Don Revie: Del III
Leeds föll på mållinjen.
Länkar
Del I
Del II
Del IV
Striden tätnar
I ligan var laget med i toppstriden, men en 1-0 förlust mot Liverpool på Elland Road gjorde att Liverpool seglade ifrån och till sist vann ligan med sex poäng före Leeds. I FA-Cupen föll laget mot Chelsea i fjärde omgången. I Fairs-Cupen (UEFA-Cupen) mötte Leeds Valencia i den tredje omgången. Första matchen gick på Elland Road och blev en holmgång som slutade 1-1, trots att Jackie Charlton blev utvisad. Returen i Spanien slutade med 1-0 seger för Leeds. En seger som visade att Leeds United kunde spela bra och effektivt när pressen var stor. I semifinalen väntade ännu ett spanskt lag, Real Zaragoza. Båda matcherna slutade oavgjort och en avgörande tredje match spelades på Elland Road. En match där Leeds blev utklassade med 3-1. Så även denna säsong slutade utan någon titel. Leeds-supportrarna stöttade dock Revie, men de förstod ej att han ej köpte in någon spelare som kunde lyfta laget till högre höjder. Revie försökte att köpa den engelske landslagsspelaren Alan Ball från Blackpool, och var också mycket nära att lyckas, men när Everton bjöd £110,000 kunde ej Leeds matcha det budet. Alan Ball har sedan sagt att han var beredd att vänta på ett bud som var likvärdigt med Evertons, men Leeds vägrade att gå över £100,000. Revie har sedan berättat för en journalist att han grät över misslyckandet. Senare har Alan Ball anklagat Revie för att ha försökt muta Ball att skriva på för Leeds. Ball blev 1979 bötfälld för att ha "bringed the game indisrepute". Revie erkände aldrig och klarade sig utan böter. Han drog heller aldrig fallet till rätten.
Säsongen 1966/67 blev en besvikelse. Leeds United slutade som fyra efter Manchester United, Liverpool och Tottenham, men var aldrig nära titeln. I Liga-cupen föll laget på Upton Park mot West Ham med 7-0! I FA-Cupen gick laget till semifinal. Man slog bland annat ut West Bromwich, Sunderland efter två omspel. Det första omspelet mot Sunderland (1-1) på Elland Road lockade 57,892, som är den största publik någonsin på Elland Road. I semifinalen föll Leeds på Villa Park mot Chelsea med 1-0. Oturen grinade ännu en gång Leeds i den matchen då domaren dömde bort ett frisparksmål av Peter Lorimer på grund av att Chelsea-muren ej var 9 meter från frisparken.
I Fairs-Cupen gick man till final men föll där mot Dinamo Zagreb efter 0-2 borta och 0-0 hemma. Återigen en säsong utan titel! Leeds började att bli laget som alltid var nära men aldrig vann.
Inför säsongen 1967/68 trodde nog många att laget skulle splittras, men alla spelare stannade kvar. Johnny Giles sa: "Vi vet att vi är det bästa laget och att alla besvikelser har svetsat oss samman". 1967 lyckades äntligen Revie köpa en forward. Mick Jones köptes för £100,000 från Sheffield United, en spelare som med sin osjälviskhet skulle bli en stor succé i klubben. Jones köptes in 23 september 1967, och två veckor senare slog laget Chelsea med 7-0! En annan spelare som kom in i a-laget var vänsterbacken Terry Cooper. Cooper hade varit fem år i klubben utan att få en chans då Willie Bell var Revie`s förstaval som vänsterback. Cooper var mycket frustrerad över att aldrig få chansen och var också mycket nära att säljas till Blackburn Rovers. Men Rovers hade ej råd med de £25,000 som Leeds ville ha för en transfer. Terry Cooper var tidigare en vänsterytter och hans snabbhet på vänsterkanten gav Leeds nya dimensioner i deras spel.
1968 gav Leeds United dess första titel via en 1-0 seger i Ligacupen mot Arsenal på Wembley. Terry Cooper gjorde målet i 20:e minuten efter en snygg volley.
I ligan slutade laget återigen på en 4:e plats, i FA-Cupen blev det semifinal.
I Europa gick laget återigen till final. Denna gång mot Ferencvaros från Ungern. En 1-0 seger hemma efter segermål av Mick Jones följdes av 0-0 på bortaplan. Don Revie`s Leeds United hade vunnit sin andra titel under denna säsong.
Don Revie fick efter ligasegern 1969 ett anbud att ta över Torino i Italien, men han ville ej lämna sin "familj" som han kallade Leeds United. Det är ganska lätt att förstå varför italienarna var intresserade av en tränare som var mer italiensk än italienarna. Leeds hade haft en otroligt bra säsong där laget endast förlorade två matcher av 42. Laget tog 67 poäng som då var rekord. Leeds United skulle för första gången i historien få försvara de engelska färgerna i europacupen för mästarlag. En chans att visa att Leeds United var bättre än laget som Don Revie hade byggt sitt lag på. Real Madrid!
Laget var mycket stabilt defensivt, bara 26 insläppta mål på 42 matcher var bra, men bara 66 mål framåt var på tok för dåligt för ett mästarlag. Det gjorde att Don Revie sommaren 1969 slog transfer-rekordet när han betalade £165,000 för Leicester-anfallaren Allan Clarke. Clarke som var född i närheten av Wolverhampton började sin karriär i Walsall för att sen gå till Fulham där han blev en succé. Han var sen nära att lockas av Man Utd`s Matt Busby, men valde då att skriva på för Leicester City. Allan Clarke var den största transfer som Don Revie dittills hade gjort. En spelare som fick lida var Mike O`Grady som Revie sålde till Wolves. O`Grady har sagt att lämna Leeds var hans största misstag. Han gillade inte vad han såg i Wolves. Men Revie var en knepig man med många åsikter. En åsikt han sa till O`Grady var när han ifrågasatte varför O`Grady var den ende ungkarlen i truppen. Men Revie ville helst att hans spelare skulle vara stadgade, då han ansåg att "singlar" skulle kunna orsaka problem i laget. Med facit i hand så måste man väl säga att Don Revie både hade rätt och fel. Men Revie var benhård i sin tro på att ett stabilt familje-liv skulle skapa lyckligare spelare. Men det är svårt att kritisera hans åsikter. Både han och hans fru Elsie hade ortodoxa åsikter där familjelivet var viktigare än individualiteten. Som en fanatisk Revie-älskare så passar jag.
Säsongen 1969/70 började med att Everton spelade en fantastisk bra fotboll. 30 augusti möttes lagen på Goodison Park och Everton formligen körde över Leeds den första halvleken, 3-0 stod det innan mästarna vaknade i andra halvlek och reducerade två gånger genom mål av Bremner och Clarke. Efter den matchen spelade Leeds 18 matcher utan förlust.
Den 17 september 1970 spelade Leeds sin första match i Europacupen hemma mot Lyn Oslo och vann med 10-0, ett resultat som fortfarande är klubbens största seger någonsin. Nästa motståndare i europacupen var ungerska Ferencvaros, ett lag som Leeds tidigare haft problem med, men en säker 3-0 viktoria på Elland Road följdes upp av samma siffror på bortaplan. Leeds var verkligen på gång! Det var denna säsong som undertecknad verkligen blev supporter och för första gången fick se laget i "Tipsextra". Första framträdandet var en match borta mot Wolves som vanns med 2-1. Då fick man äntligen se det helvita laget visa sig från den ljusa sidan. Så härligt att se de grymt snygga helvita dräkterna.
Källa: Don Revie- Portrait of a footballing enigma by Andrew Mourant
