Krönika: See you later, Becks
Min syn på "situation Beckford", hans år i Leeds och hans blivande framtid som spelare utanför Elland Roads läktare.
Beckford var egentligen ingenting när han kom till Leeds för några år sedan från miniatyr klubben Wealdstone. En lång gänglig kille med lite gangster attityd som lyckats att smälla in bollarna på löpande band in the lower leagues. Han kom att kosta Leeds United £45,000, vilket i dagens fotboll är lika med noll. Det skulle ta ett tag, en utlåning och byte av tränare för Beckford att slå igenom på riktigt i Leeds och det var länge sedan vi hade en spelare som kunde göra mål ur de mest märkliga vinklar och vrår och som samtidigt kunde missa de mest givna lägen en anfallare kan få.
Jermaine Beckford har ofta fått fansen emot sig. Busvisslingar och negativa kommentarer har inte varit någon ovanlighet. Varför har det varit så? Av den enda anledningen att Beckford inte alltid gett sitt hundra för laget. Allt som oftast har han gestrikulerat över ett dåligt pass, skitit i att ta jobbet hem och ibland sett allmänt ointresserad ut. Kanske har det med hans attityd att göra? "Bigger than the club" syndromet kan ha krypit sig på Mr Beckford efter de senaste två säsongernas målorgie. Han har verkligen - och det menar jag - varit otroligt viktig för Leeds men ingen spelare är större än klubben och laget. Därför har Beckford fått de annars lojala fansen emot sig. Vi tål inte att en spelare inte spelar för vår vita tröja med 100 % passion och uppoffring. En spelare som inte kämpar är inte Leeds United. Inte för mig, och inte heller för de fans på Elland Road som följt Beckfords karriär mer på nära håll.
Nu kommer följetongen Beckford att få ett slut. Den 30 december - alltså flera dagar innan matchen mot scums på Old Trafford - lämnade Beckford återigen in en transferbegäran. Denna gången är Leeds mer eller mindre tvungna att släppa honom för fansen har fått nog. En spelare som inte vill spela för Leeds gör bäst i att skynda sig så långt bort från klubben som möjligt. Vi har nog alla trott och hoppats att Beckford ska komma till insikt och skriva på ett nytt kontrakt men så blir det alltså inte.
Jag kan inte säga att jag är besviken, inte heller förbannad eller ledsen. Beckford är en mycket duktig spelare som - om inte en riktigt bra ersättare köps in - kommer bli saknad för hans mängder av mål. Men, Beckford är ingen spelare jag någonsin tagit till mitt hjärta. Jag skulle vilja säga att en spelare som Naylor istället, under den relativt korta tid han spelat för Leeds gjort ett betydligt större intryck på mig än Beckford. Hjärta, ett jävlar-i-nama och kärlek för klubben betyder mer för mig än en målgörare. Dock måste det finnas en Beckford i varje lag men gärna en som inte problem med sitt humör och som är något mer lojal mot klubben som tog honom bort från skuggan och in i strålkastar ljuset.
Det är lite tragiskt ändå, på något sätt, att jag inte fick chansen att på riktigt börja älska Beckford likt jag älskar Leeds United och flertalet av spelarna. Beckford gick ut redan i somras och sa att han var intresserad av att lämna och få var vi väl som trodde han fortfarande skulle vara vår spelare när denna säsongen startade. Nu blev det ändå så att vi fick behålla honom men en påskrift på det kontraktet han blivit erbjuden för flera månader sedan hade fått mig att ta Becks till mitt hjärta. Han hade chansen att med flera andra bli en hjälte i varje supporters ögon. Nu väljer han istället att lämna ett Leeds United på kraftig uppgång och jag skulle inte bli förvånad om vi inom en rimlig framtid kommer se på Beckford över våra axlar. Är det inte då jävligt onödigt att lämna oss för några tusen pund mer? Är pengar verkligen så otroligt mycket viktigare än kärlek, vänner och gemenskap?
Visst kan fansen på Elland Road ha påverkat hans beslut. Just det jag sa tidigare att han ibland fått fansen emot sig, men den enda han har att skylla på det är han själv. Om man blir utbytt skiter man inte i att ta sin tränare i handen och sticker ner i tunneln med ilsket humör. Man accepterar att man varit för dålig och tar nya tag. Det gjorde faktiskt Beckford då han de senaste matcherna gjort 5 mål, men just där och då fick han fansen emot sig återigen. Sådana är vi. Vi acceptera inga divalater. Vi har aldrig krävt något annat än ett 100 % jobb från våra spelare. Då finns det inte en enda spelare som inte har oss i ryggen likt den tolfte spelaren vi agerat dessa mörka år. Vi vet att spelarna inte är några Messis men så länge det finns hjärta öppnar vi upp våra. Det är så det fungerar i Leeds United.
Jag vill passa på att tacka Beckford för hans insats för Leeds och önska honom lycka till i hans nya klubb. Vi lär synas igen, och kanske kommer han då ångra att han inte följde med på färden när han som motståndare blickar upp på läktaren där fansen en gång stod och sjöng hans namn trots hans behandling av fansen ibland. Tack också för det fantastiska målet mot våra rivaler Man Utd i söndags. Ett mål vi aldrig kommer glömma.
"What shirt am i wearing brovv, are you being serious?"
Nr 9 - 120 matcher, 74 mål
See you later.
