De första stegen
1904 grundades Leeds City och året efter fick de ta plats i andradivisionen. Karriären blev dock kortvarig. 14 år efter grundandet blev klubben nämligen utslängd från ligan, men det skulle inte ta lång tid innan en ny klubb i Leeds fick se dagsljuset. Leeds United grundades 1919.
De som stod bakom idén att Leeds behövde en fotbollsklubb och personerna bakom den då nedlagda klubben Hunslet Football Club träffades 1904 på Griffin Hotel på Boar Lane för att rita upp planerna för den nya klubben. Resultatet av mötet blev att Leeds City Association Football Club skulle grundas och att den nya klubben skulle hyra Elland Road under den första säsongen.
Elland Road var från början kallad Old Peacock Ground, efter en bar som låg i närheten, när den köptes 1897 av Holbeck Rugby Club. Dock spelades det även en del fotbollsmatcher där. I den första vann Hunslet, den 23 april 1898, mot Harrogate med 1-0 i finalen av West Yorkshire Cup. 1904 lades dock Holbeck Rugby Club ner och arenan, som nu i folkmun kallades Elland Road efter gatan som arenan är belägen vid, var till salu. Leeds City betalade £75 för att få spela på Elland Road och hade även en option på att få köpa arenan för £4500 det nästkommande året.
Den 13 februari 1905 kunde Leedsborna läsa i tidningen Leeds Mercury en annons om att Leeds City behövde en tränare. Flera personer svarade på annonsen, men den som i slutändan fick jobbet var Scot Gilbert Gillies. Han fick jobbet tack vare sina bra meriter. En rad spelare anslöt efter det och klubben tog plats i amatörligan West Yorkshire League.
I september 1905 fick klubben börja spela i den engelska andradivisionen. Den första matchen var mot Bradford City på bortaplan. Det såg länge ut som att matchen skulle komma att sluta mållöst, men med femton minuter kvar att spela kunde Bradford genom anfallaren Wallace Smith göra målet som skulle visa sig bli matchen enda. Tidningarna efter matchen skrev att Leeds inte hade någonting att skämmas över och att det bara var avsluten som kunde förbättras. Hade de bara tagit vara på sina chanser så hade slutresultatet blivit annorlunda. Kan även tilläggas att Leeds spelade med uppställningen 2-3-5.
Säsongen 1905/06 slutade man på 6:e plats i en serie bestående av 20 lag så allt var hittills till allas belåtenhet och framtiden såg ljus ut. Intresset för rugby minskade i staden och Leeds City svarade med att bygga en helt nu läktarsektion med namnet The Scratching Shed. Den andra säsongen slutade laget på 10:e plats och under säsongen fick tränaren Gillies utstå en del kritik. I säsongen därefter så lyckades laget leda tabellen under en kort period, men kollapsade och slutade på en 12:e plats. Gillies valde även att lämna sin post som tränare för klubben när det återstod tolv matcher av säsongen.
Nästa tränare för klubben blev Frank Scott-Walford, men med honom vid rodret gick det ännu sämre och säsongen 1911/12 slutade Leeds City näst sist och var med det tvungna att ansöka om att få bli återvalda. Scott-Walford valde att lämna klubben och istället tillträdde Herbert Chapman som tränare för klubben.
Under Chapmans ledning så kämpade laget i toppen av tabellen. Då alltfler fick upp ögonen för klubben började även ekonomin gå bättre. Sex år efter Chapmans ankomst skakades dock Leeds City av en skandal. Klubben anklagades för att ha betalat ut illegala pengar till några gästspelare, vilket gjorde att klubben blev utslängd från ligan.
Ytterbacken Charlie Copland som hade varit i klubben sedan 1912 hamnade i bråk med densamma över ett nytt kontrakt och började anklaga klubben för att ha gjort olagliga utbetalningar till de gästspelare som spelade i klubben under det första världskriget. Det här var något som varken FA eller Football League kunde ignorera. Dock var bråket med
Copland bara en av många bråk som skakade klubben vid den här tidpunkten.
Problemen började när Herbert Chapman tog ledigt från sin post som tränare och istället ville hjälpa till i kriget. Han tog kontroll över en ammunitionsfabrik i östra Leeds och mannen som Chapman rekommenderade skulle ta över medan han var borta var hans assisterande tränare George Cripps. Nu började olika spänningar komma till ytan. Den nya ordföranden i klubben, Joseph Connor, tyckte att Cripps missköte ekonomin och lämnade allt i en stor röra. Connor hotade även att avgå om ingen drastiskt hände.
Bråket startade 1917 och fortsatte under säsongen 1917/18. Cripps ogillades nu även av klubbens spelare. Det så dåligt att innan en match mot Northampton ringde lagkaptenen John Hampson till Leeds-direktörerna och sa att om Cripps reste med laget skulle spelarna gå ut i strejk. Connor svarade att en strejk skulle innebära slutet för Leeds City och att alla skulle dras med i fallet.
När Herbert Chapman sedan återvände så trodde alla att nu skulle det äntligen bli frid och fröjd igen, men så blev inte fallet. Cripps vägrade att gå tillbaka till sin post som assisterande tränare och valde istället att stämma klubben. Han ville ha £400 och berättade för sin advokat, en tidigare ordföranden i klubben, James Browley att Leeds City betalat ut olagliga pengar under krigsåren. Det var något som Browley kom att använda till sin fördel. Förhandlingar inleddes i januari 1919. Cripps gick med på att inte berätta för någon om klubbens ekonomi och han skulle även ge alla dokument till styrelsen. För det fick han £55.
Nu verkade det som att problemet var löst, men det var nu som bråket med Copland startade. Ytterbacken var inte nöjd med det förbättrade kontrakt han erbjöds. Styrelsen ignorerade hans anklagelser om att han skulle berätta om de olagliga pengarna för FA och Football League då de kände sig utpressade. Copland fick istället lämna klubben.
Copland verkställde med det sitt hot och det hela slutade med att klubben lades ner och att Leeds-direktörerna samt Herbert Chapman blev avstängda från fotbollen. Dock skulle det inte dröja länge förrän en ny klubb skulle komma att få se dagsljuset. Leeds United grundades den 17:e oktober 1919 och den nya klubben fick ta över de rester som Leeds City hade lämnat efter sig. Första matchen i ligan mot Port Vale, som var det lag som tog över Leeds Citys plats, förlorades och det gjorde även den efterföljande matchen mot South Shields med 2-1. 17 000 personer på läktarna fick dock se Len Armitage göra Leeds Uniteds första mål i en liga.
Säsongen 1923/24 var det inte många lag som lyckades åka hem från Elland Road med tre poäng i bagaget. Endast tio mål släpptes in och bara två matcher förlorades på hemmaplan. På bortaplan gick det sämre, men trots att laget bara vann två av de åtta sista matcherna på säsongen lyckades man bli uppflyttade. Klubben var nu i den hösta divisionen för första gången. Det tog tre säsonger i förstadivisionen innan klubben slutade på en nedflyttningsplats och i och med det åter fick inrikta sig på spel i andradivisionen. Under de efterföljande säsongerna åkte klubben som en jojo mellan första- och andradivisionen.
