Krönika: 7 års mardröm över?

Ryktena är starka men från klubben är det locket på som vanligt. Ingenting förmedlas till fansen som stått pall för den ena mardrömmen efter den andra de senaste säsongerna. Kanske är det goda nyheter som väntar, kanske får vi ännu ett tungt meddelande om att regimen i toppen kommer fortsätta att dra klubben längre och längre ner i botten?

Tittade lite intressant på laguppställningen från matchen mot Bristol Rovers i den avslutande matchen på League One säsongen då vi blev uppflyttade till the Championship. Normalt sett när man bygger ett lag så behåller man ett uns av trygghet och stabilitet. Vissa pelare eller bärande väggar att bygga sitt lag kring. Från den matchen, som är lite drygt 2 år sedan den spelades, så är det endast Leigh Bromby, Luciano Becchio samt Robert Snodgrass kvar. Följande spelare har lämnat för bättre kontrakt någon annan stans;

Shane Higgs (Northampton - League Two)
Shane Lowry (Millwall - the Championship)
Leigh Bromby (Leeds United - Långtidsskadad)
Neil Collins (Sheffied United - League One)
Michael Doyle (Sheffield United - League One)
Neil Kilkenny (Bristol City - Nedflyttade till League One)
Bradley Johnson (Norwich - Premier League)
Andy Hughes (Charlton - League One)
Max Gradel (St-Etienne - Ligue 1)
Jermaine Beckford (Leicester - the Championship)
Luciano Becchio (Leeds United)

Avbytare:
Casper Ankergren (Brighton - the Championship)
Lubomir Michalik (Carlisle - League One, men nu klubblös)
Johnny Howson (Norwich - Premier League)
Gary McSheffrey (Coventry - Nedflyttade till League One)
Mike Grella (Preston - League Two)
Robert Snodgrass (Leeds United)
Sanchez Watt (Arsenal - Premier League)

Tränare:
Simon Grayson (Sparkad - Nu i uppflyttade Huddersfield - the Championship)

Även om 2 år är en lång tid i fotboll så slår det mig ändå hur sjukt det egentligen är att endast tre spelare är kvar i en hel match trupp bara två år senare. Kanske är detta bevis nog för att den sittande regimen i Leeds har skött vissa beslut alldeles för naivt och ogenomtänkt. Att samtidigt kräva uppflyttning och inte satsa några pengar samt sälja två av sina bästa spelare (Howson och Gradel) under pågående säsong - kan aldrig slå väl ut, vilket det heller inte gjorde.

Årets säsong kan inte ses som annat än ett stort misslyckande. Rättegångar, inga spektakulära nyförvärv, sålda stjärnor, investeringar i en arena vi inte äger, supportrar som blev avstängda från bortamatcher endast för att de satt i styrelsen i den officiella "Supporters Trust", lögner, svek och inte minst - rena hån från Ken Bates mot de egna fansen som troget följt sitt lag i alla dess former av motgångar. Att kalla sin inkomstkälla för morrons verkar inte vara något problem för vår chairman.

När Warnock tillträdde lät det som att det skulle bli ändring. Warnock, som har i sikte att ta upp sin åttonde(!) klubb en division sa, att om han inte fått löften om att pengar fanns tillgängligt så hade han aldrig tagit chansen i Leeds efter att ha fått sparken från Queens Park Rangers. Han ville ha in sina spelare så snart säsongen var över och det började också bra då man vann dragkampen om Jason Pearce från Portsmouth. Sen var pengarna slut och locket är på. Det enda uttalande klubben släppt är att man diskuterar med eventuella investerare och inga fler kommentarer kommer ges. 15 dagar senare vet vi inte mer än vi gjorde då. Total tystnad, på både gott och ont - kan man hoppas.

Vad skulle en ny ägare kunna göra bättre, med små medel men med ett uns av respekt för sina tusentals undersåtar?

1. Satsa pengar i spelartruppen istället för att bygga casinon, hotell samt inreda Elland Road.
2. Visa respekt för fansen genom en öppen och hjärtlig dialog.
3. INTE kalla supportrarna för scum, morrons och andra mindre passande ord.
4. INTE använda Yorkshire Radio och matchdags programmet till att häckla personer som är av en annan åsikt än en själv.
5. INTE använda klubbens pengar till rättegångarna som följer efter att ha gjort exakt det man inte skulle göra under punkt 4.
6. INTE sitta i sitt slott i ett skatteparadis (exempelvis Monaco) och spy ut galla över allt och alla och inte ha tillträdde att vistas i Storbrittanien mer än ett visst antal dagar efter diverse kontroversiella beslut genom åren.
7. Ge våra bästa spelare kontrakt värdiga sitt namn.
8. INTE ställa orimliga krav på sina managers.
9. INTE ljuga, svika och lura de som är de enda som på riktigt bryr sig och andas Leeds United - fansen.
10. Bry sig om klubben och ha viljan att ge den framgång igen.

Dessa punkter kräver ingen Gud för att kunna genomföras. Ett uns av samvete och respekt och det mesta är redan klart. Vad vi har gått igenom de senaste åren är inget annat än ett brott mot supportrar. Bara genom att titta hur ägandeskapet i Leeds United ser ut så kan ingen på riktigt säga vem som äger vad. Allt går igenom företag på okända platser och destinationer. En postlåda där, och ett bankfack där. Ingen vet, förutom Ken Bates själv. Elland Road och Thorp Arch - som vi blev lovade att vi skulle köpa tillbaka för länge sedan - är fortfarande inte ägda av Leeds United. Istället är det något okänt företag på Brittish Virgin Islands som äger den och vem det är som ligger bakom det företaget kan man bara spekulera i.

Fansen lämnade Elland Road i tusentals denna säsongen (publiksnittet sjönk med 4000) då inga löften infriades om satsningar. Kanske ska man också nämna att vi betalar bland de högsta biljettpriserna i hela England så förstår man att den gemene Leeds supportern är skapligt trött på att bli behandlade som luft. Det finns ingen connection mellan styrelsen i Leeds och dess inkomstkälla och för att detta ska ändras krävs en total makeover. Bates, Harvey och nickedockan Lorimer måste bort och ge plats åt nya krafter. Deras platser är sedan länge förbrukade.

Det som dock gjort mig mest sorgsen genom åren är hur Leeds sittande styrelse har lyckats göra fansen ovänner med varandra. Hätska debatter på nätet, oändliga diskussioner som inte lett någon vart har gjort människor med ett gemensamt intresse till fiender och hatobjekt. För mig - som varit väldigt anti-Bates sedan urminnes tider - har det aldrig riktigt gått in i min skalle hur det uppenbara aldrig kunnats ta in av mina Leeds bröder. Det lömska och giriga som alltid, genom alla år, funnits hos Ken Bates har för mig lyst igenom. Han har förstört mycket av det jag alltid hållt väldigt kärt och jag har inte kunnats förstå att alla inte kunnat se det. Jag hoppas och tror att vi, när dammet lagt sig, tillsammans kan blicka mot en ljusare framtid. Förhoppningsvis med en ny ägare.....

En ny kraft är vad Leeds behöver för att resa sig. Jag kräver inga miljarder alá Manchester City. Allt jag vill ha är någon som bryr sig, som vet vart pengarna ska läggas och förstår hur viktigt det är med ett sammarbete med fansen. En öppen dialog, en tro och en röd tråd i alla beslut. En plan, som inte bara finns på papper utan också genomförs i verkligheten. En ägare som förstår att det är bättre att vi äger Elland Road och Thorp Arch istället för att betala ca £2m i hyra varje år för ingenting. Kan någon där ute infria detta, lyckas få Snodgrass att skriva på ett nytt kontrakt samt få in några namnkunniga spelare så får det gärna ta något år innan vi på allvar siktar på den absoluta toppen av the Championship. Så länge tron finns där och att alla strävar mot samma mål - att göra Leeds United till en klubb att räkna med igen - då är jag nöjd.

"I shall not rest until Leeds United are kicked out of the football league. There fans are the scum of the Earth, absolute animals and a disgrace. I will do everything in my power to make this happen.", Ken Bates, 1984, efter att några Leeds fans gjort skada på en resultattavla på Stamford Bridge.

Låt det inte ske.

MARCHING ON TOGETHER