En hyllning till Claudio Ranieri
Det här är en hyllning till Claudio Ranieri. Mannen som ingen trodde på som åstadkom århundradets skräll då han vann Premier League med Leicester City i sin debutsäsong med klubben.
Veni, Vidi, Vici.
Det är kanske så kanske han skulle sammanfatta sin debutsäsong med Leicester. Likt en romersk kejsare klev han i lördags ut på King Power Stadium arm i arm med sin blinde landsman tillika världstenoren Andea Bocelli som framförde Nessun Dorma och Time to Say Goodbye. När det var dags att sjunga så stack han upp handen i vädret åt publiken, vänligt men bestämt för att få dem att tystna. Publiken lydde honom direkt. Det är den respekt han ådragit sig den här säsongen.
Det finns flera tränare som presterat bra den här säsongen med sina lag; Mauricio Pochettino, Slaven Billic och Eddie Howe exempelvis, men det finns en som lyckats ännu bättre i Premier League, om än långt bäst av alla att få fansens fulla respekt och hängivenhet. Hans subtila vinkning tystnade 30,000 röster som skanderade hans namn. Alla Leicesterfans älskar honom.
En mycket omtyckt italienare.
Men så var det absolut inte i början. Varför anställa någon som misslyckades så kapitalt med Greklands landslag och ingen som trodde på när han skrev på för Leicester i juli förra året?
De spontana kommenterarna var givetvis negativa bär han skrev på i början av juli förra året:
- Claudio Ranieri? Really? – Gary Lineker
- Can’t believe Leicester appointed Ranieri. I’m afraid MK rather than Old Trafford season after next. – Didi Hamann. Didi Hamann: "Can't believe Leicester appointed Ranieri. I'm afraid MK rather than Old Trafford season after next. – Didi Hamann
Claudio Ranieri kom sommaren 2015 till Leicester under hård kritik från stora delar av fotbollsvärlden. Efter bottennappet i Grekland? Tränaren som enligt källor var långt ifrån Leicesters förstaval, han som självmant sökte jobbet?
Opinionen svängde lite grann hos fansen under hans inledande presskonferenser då han med sin charmiga men raka framtoning samt lite bristande engelska gav ofta väldigt roliga svar men var alltid rak på sak. Han sa det han ville säga och gjorde det väldigt professionellt, även fast intrycket var att han ibland inte fattade frågan fullt ut.
Men det var på planen som han motbevisade kritikerna. Sakta men säkert började Leicester klättra i tabellen och etablerade sig så småningom som ett topplag i Premier League. En position som de höll länge, lite för obekvämt länge för de etablerade topplagen som inte kunde hantera situationen. Den spontana reaktionen var att ”det aldrig kommer hålla” och att ”titelstriden står mellan Arsenal och Spurs”. Men match efter match fanns de kvar.
Men aldrig har de varit malliga, särskilt inte Ranieri. Italienaren har likt en ödmjuk farfar styrt undan frågor om de kan vinna ligan med ibland lite larviga svar med att andra lag var titelfavoriter och att deras mål var att bara ta sina 40 poäng för att säkra överlevnad i Premier League (när de faktiskt ledde Premier League), om att servera pizza till spelarna om de höll nollan, sin väckarklocka till spelarna och så vidare. Varje presskonferens har varit underhållande. Inte förens i slutet på april erkände Ranieri att ligatiteln var möjlig att vinna, även om han erkänt nu i efterhand att drömmen funnits ett par månader mer än så.
Grunden för ligasegern lades redan från början. Han lyckades behålla i stort sett hela Pearsons spelartrupp samt de assisterande tränarna Steve Walsh och Craig Shakespeare, två personer som känner klubben väl och som är omtyckta samt erfarna. De har också i mångt och mycket varit till stor hjälp på och utanför planen. Till exempel har han tagit tips/övertalade från huvudscouten Walsh att värva N’Golo Kanté, en av säsongens bästa spelare. I tränarledet har han plockat in Paolo Benetti som han jobbat med tidigare som en tredje assisterande tränare.
Alltså några förbättringar men i sin helhet var det mesta som förut. Epitetet ”Tinkerman” som han fick i början på säsongen stämmer till viss del, även om han själv sagt att han hellre kallas för ”Thinkerman”. Ranieri har modifierat Pearsons lag och spelidé där det behövdes, med märkbar effekt. Försvaret har varit mycket stabilare den här säsongen och anfallet möjligen ännu starkare. Dessutom när Ranieri märker att det inte fungerar som det ska så gör han bytet snabbt, vilket Pearson ofta var väldigt sen med att göra.
Leicester och Ranieri är en perfekt matchning. Efter Ranieris katastrofala sejour i Grekland så trodde inte många på honom. Men nu lyckades han långt över förväntan och vann sin första ligatitel någonsin, med lilla Leicester!
Och visst betyder det mycket för Ranieri. Det var en märkbart emotionell Claudio Ranieri som tillsammans med Leicesters kapten Wes Morgan lyfte bucklan mot skyn hemma mot Everton, men så har han varit under flera matcher på sistone. Liksom eufori blandat med att skratta kritikerna i ansiktet inombords, alltid lika återhållsam och proper.
Claudio Ranieri blev månadens tränare för November 2015, Mars 2016 och April 2016.
Det pratas redan om hur Ranieri kommer hyllas ytterligare efter Premier League-segern. Att han är favorit till årets tränare förvånar inte någon tror jag, men vissa pratar om att han kunde vara aktuell till att bli adlad (hedersadlad då han inte är brittisk medborgare). Hur som helst är italienaren utomordentligt populär i Leicester och kommer att alltid minnas för vad han åstadkommit, klubbens första ligaseger någonsin mot alla odds.
Ranieri, oh, oh, oh, Ranieri, oh, oh, oh, he came from Italy, to manage the City!
