Leicester City – Crystal Palace 1-0 (0-0)
Med en märklig lobb satte Barry Hayles stopp för Palaces 15 matcher långa förlustfria svit och avslutade den trista matchen på ett härligt sätt.
Stephen Clemence, Patrick Kisnorbo och Hayles var tillbaka och startade, Bruno N’Gotty samt James Wesolowski och Gabor Bori fick stå åt sedan. DJ Campbell tog en bänkplats.
Första halvlek
De fyra gånger som Leicester sänts på TV under hösten har matcherna slutat 0-0, 1-1, 0-0, 1-1. När nu Sky bestämde sig för att åka till Walkers och visa matchen var det upplagt för ännu ett oavgjort resultat. Inget av lagen kom särskilt nära att spräcka nollan i den första halvleken och varken Ben Alnwick, med två raka nollor, eller Julian Speroni i Palaces mål behövde anstränga sig för att hålla rent utanför mållinjen.
Bortalaget kom närmast på en hörna som skruvades in men rensades bort på mållinjen. Leicesters bästa chans var Hayles inspel till Zsolt Laczko som missade bollen i avslutningsläget.
Andra halvlek
Försvarsspelet var bra från båda håll även i andra halvleken, men mest handlade spelet om långbollar på chans – planen tillät inte annat. Antingen hade vaktmästarna på Walkers inte skött sitt jobb eller så är det andra omständigheter som medfört att ”gräset” fick en brun nyans över större delen av planen. Neil Warnock lade mycket energi på detta efter matchen och visst hade han rätt, planen var inte acceptabel även om den förde tankarna några årtionden bakåt i tiden.
Hume och Laczko byttes ut mot Bori och comebackande DJ Campbell och det blev genast bättre fart i anfallen. Ändå kom avgörandet en smula överraskande. Bori slog en fin passning ut till Matthew Oakley som från kortlinjen krossade in bollen framför mål. Upp dyker Hayles, får en fot på bollen som får en märklig bana och till slut letar den sig in i mål. Inget vackert mål i en ganska usel match, men tre underbara poäng mot ett bra lag.
Kommentar
Inte bara Crystal Palaces svit bröts – vår egen förbannelse när det gäller hemmavinster är nu död och begraven. Detta var nämligen första gången på 17 månader som vi vann två raka matcher på hemmaplan. Varför inte ta en tredje mot Plymouth (ny TV-sänd) när vi ändå är igång?
Över till spelarkritiken:
Ben Alnwick har ännu inte hämtat bollen ur eget nät i Leicester-tröjan och så länge han håller det så blir det lättare att vinna. Stearman och Mattock var båda oerhört stabila, speciellt Mattock är en fröjd att skåda med tanke på åldern, och mittbacksparet Kisnorbo/McAuley är svårforcerat. Ipswich får allt spotta upp mer än miljonen om de ska ha McAuley ifrån oss med tanke på hans spel.
Oakley och Clemence hade ingen lätt match på mittfältet eftersom underlaget inte passade sig för uppspel via marken, men de gjorde sitt jobb. Laczko hade ingen stor match och Bori var den bättre av dem när han kom in. Hume jobbar fint i defensiven, men offensivt sätt händer det tyvärr alltför lite konstruktivt. Mycket handlar nog om flytet; vi vet vad kanadensaren kan och han blixtrar till då och då.
Hayles var bättre än Howard som hade det tungt. Roligt att Hayles avgjorde och man kan se varför Holloway är förtjust i spelartypen; pigg, jagar och kämpar hårt och visar prov på mycket bra inställning. DJ Campbell var en hårsmån ifrån ett mål direkt och han blir nyttig framöver.
Laget
Alnwick - Stearman (N'Gotty 62), Kisnorbo, McAuley, Mattock - Hume (Campbell 75), Oakley, Clemence ©, Laczko (Bori 75) - Hayles, Howard.
Ej använda avbytare: Wesolowski, Fryatt.
Domare: Eddie Ilderton.
Publik: 21,764
