Ny artikelserie: "Minns ni?"

När: Juli, 2007
Det hände: Leeds supportrar protesterar mot sättet som klubben sköts.

"We don't deserve this"
"We want our club back"

Under några hektiska månader, sommaren 2007 såg det mycket mörkt ut för Leeds United. Klubben hade gått in i administration och framtiden såg osäker ut. Ligaspelet, som bara låg någon månad framåt i tiden, riskerades att ställas in och Leeds hade blivit nedflyttat lägre än The Conference om ekonomin och ägandeskapet inte ordnades. Supportrarna, som bara ett år tidigare sett sitt Leeds förlora mot Watford i kvalet till Premier League, kunde snart inte ha en klubb att följa. Oron, ångesten men också viljan att göra något började sakta men säkert gro - i och omkring Yorkshire, England, Storbrittanien och Europa. Man ville göra något som fick omvärlden att förstå att ingen accepterade det som skedde i klubben. Man var trött på år av brutna löften, dystra besked och en ledning som verkade ointresserad av supportrarnas vilja och beslutsamhet.

Det började som en viskning på ett forum och slutade med fullständig uppslutning. Fans från hela världen sände blombud, t-shirts, matchtröjor och souvenirer av alla de slag. Det sista kännetecknet från en svunnen tid, statyn av Billy Bremner - hjälten - legenden, blev fansens samlingspunkt. Hit gick man, böjde sig ner, lade ner sin blomma. "Rädda min klubb", "Låt mig få ha en klubb att följa när jag växer upp", var några av hälsningarna till människorna som höll på att förgöra klubben som följs av fantastiskt många människor. Detta var det enda som fanns att göra. Ingen kunde med säkerhet säga vad som skulle hända, men tillsammans gjorde fansen en sista ansträngning och ett sista försök att få folk att förstå att en klubbs existens inte bör bestämmas över en kaffé vid ett bord.

Att se de enorma mängder av saker runt Billy Bremner skulle kanske ge vår gamle lagkapten en tår i ögat i sin himmel, men slagkraften blev kanske inte vad folk hade väntat sig. Ken Bates läste nog inte alla meddelanden som stod skriva när han gick ut och sa att det var en fin gest av supportrarna och att "The Flower Power Protest" kanske kunde få de ansvariga till hela soppan att ge med sig. Bland annat folket i engelska FL (Football League) och Inland Revenue (engelska skatteverket). Att Bates, genom att hota med att dra klubben i konkurs om han inte återfick kontrollen också hade stor del i det hela framgick inte av hans uttalande.

På ett kick hade allt försvunnit. Billys staty gapade tom. Kvar stod riddaren i sin stålbekläda rustning utan ett spår av de mängder kärlek som skänkts av så många människor. Kvar blev även klubben, men spåren av felen som gjordes stod klubben dyrt. Hade det inte varit för de 15 minuspoäng som gavs hade Leeds United idag legat i The Championship.

Men vem vet. Kanske hade vi inte haft en klubb idag om supportrarna inte hade slutit upp för att visa alla att Leeds United inte fick dö, inte fick försvinna och att det var vår kärlek till klubbmärket som var det allra dyrbaraste som fanns.

Marching on Together