Krönika: Leeds i svåra tider.
Det sista som lämnar människan är hoppet.
Historia
Woodgate, Bowyer, Ferdinand, Keane, Fowler, Mills, Martyn, Dacourt och Kewell är alla spelare som lämnat Leeds och många tror att Leeds nu är bortom all räddning, både vad gäller Premier League och överlevnad. Men hur är det nu igen det gamla ordspråket går?
"Det sista som lämnar människan är hoppet?"
Ja visst, så går det ju......
Man måste våga tro på en framtid. Vad ska man annars göra?
Jag vill också (återigen) skriva vad Karin Boye(stavning?) en gång skrev, för det brukar alltid få mig på bättre humör:
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den nya dagen är en dag av törst. Visst finns det mål och mening med vår färd men det är vägen dit som är mödan värd.
Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Ja visst, oändligt är vårt stora äventyr!
Alla våra tidigare meriter och topplaceringar i Premier League har inte längre någon betydelse. Att vi har spelat i Champions League för några år sedan kan ju ingen längre förstå. Faktum är att vi i detta läget är en av Europas största krisklubbar med en ekonomi i fullständig ruin och på väg ner i div1. Tidningar överallt skriver om en kris utan dess like med spelarflykt och en trupp som inte längre har någon framtidstro. Vi får ständigt höra hån från vänner, bekanta och supportrar från andra lag. Hur länge orkar man egentligen försvara sig mot all skit? Jag skulle vilja svara, för evigt!
Visst är vi ett krislag, visst har vi en tunn och sliten trupp, visst har vi en ekonomi i ruiner och visst fan är vi fortfarande lika lojala och känner samma kärlek för Leeds som vi alltid gjort och alltid kommer göra. Det finns det ingen som någonsin kan ta ifrån oss!
Kom ihåg det!
Hur och varför?
Mycket är historia, men en stor fråga som jag hade velat ställa till den dåvarande styrelsen med alles vår hatade Peter Ridsdale i spetsen är, varför de inte lät någon köpa upp Leeds när dom låt i toppen av tabellen, och dom var tvungna att ta stora lån för att kunna köpa in spelare? Tänk er själva om sheiken fått en förfrågan när Leeds låg c:a £20m back men femma i ligan och med alla spelare kvar i truppen. Hade han slagit till? Utan tvekan! Där är ännu ett stort misstag anser jag. Nu är det så dags att komma när det inte längre finns några alternativ. Nu MÅSTE vi ha en köpare annars spricker hela klubben mitt itu. Då kan vi få sälja vår akademi, våra stjärnor och vår arena. Ett högt pris att betala för några år i toppen av en högsta liga, eller hur? Girighet hos en viss Ridsdale kan vara svaret. Det var ju han som med en järnhand styrde och ställde i klubben och det var också han som sparkade O´Leary efter en femte plats i ligan. Hur länge tror ni det tar för Leeds att komma så högt upp igen? 5 år? 10 år? 15 år kanske? Ja vem vet.
Det finns egentligen inget mer att säga om den tiden förutom att allt gick åt skogen under Ridsdale. Vi fick några år av vinster här och där och en semifinal plats i Champions League som det mest minnesvärda. Tack för det Ridsdale, välkommen aldrig åter!
Räddas dom som räddas bör.
Under tiden som spelare flytt klubben har nya stjärnor (som alltid) vuxit upp i den lovordade ungdomsakademin. Spelare som Milner, Lennon, Carson, Keegan, Johnson, McMaster, Kilgallon, Richardson m.fl har nu en nyckelroll att spela. Det är dom som ska bygga upp nya Leeds. En mycket svår uppgift, enligt mig. Milner ska alltså ersätta Bowyer/Kewell, Lennon ska ersätta Keane, Johnson ska ersätta Fowler, McMaster ska ersätta Kewell/Bowyer, Kilgallon ska ersätta Ferdinand/Woodgate och Richardson ska försöka ersätta både Kelly och Mills. I dagsläget har spelare som Smith, Duberry, Viduka, Matteo, Batty, Milner och Robinson tagit ett enormt ansvar. Ett ansvar dom inte klarat av att hantera. Pressen har blivit för stor på dessa spelare som de flesta var med när Leeds spelade bländande fotboll i CL. Att t.o.m se Alan Smith göra dåliga matcher är förstås illavarslande. Det är ju han som visat vägen på plan med perfekta tacklingar och en sällan skådad hunger efter vinster. Men tidgare har han haft spelare vid sin sida som visat "nästan" samma hunger och vilja som han själv, och det vill inte säga lite. För vad har exempelvis hänt med Viduka? Han har tidgare kunnat göra mål ur omöjliga vinklar, kunnat snurra upp den ena efter den andra för att sedan göra superba mål. Han har inte visat samma klass som för om åren. Visst har han haft det svårt, ensam på topp mot fyra backar. Ingen vettig människa kan begära att han ska ösa in mål, men likväl kan man begära att han ska ge allt, någon som vi allt för sällan fått se, tyvärr.
Egentligen känns det lite fel att sitta här och spekulera i vad som kommer hända Leeds. Vilka spelare som kommer lämna etc, eftersom vi inte just vet vad som händer efter den 19 januari. Jag tycker ändå att Leeds ska försöka bygga upp laget på nytt och starta om i div1. Sen får det ta X antal år att komma tillbaka. Då är det ett krav att skulderna försvinner annars överlever vi inte. Betalas skulderna av på ett eller annat sätt är jag rädd för att Leeds kommer köpa sig ur krisen. Då kommer de unga att bli lidande. Spelare kommer köpas hejvilt för att rädda klubben undan klivet ner till ettan och "mardrömmen". Sen står vi där med högavlönade spelare med noll i klubbkänsla och svansen mellan benen igen, precis som nu. Vi har ett bra lag på gång underifrån och dom måste få chansen. Annars tynar talangen bort. Rädda klubben! Rädda talangerna!
Bara tre poängare som räknas!
Med fem poäng över strecket känns ett lika resultat som dåligt. Vi måste från och med nu skita i om det rullar in tre bollar bakåt och i stället inrikta oss på att göra fyra framåt. Allt för många gånger har Leeds backat hem vid en ledning och allt för många gånger straffar det säg. Manchester City borta t.ex där Leeds gör 1-0 i första halvlek och sedan under resten av matchen spelar en fotboll som inte kan kallas annat än "tråkig-deffensiv-11mannamur". Jag tyckte allvarligt talat synd om City i den matchen och tänkte mycket tyst för mig själv; "Nej, fotbollen kan inte vara så här orättvis att vi ska behöva vinna på det här sättet", vilket vi inte gjorde heller. Hur kan man tänka så om det inte ser riktigt illa ut på planen. Man älskar ju Leeds men man har börjat att starkt ifrågasätta sättet laget spelar på. Leeds har alltid spelat en rolig och hård fotboll. Det var iaf det jag föll för då jag som 8 åring såg Leeds ta hem guldet. "Dirty Leeds", tyckte jag var coolt och passade väl in i på laget samtidigt som dom spelade underhållande. Det är det vi ska försöka komma tillbaka till. En underhållande fotboll!
Vi ger oss aldrig!
Vi ska aldrig ge upp! Vi kommer aldrig sluta tro på att vi kan resa oss ur denna svåra knipan, och vi kommer stå bakom laget ända till den sista minuten på denna säsongen och nästa och nästa igen i all oändlighet.
Så länge det finns liv så finns det hopp.
Och visst fan finns det fortfarande liv i vårt älskade Leeds United!
Let the battle begin lads!
