Krönika: För alltid Leeds
Den som väntar på nåt gott...
Leeds United F.C
Som nån vis man en gång sa; "Fotboll handlar inte om liv och död. Det är så mycket mer än så."
Visst är det så det känns ibland. Denna säsongen som ett exempel. Det har varit ett rent helvete att se sitt älskade Leeds spela i andra divisionen med den ända målsättningen att klara sig kvar. Jag menar, hur sjukt är det egentligen? Leeds United i The Championship med en målsättningen att klara sig kvar. Vem hade kunnat tro det för några år sedan?
Nu var ju dock förutsättningarna inte de bästa med en ekonomi i botten och en spelarflykt utan dess like. Kvar fanns några "avdankade" trotjänare som Gary Kelly och Lucas Rabede (no offense Chief!). Ingen lätt uppgift för den relativt orutinerade Kevin Blackwell i en klubb hela England följt med avundsjuka, hat och kärlek så långt man kan minnas. Helt enkelt en klubb alla är intresserade av att kommentera.
Kevin Blackwell tog pressen på ett bra sätt, iaf utåt. Fast hur kände spelarna sig egentligen? Personligen tror jag att det var dom som fick ta emot det mesta av den skit som vår egen Peter "vi-betalar-din-lön-ggr hundra" Ridsdale egentligen skulle haft. Hur lätt kan det vara att gå ut på en plan och inte känna en spelare och samtidigt spela inför 30 000 krävande supportrar? Nja, det var nog inte så lätt alla gånger.
Inte blev det lättare för en viss Sean Gregan som fick en liten hälsning från en grupp (idioter) "supportrar" när han var på väg hem från en match med sin fru och sin lille son. Han var nära att lämna klubben efter bara några veckor. Som tur var stannade han och jag tror vi kan vara tacksamma för det när nästa säsong summeras. Ska vi kanske ta upp David Healy också? Han lämnade Preston för Leeds med förhoppningar om en snabb uppflyttning. Vilka spelar play-off final på måndag i Cardiff? Jo, Preston....
Självklart är Leeds en större klubb än Preston med supportrar över hela världen och förhoppningsvis går vi en ljusare framtid till möttes. Fast samtidigt måste det varit svårt för David att se sitt gamla lag gå bra i ligan medans vi ofta gick kräftgång. Vem minns inte Rotterham - Leeds 1-0, eller Brighton - Leeds 1-0? Ja, så det kan gå va. Det där är resultat vi alla vill glömma för evigt så det här är sista gången ni ser dom.
Finns det nåt possitivt att ta med sig från förra säsongen in i nästa och framtiden då? Hmm, kanske Sullivans stor spel i målet, och Hulses fina debut i Leeds tröjan? Nej, det som är mest possitivt enligt mig är Ken Bates övertagande av klubben. Jag tror, ärligt talat, att det är nu om nångång allt detta elände kan vända. Seth Johnson har spelat sin sista match i Leeds tröjan p.g.a för hög lön. När sa någon ordförande i Leeds det senast? Vi är ju kända över hela Europa om att betala tio gånger mer än vad spelaren begär. Nu måste vi ha en ordförande som har fattat att dessa galenskaper inte kan fortsätta. Hej då Bakke, Joachim samt Ricketts. Era löner är meningslösa att betala ut. Tack för visat "intresse" av att göra nåt bra för klubben (und. Eirik Bakke för tidigare prestationer).
Nu är det stora frågan som vi alla kan ställa oss. Vad anser styrelsen att våra unga spelare betyder? Ser styrelsen dom som direkta pengar eller som en framtida investering både ekonomiskt och sportsligt? Tyvärr så är jag ganska övertygad om att spelare som Aaron Lennon, Frazer Richardson och kanske Simon Walton lämnar Leeds i sommar. Det vore förödande (Inte bara för att jag har en matchtröja med 18 WALTON på ryggen). Dels så säljer vi förebilder för våra unga spelare i dom egna leden som kämpar för att göra en "Milner" eller en "Walton" och gå direkt in i a-laget och göra succe. När dessa ungtuppar en dag växer upp och tänker tillbaka så kanske dom gör samma misstag som sina idoler en gång gjorde. Att sälja dessa egna talanger gör också att vi supportrar förlorar våra allra värdefullaste ikoner. Personligen ser jag mer upp till Simon Walton än exempelvis Jermaine Wright. Varför? Jo, för att han är en egen produkt, skapad och formad ur de egna leden. Tränad av Leeds legender och supportar. Är det inte såna spelare som ska representera vårt lag? Vårt älskade Leeds blöder om besluten fattas att sälja våra egna talanger. Det är min åsikt. Vad är din?
Jag ser fram emot nästa säsong nåt fruktansvärt. Jag kan inte sitta här och skriva att jag aldrig sett fram emot någon säsong så mycket som denna för det skulle i så fall vara en lögn, men jag är full av förhoppningar. Dessa förhoppningar bygger mycket kring klubben i säg. Nu när ekonomin är löst (tillfälligt?) så kanske vi kan börja koncentrera oss på fotbollen från match ett istället för match femton. Pressen på spelarna kommer fortfarande att vara där och den kommer inte vara mindre direkt. Nästa säsong är det uppflyttning som gäller. Inget annat! Den första som kommer få reda på det är Kevin Blackwell om vi inte ligger i toppen efter några omgångar. Dennis Wise är klubblös, behöver jag säga mer?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att klubben inriktar sig på att hitta en riktigt kreativ innermittfältare. Vi är alldeles för svaga i offensiven med utgångsläge mittmitt i banan. Visst, vi har Gylfi men vad vi behöver är en spelare som kan den engelska fotbollen som sin egen innerficka. Jag vill faktiskt inte ha en ung kille som gjort några mål och assist i någon liga utifrån på denna positionen, utan en spelare som vet vad detta handlar om. Kenny Lunt (Crewe) kanske skulle kunna vara något. Kenny Miller (Ipswich) skulle vara en drömvärvning som jag precis vaknade upp ur och såg att Sunderland nästan gjort klart med. Ni förstår vad jag menar. En duktig medelålders man med sinne för passningar och mål sökes. Kontakta Elland Roads kansli. Fråga efter Kevin Blackwell.
Andra positioner vi behöver förstärka på är vänster mittfältet, samt en anfallare och en ytterback. Kanske också en mittback som kan komplettera Kilgallon-Butler. Kan vi ha lite tur med övergångar denna sommaren och samtidigt behålla Walton, Lennon och Kilgallon så är jag glad och nöjd.
Annars anser jag att vi har en bra trupp som långt ifrån visat vad dom kan. Denna säsongen var ett inkörningsår för spelarna att lära känna varandra. Nästa säsong är det allvar. Då finns det inte längre några bortförklaringar (hörde du det Blackwell?). Tuta och kör och spela hem denna serien är styrelsens förmodade motto (och förhoppninsvis spelarnas).
Jag vill passa på och ge en stor stor eloge till alla fans, som trots alla motgångar, står lika starka och stolta på alla arenor runt om i England (vardagsrum inkluderat ;). Platser som ingen trodde vi skulle besöka har intagiskt majestätiskt av tusentals vitklädda anhängare i match efter match. Sen att vi inte alla gånger intagit planerna och resultaten är en annan femma. Vem minns inte Rotterh...... ;)
PREMIER LEAGUE, HERE WE COME!
