Krönika: Allt i Leeds händer
Tre matcher återstår, tre ack så viktiga matcher i en säsong som pendlat mellan himmel och helvete. Att klubben har allt i egna händer är häpnadsväckande efter nära 4 månader av pinsamma insatser och dåliga resultat. MK Dons, Charlton och Bristol Rovers - tre klubbar och tre vinster, och the Championship stundar kommande säsong. Låt detta ske!
Det som såg så lovande ut på Old Trafford för några månader sedan förvandlades till en lång pina med dåliga resultat och pinsamma insatser från våra "världsstjärnor". Att slå Man Utd på bortaplan inför tiotusentals supportrar på plats och hundratusentals framför tv-kamerorna satte sig, väldigt felaktigt i huvuderna på spelarna och månaderna efter var det bara skorna kvar på planerna runt om i Englands tredje division. Det var ibland smärtsamt att lyssna på den ena pinsamma insatsen efter den andra - och Simon Grayson - som blev hyllad i media i hela England efter segern mot Man Utd blev nu starkt ifrågasatt. Varför satsa på lånespelare utan hjärta för klubben? Varför inte slänga fram lite pengar på klasspelare istället? Efter insatsen på Old Trafford kanske det inte behövdes?
----
Efter fjärde raka förlusten mot Swindon på hemmaplan med 0-3 hade tålamodet hos fansen nått botten. Burop hördes eka på Elland Road och syndabockarna var många. Andra platsen var förlorad och det såg återigen ut som att play-off var att vänta. I såna fall, det fjärde play-off slutspelet på sex säsonger sedan nedflyttningen från Premier League.
Sen hände något igen. Spelarna började ta tag i sig själva, flopparna var många men självförtroendet återkom som ett brev på posten. 1-2 vinsten borta mot Yeovil följdes upp av vinster mot Southend (2-0) och Carlisle borta (1-3). Fansen hade fått en ny kelgris på topp i form av den vindsnabbe Max Gradel som tillsammans med den mycket omtyckte argentinaren Luciano Becchio började leverera både mål och ett hårt jobb. På bänken återfanns nu hjälten från Man Utd matchen, Jermaine Beckford. Han, som i sina bästa stunder gör mål från de mest märkliga vinklar och vrår, platsade inte längre i det Leeds som kanske ändå var på väg på mot The Championship trots allt?
----
Återigen kom chansen att dra ifrån lagen på play-off. Vid seger mot Gillingham borta skulle avståndet neråt bli 4 poäng då Millwall förlorade mot Huddersfield. Pressen låg på Leeds, mot ett motstånd som kämpade för sitt liv precis över nedflyttningsstrecket med endast 4 matcher kvar att spela. Efter 30 minuter stod det 3-0 till Gillingham, och kanske hade man räknat med det. Inte hade det väl kunnat vara så enkelt att man till helgen, med lite tur kunnat säkra den uppflyttning vi väntat på i snart 3 år? Nej, det är ju Leeds vi snackar om. Då är det aldrig enkelt. 3-0 blev till 3-2 efter mål av Becchio och den inhoppande Beckford men närmare än så kom inte Leeds mot Gillingham. Förlusten var ett faktum, och ännu en chans var borta.
----
Vad är det som väntar nu, med endast några veckor kvar av serien? MK Dons hemma till helgen, Charlton borta och därefter Bristol Rovers hemma. Fixar vi pressen eller kommer vi tjabbla bort ännu en chans, förmodligen den sista vi kommer få denna säsongen? Att vi fortfarande ligger tvåa kan vi tacka Gudarna för och fortfarande - trots nästan 4 månaders kräftgång - ha allt i egna händer är häpnadsväckande. Om jag får tippa så skulle jag tro att allt kommer avgöras i den sista matchen. Ligger Leeds fortfarande tvåa då så tror jag vi grejar det. Det hade betytt så otroligt mycket för fansen som genomlidit ett rent helvete, framförallt dessa år i League One. Vi behöver denna uppflyttningen, mer än någonsin. Att ha något att hurra för och vara glada för hade varit en trevlig omväxling i livet som Leeds supporter. Vid ett eventuellt kval vet alla vad som kommer hända. Den enorma pressen sätter sig i huvudet på spelarna och spelet låser sig. Oavsett om det handlar om play-off semi eller final kan inte Leeds gå segrande ur ett kvalspel. Därför är det otroligt viktigt att vi inte sätter oss i ännu en sådan situation. Vi måste ta direktplatsen - det finns inga alternativ!
----
Jag ser rubrikerna framför mig även om jag inte vill. Under dessa åren i skymundan har det alltid funnits bortförklaringar på de ständigt misslyckade säsongerna. Första säsongen i The Championship där vi kom på en mittenplacering handlade det mestadels om att spela in ett nytt lag och ingen kunde kanske räkna med någon bättre placering. Andra säsongen var vi nära på en direkt uppflyttning men gick istället till play-off final där vi blev totalt krossade av ett hungrigt Watford. Bortförklaringen den gången var konstiga taktiker och halvskadade spelare. Säsongen därefter skulle vi ta direkt platsen, istället väntade nedflyttning och administration. -15 säsongen var fantastiskt, tills play-off finalen inför över 80 000. Där blev det förlust mot Doncaster med 1-0 och bortförklaringen denna gången var problem vid sidan av planen i form av förlusten av Dennis Wise och Gus Poyet.
Därefter väntade en säsong som skulle innebära uppflyttning, och INGENTING annat. Efter en kräftgång av stora mått fick så Gary McAllister sparken och den förre Leeds spelaren och supporten Simon Grayson handplockades från Blackpool där han skördat stora framgångar. Till sin hjälp fick han Glynn Snodin, även han en föredetta spelare och Leeds supporter. Nu kunde det väl inte gå snett i alla fall, men efter förlusten mot Millwall i play-off semi finalen lät det nu som att det var först den nuvarande säsongen som vi på ett enkelt sätt skulle ta direkt uppflyttningen. Grayson var ju tvungen att få forma sitt lag. I år har vi haft en del framgångar, men om vi lyckas tjabbla bort ännu en säsong undrar jag vad bortförklaringarna kommer handla om när denna säsong är över och Leeds United återigen har ett misslyckat år bakom sig. Får Grayson sparken? Går vi upp nästa år? Svaren på dessa frågor kan ingen svara på, men mina förhoppningar är att vi slipper fundera i dom banorna. En uppflyttning till the Championship är ett tvång, ett måste men jag hoppas inte spelarna känner så. Att få springa in på Elland Road mot Bristol Rovers och säkra uppflyttningen, alternativt redan vara klara är varje spelares dröm och det borde fungera som glädje och motiverande tankar.
Kämpa, visa vilja och stolthet för färgerna. Då kan det här gå vägen, även om vår historia säger en annan sak.
Marching on together
