Guldkrönikan
Och så kom dagen som ingen någonsin trodde skulle komma: Leicester är klara vinnare av Premier League.
Leicester har chockat en hel fotbollsvärld den här säsongen med att ligga så pass högt upp i tabellen sedan augusti, och som grädde på moset räckte det hela vägen till ligaguld. Med sin kvicka och kontringsvilliga fotboll har Claudio Ranieris Leicester tagit Premier League liksom en hel fotbollsvärld med storm.
Laget som var närmre nedflyttning än en topp-tio-placering enligt tipsen inför säsongen har gått emot alla odds och vunnit ligan. Laget som i stort sett har varit stabilt igenom hela säsongen gentemot alla andra toppkonkurrenter, detta tillsammans med en otroligt stark lagkänsla har bäddade för framgångarna.
Att spelarna trivs tillsammans är tydligt, både på och utanför planen. Wes Morgan kallade sina medspelare för sina ”bröder” medan Claudio Ranieri kallat truppen och ledarna som ett gäng kompisar.
Cladio Ranieri och assisterande Steve Walsh (t.h. om Ranieri) leds in av vakter till en restaurang i Leicester.
Igår samlades flera spelare hemma hos Jamie Vardy som den här gången hade ett party (googla om ni inte vet vad jag menar), och följde tillsammans matchen mellan Chelsea och Tottenham. Efter slutsignalen var deras gemensamma reaktion som en spegelbild av hur övriga fans kände: en otrolig och glädjefylld lättnad! Att de skulle greja det var mer eller mindre ganska säkert med två poäng kvar på säsongen inför Chelsea-Spurs-matchen, men visst ville man fixa det tidigare än så.
Den initiala reaktionen med glädjeskrik och kramar övergick ganska snart till glädjetårar och blev väldigt emotionell då vad de faktiskt åstadkommit börjat sjunka in, inte minst hos undertecknad. Efter alla jobbiga år som Leicesterfan, som majoriteten av spelarna inte var med om, genom tre divisioner med toppar och dalar, så har de åstadkommit ett av århundradets största sportskrällar.
För egen del tog det tid att fatta vad som verkligen hade hänt. Det var nog när BBC Radio Leicester som jag lyssnade på började spela Queens ”We are the Champions”, då brast det. Att mitt lilla Leicester besegrar nitton andra lag inklusive storklubbar som Arsenal, Spurs, Man Utd, Man City, Chelsea och Liverpool. Bäst i en av världens mest konkurrenskraftiga ligor. Så underbart!
När Wes Morgan får lyfta bucklan redan på lördag hemma mot Everton så kulminerar mer eller mindre en helt sjuk säsong som man för det mesta tagit med en klackspark; ingen förväntade sig att de skulle vara där under hela säsongen. Men nu under de sista fem-sex matcherna hade allvaret börja ta vid. Fler började inse att det man skämtat om, att Leicester kunde vinna Premier League, kunde bli verklighet. Och så gick drömmen i uppfyllelse. Måndagens slutsignal på Stamford Bridge kommer man minnas länge.
Champions!
