Hur ställer Leicester upp 2017/18?
Med mindre än en vecka kvar till säsongsdebuten borta mot Arsenal är en analys om hur Leicester kan komma att se ut säsongen 2017/18 på sin plats.
Som väntat uteblev titelförsvaret förra säsongen. I februari tidigare i år ersattes mycket omtyckte Claudio Ranieri av Craig Shakespeare, som fick en dryg halvsäsong att forma sitt eget Leicester.
Men med en åldrande trupp och ett par frågetecken sett till ett par spelares vara eller icke-vara (pun not intended!) i klubben kan frågan ställas hur Leicester kommer ställa upp under den kommande säsongen.
I den här artikeln kommer det surras lite mer om detta samt om det spelarmaterial som Craig Shakespeare har till sitt förfogande och hur han kan välja en startelva utifrån detta.
Craig Shakespeare sa nyligen att han mer eller mindre redan har en startelva i huvudet.
Laget uppbyggt kring två nyckelspelare
I de sexton matcher som ”Shakey” var huvudtränare förra säsongen, både Premier League- och Champions League-matcher, spelade han oftast med en 4-4-1-1 eller en 4-2-3-1 från start.
Spelidén var enkel, men effektiv när den väl fungerade som tänkt. Defensiven försvarar lågt, för att låta mittfältet i rätt läge sätta igång blixtsnabba anfall med Riyad Mahrez och Jamie Vardy i spetsen.
Taktiken är välkänd och något som Shakespeare ärvt från föregångarna Nigel Pearson och Claudio Ranieri. Något som gjort att Leicester vunnit League One, Championship och Premier League nära inpå varandra ända sedan 2009.
Offensiven är mer eller mindre uppbyggt kring Vardy och Mahrez, med spelare som Wilfred Ndidi, Danny Drinkwater, Shinji Okazaki och Marc Albrighton agerar stöd på olika sätt.
Riyad Mahrez och Jamie Vardy.
Ganska mycket tyder på att denna spelidé kommer fortsätta utnyttjas, givet att Mahrez blir kvar.
Under sommaren har den stora frågan varit om hans framtid i klubben, Leicesters kreatör och offensive kraft vars samarbete med Vardy varit väldigt viktigt för klubbens framgångar, dels i Premier League-segern men också att man tog sig till kvartsfinal i Champions League förra säsongen.
Själv misstänker jag att Mahrez hade flyttankar redan förra säsongen vilket gjorde så att han spelade sämre än önskat (utebliven Barcelona-flytt möjligen?). För när han vill då kan han vara magiskt bra och given i startelvan.
Det finns redan en potentiell ersättare i truppen; Demarai Gray, men han är tyvärr inte på samma nivå i nuläget i alla fall. Gray har fin teknik, är kvick och har en helt annan kämparinställning än Mahrez, och lär vara mer aktuell än någonsin, åtminstone som konkurrent till algeriern.
Är Demarai Gray (mitten) Riyad Mahrez ersättare om algeriern lämnar klubben?
Flexibilitet och konkurrens på flera platser
De nyförvärv som gjorts under sommaren bidrar till att Shakespeare kan vända och vrida lite mera än tidigare säsonger, då truppen varit tunn. Nu finns exempelvis fler mittbackar som gör det möjligt att spela med en trebackslinje.
Bland mittbackarna är den stora frågan hur länge till duon Wes Morgan och Robert Huth håller, bägge skadetyngda och åldrande. Närmast spel är nyförvärvet Harry Maguire, en stabil och stark spelare, och i andrahand Yohan Benalouane, som fick en nystart i klubben på grund av skador.
Efter en ganska fin försäsong är Maguire given enligt många. Inledningsvis tror jag att Morgan och Maguire startar, då Huth är skadad.
Vidare på vänsterbacken blir det en tuff kamp mellan Christian Fuchs och Ben Chilwell, vilket kan sammanfattas till rutin kontra ett mer offensivt alternativ. På sikt känns Chilwell som det hetare alternativet, även om Fuchs nog inleder säsongen som ordinarie.
Längre upp i banan finns flera alternativ att laborera med. Centralt är nyförvärvet Vicente Iborra är ett spännande tillskott, en stor och stark all-aroundspelare, som kan bli kul att se hur han konkurrerar med (eller kompletterar?) yngre Wilfred Ndidi.
Dessa två som defensiver känns intressant, men då krävs ett mer offensivt och kreativt komplement för att få det att klicka.
Bland de andra mittfältsalternativen finns defensiva Nampalys Mendy och Daniel Amartey, samt de mera offensiva alternativen Danny Drinkwater, Andy King och Matty James, den sistnämnde tillbaka efter två år med skadeproblem. Av alla fem så har James varit bäst under försäsongen och är enligt många närmast en plats i startelvan.
Tar nyförvärven Vicente Iborra och Harry Maguire plats direkt i startelvan?
Annars kommer kreativiteten från ovannämnde Mahrez eller Gray, men då behöver denne spela dessa centralt i mitt tycke i ett tremannamittfält, annars blir en 4-4-2-formation för defensiv. Bägge är däremot bättre på kanten.
Då ställs frågan om en ny spelande mittfältare behövs à la Gylfi Sigurdson? Eller finns lösningen redan internt?
Jag tror ett alternativ kan vara att utnyttja Iborra i en centraloffensiv roll som tia bakom Vardy. Iborra har spelat i en sådan roll i Sevilla innan han anslöt. Han är kanske inte är fullt lika tekniskt som önskat, men likväl stabil. Så länge han acklimatiseras till Premier League tror jag det är ett intressant alternativ.
Några givna val
Utöver Mahrez och Vardy finns dock ett par givna val. I mål är Kasper Schmeichel ohotad förstemålvakt. Dansken är klubbens kanske viktigaste spelare med sitt ledarskap och stabilitet.
På yttermittfältet är Marc Albrighton, en inte fullt lika hyllad, men bidrar likaså med grovjobb och fin leverans, som fungerat hyggligt som wingback om Leicester skulle ställa upp med en 3-5-2-liknande formation. Oavsett formation en viktig lagspelare.
På andra kanten är högerbacken Danny Simpson ohotad i en fyrbackslinje. Han har gjort ett stabilt jobb i det tysta och jag har svårt att se att back-upen och mittfältaren Amartey tar hans plats.
Danny Simpson och Marc Albrighton känns givna i nuläget.
Var passar nye Iheanacho in?
Sommarens transfernyhet (utöver en eventuell Mahrez-sorti) är den spännande värvningen av lovande anfallaren Kelechi Iheanacho från Manchester City.
Utöver Vardy känns nigerianen given i startelvan, och går därför före Shinji Okazaki, Islam Slimani, Ahmed Musa och Leo Ulloa (ungefär i den ordningen). Det känns faktiskt rimligt att någon eller några av dessa lämnar, i synnerhet om bara ett tvåmannaanfall utnyttjas på sin höjd.
Givet att Vardy är given så känns ett tvåmannaanfall rimligt med Iheanacho och Vardy. Men frågan är om denna lösning funkar? Att sätta Vardy eller Iheanacho på kanten känns som att man underutnyttjar deras respektive kapacitet.
Jag tror svaret blir att spela Iheanacho bredvid Vardy i ett tvåmannaanfall eller att spela honom som falsk nia i en 4-4-1-1 eller 4-2-3-1, eller dylikt.
Sammanfattning
Om offensiven löses så känns laget hyfsat redo för säsongen. Jag tror att Leicester fortsatt spelar med en fyrbackslinje, för att sedan forma mittfältet beroende på om Vardy får stöd från en Okazaki eller ett större och starkare spelare som Iheanacho, troligen den sistnämnde.
Givet att en viss Mahrez stannar så tror jag följande startelva startar mot Arsenal på fredag (4-4-1-1): Schmeichel – Fuchs, Maguire, Morgan Huth, Simpson – Albrighton, Ndidi, James, Mahrez – Iheanacho – Vardy.
