Krönika: Fötterna på jorden
Det är lätt att sväva iväg efter fantastiska insatser mot såväl Liverpool som Manchester City men vi bör komma ihåg att laget har en relativt ny ryggrad samt att vi spelar i Premier League för första gången på 16 år. Vi ska njuta för det kommer bli många sevärda matcher med Leeds United denna säsongen.
Varje match har sin egen karaktär. Jag kände mig säker inför matchen mot Wolverhampton på att Leeds skulle fortsätta imponera, inte bara på de engelska fotbollsentusiasterna, utan på stora delar av den internationella fotbollsfamiljen. Jag fick rätt, i ungefär 15-20 minuter av den första halvleken då laget borde haft en straff och tagit ledningen med minst ett mål. Därefter gick proppen ur något och man skulle kunna jämföra insatsen med matchen mot City där Leeds i gårdagens match personifierar Man City. Vi var det spelförande laget, precis som City var mot oss de första 25 minuterna av den matchen. Skillnaden är att City fick lön för mödan genom Sterlings mål och kunde därför spela på resultatet.
Men visst är det roligt att se Leeds spela fotboll? Jag får redan kommentarer från vänner och bekanta om topp placeringar och hur fantastiskt underhållande det är att se Leeds briljera mot Man City och utmana förra årets mästare Liverpool på bortaplan. Där lag som Fulham, Sheffield U och West Bromwich försöker backa hem och spela på ett oavgjort resultat så försöker Leeds vinna matcherna - oavsett namn på motståndarna. Det ska Bielsa och hans team har stor credit för.
Nu räcker det inte varje gång. Vi tog sånär poäng mot Liverpool, vann nästan mot City och borde haft minst en poäng i gårdagens match mot Wolves. Detta är synonymt med en nykomling som ju faktiskt Leeds är trots att det känns som att vi aldrig lämnat Premier League när man ser till spelet och hur moget vi faktiskt utmanar etablerade toppklubbar som Liverpool, Wolves och den blåa delen av Manchester. Men vi har fortfarande mycket att lära och hade det inte varit för den taktiska propaganda fotbollen som Bielsa står för hade det också kunnat innebära mindre poäng än de sju som vi hittills skramlat in.
Fem matcher in på säsongen så står det klart att spelare som Rodrigo och framföralllt Robin Koch bara kommer bli bättre och bättre. I gårdagens match mot Wolves spelade Koch som en hänförare i de bakre leden. En stark, fysisk kämpe som stod exakt rätt vid varenda situation matchen igenom. Leeds första två matcher för säsongen var en lärotid för den unge tysken som numera ses som helt gjuten i Leeds stabila backlinje. Inte nog med att Koch är fantastisk, han gör också sina medspelare bättre. Vem hade kunnat tro att Pascal Struijk var så duktig som han faktiskt är? En fullgod ersättare de dagar som Liam Cooper, Diego Llorente eller för den delen Robin Koch - inte finns tillgängliga.
Det finns vissa tendenser som tyder på att förra årets problem med att göra mål faktiskt fortsatt in på Premier League säsongen. I takt med att motståndarna förstått att Leeds är ett spelande lag som är svåra att manövrera ut rent spelmässigt så krymper man istället ytorna och satsar på kontringar. Här är Leeds sårbara och gör man inte mål först - som redan nämnts - så får man stora problem. Leeds var den klubben som missade flest klara chanser i the Championship förra säsongen och spelaren som missade klart flest chanser då var Patrick Bamford. I år har både Bamford och laget varit mer kliniska men i Premier League kommer chanserna bli färre och de som skapas måste förvaltas. Mot City tog vi inte en poäng enligt mig, vi förlorade två. Igår tappade vi ytterligare poäng och om målsättningen faktiskt är att hålla sig kvar så skulle dessa tappade poäng kunna bli extremt ödestigra vid en total kollaps. Jag säger inte att en kollaps med nedflyttningsstrid ligger framför oss för jag tror vi är alldeles för starka för det, men min poäng är att laget i matcher likt gårdagen inte har råd att slarva bort de poäng som står på spel. Vill man landa i en plats kring 7-13 så ska matcher likt gårdagens helst vinnas. Där har Wolves mer rutin än oss, tyvärr.
Vad väntar härnäst?
Närmast möter vi Aston Villa och likt Fågel Fenix har de rest sig ur askan som nästan drog dom ner till The Championship förra säsongen. I år ser man ohyggligt mycket bättre ut men man har också haft en hel del flyt, till skillnad mot Leeds. Bollen har rullat Grealish och övrigas väg i ligans skälvande första omgångar och vill det sig illa kommer det fortsätta på fredag. Egenskaperna hos spelare som Mings, Grealish och den personliga favoriten Watkins är minst sagt imponerande och när Ross Barkley lånades in så har man nu också fått sin fanbärare som kan bära laget mot ytterligare stabil mark i toppen av Premier League där kanske laget faktiskt förtjänar att hålla till. Precis som Leeds med andra ord med den stolta fina fotbollskulturen som finns i och omkring västra Yorkshire.
Det kommer bli en minst sagt intressant drabbning mellan lagen, där förra mötet lagen emellan kan ha varit just den matchen som avgjorde Pontus Janssons vara eller icke vara i Bielsas Leeds United. Han tyckte inte att Villa skulle få göra mål efter att Klich satt 1-0 medans en Villa spelare låg skadad och försökte in i det sista att stoppa bortalaget från att göra mål. Bielsa sågs argumentera med Jansson och Bielsas auktoritet går man inte emot ostraffad. Två år senare är Leeds i Premier League och Pontus Jansson befinner sig fortsatt i the Championship så man får välja att ha fortsatt stort förtroende för Bielsas beslut, vare sig man vill eller inte.
Kalvin Phillips svävar i det blå
Jag klandrar inte grabben. Han har fått extremt mycket publicitet de senaste åren och det ryktades redan för ett år sedan om att Southgate var intresserad av att kalla upp Phillips till landslaget. Det säger en hel del om de fantastiska insatser som Yorkshires Pirlo har stått för och kanske har vi blivit lite för bortskämda? I år har någonting hänt. Phillips har inte på något sätt varit dålig men troligen har steget upp i Premier League drabbat Phillips hårdast. Han är länken mellan mittfält och backlinje och där Klich, Rodrigo och Hernandez gärna traskar iväg framåt så lämnar det gigantiska hål bakåt som i vissa fall varit alldeles för stora för Phillips att täcka upp. I The Championship gick det bättre då spelarna varit sämre individuellt och inte utnyttjade detta lika effektivt men det har sett helt annorlunda ut denna säsongen. Phillips har sett vilsen ut och har gått tillbaka till den Kalvin Phillips "Pre-Bielsa" som många tyckte skulle släppas och bli en ny Alex Mowatt i någon mindre klubb som Barnsley där han hade kunnat spela utan press.
Personligen tror jag mycket sitter i huvudet. Det har varit intensivt matchande på internationell nivå och helt andra direktiv än vad han är van vid under Bielsas ledning. Hans position i Leeds är orubblig och han är väldigt viktig för den revolution som Leeds går igenom. Han är vår fanbärare, Mr Leeds och vårt tålamod är stort. Han kommer förhoppningsvis växa in i sin roll som i år blivit 10-15 meter djupare än han vågade stå under tidigare säsonger. Det har fört med sig problem i inledningen men med Bielsa så kommer Phillips förhoppningsvis komma tillbaka till gammalt gott slag - det är jag övertygad om. Viktigt för Phillips fortsatta spel är att han har spelare framför sig som han kan lita på. Tyler Roberts har gjort Phillips mer utsatt och har inte förtjänat de många minuter han fått hittills.
Exalterad
Som jag skrev tidigare - visst är det roligt att följa Leeds nuförtiden? Ett sällan skådat intresse för laget har gjort att matchtröjorna varit helt slutsålda, trycket på att se Leeds på TV är gigantiskt och det skrivs om Bielsa och laget som aldrig förr. Med all positiv publicitet så kommer det även negativa skriverier. Vi läser varje vecka om att detta är Bielsas sista år, att han saknar familjen i Argentina och att det är dags för honom att lämna över taktpinnen till någon annan. Personligen väljer jag att njuta av tiden vi har nu och om det blir så att Bielsa lämnar efter säsongen så får vi ta den smällen då. Med en respektabel slutplacering i Premier League så kan Leeds locka precis vilken manager som helst (hybris?). Allt är redan framdukat för en ny manager att bygga vidare på det Bielsa har skapat. Akademin är grym med unga spelare som Gelhardt, Greenwood, Davis, Shackleton, Cresswell, McKinstry och Allen för att nämna några. A-lagstruppen har aldrig varit bättre med flera landslagsspelare och en medelålder på runt 25 år. En ung supertalang i Ilian Meslier som kan vara en framtida fransk landslagsmålvakt. Det finns mycket som är positivt i Leeds just nu, helt klart.
Fler negativa saker som skrivs om Leeds är att laget inte är så bra som folk tror. Att man kom, sågs och började förlora. Att laget kommer sjunka djupare i tabellen så fort lagen förstår hur man vinner över Leeds. Vad folk verkar glömma är att det finns sparkapital i spelare som Raphinha, återkommande Hernandez, Forshaw, Cooper som missade matchen igår, Poveda som gått från klarhet till klarhet (inget vidare igår tyvärr) och flera unga talanger som redan nämnts i Gelhardt och Greenwood som båda gjort fina insatser i U23. Leeds är på gång och jag har svårt att tro att man skulle falla speciellt djupt i Premier League denna säsongen. Visst är det tidigt ännu, men med det spel och den fart och vilja att gå framåt så kommer Leeds att vinna många hjärtan och ta många fina poäng under säsongens gång.
Till Leeds fansen
Njut av denna tiden. 16 år har varit långa, mörka, bittra, för jävliga men tiden har kommit för Leeds United. Back where we belong, vi är här för att stanna
Inga förtjänar det mer än er.
MARCHING ON TOGETHER
