Leeds United - Southampton 1-0

Första dagen på jobbet för Javi Gracia slutar med tre poäng.

För att vara en dålig fotbollsmatch var Leeds mot Southampton inte särskilt dålig alls. 
Kanske tycker jag bara det för att vi vann.
Eller så är det så mycket annat än bara passningsspel och den eller den taktiken som gör en match bra för mig, det som gör den levande.
Jag tittar på Manchester City samtidigt som jag skriver det här, och ser dem som vanligt lydigt följa sitt mönster och det är så duktigt gjort och det är så korrekt, så förutsägbart och så livlöst.
Men vi kommer prata om dem länge såklart.
Ta fram dem som exempel för den här tiden sen, som en fossil.
När du hittar en fossil i en klippa hittar du många saker du kan mäta och räkna, men du hittar ingen röst, inget hjärta, inga känslor - du hittar ett minne av något men du hittar inga minnen.
För mig är den kliniska fotbollen det.
En fossil.
Den kan vara fin och den kan vara fascinerande, man kan bli glad och få svindel inför den - men den är också bara halva historien.
Elland Road är allt det andra, det som försvinner när fossilen stelnar.
Rörelserna, rösterna, hjärtat som slår.
Leeds är en kraft, tänker jag (när man inte vunnit sedan den femte november kommer de starka känslorna svallandes och då tänker man sånt här) och krafter håller inte på och portionerar. Krafter är som naturen, de tänker inte på hur mycket ljus något behöver eller hur mycket regn som kan vara bra för bevattning eller som kuliss när något ska se sorgligt ut - ingen behöver vulkaner eller tornados eller monsunregn, men det är människan som är besatt av att räkna. Inte kraften, inte naturen.
De vräker bara på.
Och det kan såklart GÅ dåligt om det är din åker som rivs upp eller din strand som dränks, men kraften själv är inte bra och den är inte dålig.
Det här tänker jag att jag ska svara någon som skriver till mig att grattis och allt det där men det var en dålig match. Istället för att svara skriver jag det här - och lovar att balansera upp det här abstrakta försöket att förklara varför jag inte kan se på Leeds hemma som bra eller dåliga utan som något som vibrerar med en superdators uträkningar på slutet av den här texten. 

Det var Javi Gracias första riktiga dag på jobbet och fram tills igår var det inte helt klart om han skulle kunna vara med.
Det skrevs om problem med arbetstillståndet men det var förmodligen bara ord att få jobba lite ifred bakom för idag gick han utan att göra något vidare väsen av sig in och tog sin plats vid sidan av för att styra handlingen.
Gracia lät Brenden Aaronson starta istället för Crysencio Summerville och det var det enda som på pappret såg annorlunda ut den här lördagen jämfört med den förra. Det här var ett bra drag, för Aaronson - som jag tror var tänkt att fungera som hjärtat på en axis mellan Firpo där bak och Gnonto där fram- var drivande och energisk och även om det i kritiska lägen blir smärtsamt tydligt att spetsen på hans spjut är trubbig så fungerar han bra som just en katalysator för de andra.
Jag utgår från att Gracia är en sådan som räknar och begriper statistik, och de första fyrtiofem minuterna fick han se sitt nya lag vara betydligt bättre än de försynta gästerna. Leeds dominerade bollinnehavet och skapade ett par farligheter som de var helt oförmögna att förvalta.
Titta, sa jag till mitt sällskap. Det här är mitt lag: kraft och passion och ingen teknik.

Det finns inget Javi Gracias Leeds efter en spelad match - men Javi Gracias Leeds IDAG var bra på att sätta press i uppbyggnadsfasen och dåliga på att göra färdigt det de bygger upp till - det mesta sjabblas bort så fort motståndarens straffområde är inom räckhåll. När man inte är "bra" på det sättet som de som räknar tycker att bra är bra, ska man inte försöka krångla till det så mycket -jag tycker ofta att vi överarbetar saker precis framför mål.
Här måste det gå att vara skarpare, smartare och kanske lite kyligare.
Både Brenden Aaronson och Luke Ayling (framspelad av Aaronson) hade vid varsitt  tillfälle kunnat gett Leeds ledningen innan första halvlek var över om de bara tillåtit sig själva en hundradels sekunds tid att tänka. Southampton gav den till dem, de bara tog den inte.

Hade Leeds lett i första halvlek hade vi sluppit se Southampton försöka få tiden att gå så länge de kunde i andra.
Det var deras taktik, det.
Har man inte kraft och passion kan man - i avsaknad av teknik - alltid göra allting i slowmotion.
Javi Gracia tog lägligt in Summerville istället för Gnonto, och det visade sig vara ett lyckat drag; Southamptons sirapsfotade spelare hade svårt att göra något annat än att sucka irriterat och vifta efter den här ettrige yngligen, som även om han kanske inte hotade jättemycket, kom in och livade upp och banade väg för Junior Firpos 1-0 i den 77' minuten.
(Eftersom vi redan hade en ledning som Summerville varit delaktig i att skapa får vi lov att förlåta att han några minuter senare hade en möjlighet att spela fram en helt fri Jack Harrison men istället valde att -och från en sämre vinkel och tre fyra steg för sent - skjuta själv. Men ack och ve! 1-0 är egentligen bara en ledning när domaren andas in för att blåsa av matchen, tills dess är det något som skulle kunna vara en ledning men lika gärna  kan vara något annat.)

Junior Firpo gjorde så sitt första mål i Premier League och Leeds enda i matchen.
Firpo. 
Som kämpat och kämpat och varit så långt ifrån bra.
De två senaste matcherna har han inte riktigt varit sig lik och i hans fall är det inte något dåligt.
Vibrationen blev en explosion när bollen äntligen slog i nätet bakom Bazunu och jag tror inte Javi Gracia var beredd på kraften i reaktionen på Elland Road för hans ögon blev lite fuktiga.
Willie Gnonto firade på så gott att han fick gult kort för det fast han redan var utbytt.
Och eftersom Everton och Nottingham och Bournemouth förlorade ligger vi inte näst sist längre.
Vi ligger inte ens under strecket.
Inte den här helgen.

Javi Gracia är nöjd efteråt.
Han säger att han är nöjd, att han är glad.
- Vi skapade inte jättemånga chanser. Det gjorde ingen av lagen. Men vi går hem stärkta av den här segern och nästa vecka kommer vi spela bättre.
Och så tillägger han: Det var väldigt speciellt att vinna här idag. Jag visste på förhand att det skulle vara något extra för jag har ju sett det förr. Men att uppleva det på plats är något helt annat.

Och så var det det där med superdatorn.
För den som får ut mer av algoritmprofetior.
Efter idag har superdatorn och dataexperterna på FiveThirtyEight räknat om och kommit fram till hur tabellen så småningom kommer sluta.
Arsenal kommer vinna har de fått fram.
De kommer få 84 poäng, och Manchester City som slutar tvåa kommer få 82.
Därefter hittar vi Manchester United på 74 poäng och Tottenham på 65.
Jaja, då vet vi det.

I den intressantare delen av tabellen har FiveThirtyEight räknat ut att det kommer se ut såhär när sista omgången är spelad:
West Ham 42
Wolverhampton 39
Leeds United 38
Nottingham Forest 37
Everton 34
Bournemouth 33
Southampton 32

8 kommentarer

Nina Månssonnina.mansson@outlook.com2023-02-25 21:22:00