Leeds United - Wolves1 - 1
Leeds United - Wolverhampton Wanderers 1-1
Bytena skillnaden när Leeds roffade åt sig en poäng mot Wolverhampton på tilläggstid.
Det har forskats mycket på siffror och vårt förhållande till dem.
Vi bygger stora delar av vårt samhälle på dem; den exponentiella teknologiska utvecklingen började med en bokföringslertavla i Uruk för en sådär 5000 år sedan. Och eftersom siffror ligger till grunden för så mycket av det vi kallar fungerande samhälle idag- från att visa mängd till förhandling och byteshandel till skuld- och vinstberäkning, folkräkning, skatt- och välfärdssystem - har vi kommit att titta på dem som något neutralt, något objektivt. Ett matematiskt tänkande uppfattas som rationellt.
Vi är rationella räknare.
Och samtidigt som vi ser siffror som neutrala och objektiva- och oss själva som förnuftsenliga uttolkare av dessa- tenderar paradoxalt nog vi att tillskriva dem magiska egenskaper och låter oss förledas.
Med det i åtanke blir det alltså omöjligare än vad det faktiskt är att ta poäng mot Wolverhampton när de tar ledningen. För se. Inför den här matchen var gästerna obesegrade i 36 av de senaste matcher i vilka de tagit ledningen - 31 av dessa 36 har de dessutom vunnit.
Det tog tio minuter för Wolverhampton att ta ledningen på Elland Road. Hwang Hee-Chans 1-0 började med en frispark Shackleton drog på sig uppe på offensiv planhalva, och som alldeles för enkelt fick skära tvärs genom planen och ner mot den hörnflagga Rodrigo skulle sparka iväg senare då han kvitterade på tilläggstid. Där plockades bollen upp av Nelson Semedo, och skickades vidare in till Raul Jimenez, vars skottförsök blockades av Shackleton. Hee-Chan fångade upp bollen och hade inga problem att få den i nät, och mer än något annat var det här en uppvisning i bedrövligt försvarsspel.
Jack Harrison, som bara tog felaktiga beslut den här dagen, försökte -om man ska vara snäll- markera Semedo utan framgång, han lallade runt omkring portugisen på behörigt avstånd och lät honom göra det han inte skulle: frispela en anfallare. En påpassligare Liam Cooper än vår Liam Cooper hade uppfattat Harrisons bekymmer med markerandet och ökat på takten och hade utan större svårigheter ställt Jimenez offside och avvärjt situationen.
Nå, istället för ledning fick vi börja jaga kvittering nästan från början.
Och även om Leeds, med Raphinha tillbaka från start istället för Tyler Roberts, såg bättre ut än mot Southampton blev det snart väldigt tydligt att laget saknar den tyngd framåt som krävs för att tippa över brädet Wolverhampton så enkelt förvandlat till uppförsbacke med sin första chans i matchen.
Daniel James kom alls inte till sin rätt centralt och borde kanske bytt plats med Raphinia, som försökte få saker att hända framåt men verkar oroväckande osamspelt med Rodrigo och Harrison. Brasilianaren behöver, som skicklga spelare sällan behöver, inte krångla till det i sina framspel, men trots att han ofta spelar ganska enkelt och borde vara en tacksam framspelare misslyckas hans kamrater i offensiven med att fånga upp det han serverar.
63% bollinnehav till hemmalaget och knappt en skapad chans.
Det var inte roligt att titta på.
Själv satt och och drömde om explosivt kontringsspel istället för bollägande.
För underhållningen stod Raul Jimenez, vars försök till stort drama istället antog komiska proportioner. Som då han, knappt nuddad av Liam Cooper, låg och simulerade huvudskada och såg ut som en parodi på någon som gör just det. Och ont på riktigt fick mexikanen förhoppningsvis då han - ignorerad av domare Robert James - dunkade huvudet i gräset i sin frustration över att inte få ett skvatt med sig när han låtsades lida fruktansvärt efter en duell med James.
Nåja. det kändes inte så i halvitd, men Leeds fick med sig en poäng och det var till störst del bytenas förtjänst.
I andra halvlek fick Daniel James flytta ut till vänster då Tyler Roberts ersatte Jack Harrison, och att det just den här eftermiddagen kändes som en förbättring beror kanske mest på att James kom mer till sin rätt ute på kanten än på Roberts, som i sig själv varken är bättre eller sämre än Harrison.
Bielsa tvingades plocka in Crysencio Summerville då Raphinha lämnade planen skadad - och även om det på pappret ser ut som något som skulle köra ner brädan ännu mer på Wolverhamptonsidan och branta till vår uppförsbacke var Summerville en injektion. Han kom in med en energi och en anda, och tillsammans med den tredje inhopparen, ynglingen Joe Geldhart fick han en besviken och lite trött hemmapublik att i slutet av matchen stå upp, skrika och applådera sitt lag.
Innan straffen hade Leeds en kvart då man i intensitet började likna det vi vant oss vid.
Plötsligt var det idel kamp, och bakom det mesta av det som hände framåt stod Joe Gelhardt. Det här var nittonåringens debut hemma på Elland Road, och han var fast inställd på att göra den minnesvärd. Gelhardt pressade oblygt Wolvesförsvaret, och efter att ha presenterat sig ordentligt med ett par möjligheter revs han ner av Nelson Semeno och Leeds första straff för säsongen var ett faktum.
Rodrigo stegade fram och satte 1-1 i minut 93, och arenan exploderade.
Det är märkligt hur det kan skifta. Det misströstande klappandet som följde på första halvleks relativa tystnad blev till ett cresendo, och jag vill tänka att det var förändringen i attityd man jublade över minst lika mycket som poängen.
Och visst.
Wolverhampton har fortfarande inte förlorat någon av de plötsligt 37 matcher de tagit ledningen i, men det känns lite som att Leeds vann något mot dem idag utan att göra det på riktigt.
Värt att ta med sig från idag förutom en poäng:
Liam Cooper gjorde (borträknat insatsen vid 0-1) en bra insats. Han visade på karaktär och ledarskap och stod för många bra brytningar. Gillar attityden.
Gelhardts och Summervilles inspirerade inhopp. Man fick ett en-mot-en-spel med Summerville som eldade igång publiken, bröt mänster och rev upp det som fått samla sig i Wolverhamptons försvar. Och Gelhardt gick rakt fram, in i allt, en mini-Rooney, en murbräcka. 19-åringen vill inte ses som någon one trick pony. Han kan användas på flera positoner; i Leeds U23 har han funkat som nia, som tia och på vänsterkanten, och kan det inte vara så att han förtjänar en chans från start snart?
Redan på tisdag är det match igen.
Då möter vi Arsenal borta på Emirates Stadium i ligacupen.
