla våra tummar och hoppas att detta lotteriet tar oss uppåt i tabellen - till ett play-off, där det är ca 10 % chans att vi kommer ur med hedern i behåll. Men vem vet. Under har skett förut.
Låt oss leva på hoppet
Marching on Together