Leicester City 0-1 Cardiff City
Flera diskutabla domslut lede till att Cardiff vann med 1-0 och därmed minskade Leicesters chanser att ta sig till kvalfinalen på Wembley.
Leicester gjorde fem byten av uppställningen än den mot Middlesbrough; ordinarie backarna Michael Morrison och Wayne Brown var skadade, i deras frånvaro spelade Nolberto Solano och Alex Bruce.
Matchen öppnade jämt men Cardiff var snäppet bättre på avsluten, Leicester skärpte till sig och spelade bättre de första 20 minuterarna. Det märktes att Martyn Waghorn prioriterades att vara markerad då han alltid hade gulklädda spelare i kring sig. Halvlekens bästa möjlighet tillhörde Cardiff då Michael Chopra hittade en glugg bakom Chris Weale bollen touchade stolpe ut och Leicester var fortfarande med i leken. Cardiff hade ytterligare en möjlighet då Jay Bothroyd sköt någon meter över strax utanför straffområdet. Det stod 0-0 i paus.
Leicester visade mer energi i andra halvleken. Problemet var att Martyn Waghorn jobbade ensam på topp, han fick inget stöd av Lloyd Dyer eller Paul Gallagher som fallit bak i en mittfält position. Tio minuter senare sköt Richie Wellens en instickare som solklart touchade Cardiff backen Kevin McNaughton på armen, inför linjedomaren som inte dömde något... ingen straff, ingenting på den situationen. Samme McNaughton var inblandad i ytterligare en straff situation då det såg ut som att han rev ner Martyn Waghorn i straff området, inget igen. Domaren Alan Rileys (tillvardags Premier league domare) insats var diskuterbar. Ytterligare en misstänkt straff situation skedde då bollen gick på Cardiffs Stephen McPhails arm, men den situationen var inte solklar och det var nog rätt att låta spelet gå vidare. Sedan kom genombrottet, Peter Whittinghams 0-1 mål till Cardiff. Whittingham fick ett utmärkt läge, cirka 30 meter från mål. Whittingham rullade fram bollen en meter, Riley lade tillbaka bollen, sedan rullade Whittingham tillbaka bollen igen (!), Whittingham sköt sedan stolpe in på frisparken, riktigt vackert. Man kunde ifrågasätta Leicester som bara hade Matty Fryatt som mur. Fryatt hade ett jätte läge att kvittera på en djupledsboll men han tvekade och målvakten Marshall var snabbt på bollen. Det syntes att Fryatt inte hade spelat på länge. Cardiffs Ross McCormack hade friläge i slutet men Alex Bruce storspelade. Paul Gallagher hade en hyfsad möjlighet i slut sekunderna men lyckades inte.
Domaren Alan Rileys insats är diskutabel, tre misstänkta straff situationer och en framflyttning av en frispark. Men Leicester hade flera lägen, liksom Cardiff, att göra mål och borde ha gjort så. Jag ska vara diplomatisk och säga att Cardiff förtjänade segern, Leicester kunde ha varit vassare i anfallet. Cardiff är väldigt nära en final på Wembley efter 1-0 borta mot Leicester inför drygt 30,000 fotbolls fanatiker på Walkers Stadium.
Målet:
0-1: Peter Whittingham (78”)
Leicester (4-3-3): Weale- Berner, Hobbs ©, Bruce, Solano- King, Wellens (N’Guessan 86”), Spearing- Dyer (Fryatt 62”), Waghorn (Kermorgant 76”), Gallagher.
Ej använda avbytare: Logan, Morrison, Oakley, Adams.
Gult kort: Jack Hobbs
Cardiff (4-4-2): Marshall- McNuaghton, Hudson, Blake, Kennedy- Whittingham, McPhail, Ledley, Burke (Etuhu 75”) – Chopra (McCormack 89”), Bothroyd.
Ej använda avbytare: Enckelman, Gyepes, Quinn, Capaldi, Wilding.
Gula kort: Marshall, Kennedy, Bothroyd.
Publik: 29,165 (Walkers Stadium, Leicester)
